Hörde förresten på radion idag att Skellefteå hundklubb har fått sin klubbstuga nerbränd, och dom skyldiga skall vara djurrättsaktivister. Alla fall är det en sån grupp som tagit på sig skulden. Jag förstår inte meningen med denna brand. Anser dom att en hund som inte aktiverar med nånting är lyckligare än en hund som aktiveras. Dom flesta hundar älskar ju att vara på sina klubbar och jobba. Våra blir alldeles tokiga när vi åker till brukshundsklubben eller kennelklubben.

Sen hade de visst gett sig på nån sportfiskestuga också. Jag tycker verkligen att dessa grupper går alldeles för långt. Det är en annan sak och propagera för sin sak, men att gå så långt och förstöra annans egendom, det är att gå för långt. Särskilt att börja ge sig på hundklubbar, det går verkligen över mitt förstånd.

Jag tog med mig kamerat på morgonpromenaden, men som vanligt hittade jag inget spännande. Men jag kan alla fall visa er vad ungdomarna är i byn sysselsätter sig med. Väggen hör till en sommarstuga som en gammal dam har. Hon har inte varit där på ett tag nu, så hon har inte sett vad som står på hennes vägg. Hon måste nog troligen måla om hela stugan, den är ju målad med Falu rödfärg som så mycket annat i dessa trakter, undrar vad det kan bero på *S*. Men såhär ser gaveln på hennes sommarstuga ut nu. 

Förutom stugan så är det ett garage som hör till ett hus som ett ungt par har köpt som fått sig lite text. Pizzeriaägarens bil på våran parkering hade också fått lite svart färg på sig. Men tydligen så vet dom vilka som är skyldiga.

Nu till nåt mycket roligare, lilla söta Lizzie. Titta på den där kloka blicken, man smälter ju på en gång.

Jag tänkte börja med en ny kategori, månadens bild. Men jag har lite problem med att hitta en bra plats och ta den på. För jag tänkte att den skulle tas på samma plats varje månad. Så jag får köra med den där stigen som vi brukar gå ganska ofta, den har ju figurerat här några gånger tidigare.

Så här kommer augusti månads bild:

Jag jobbar ju idag igen, men har uppehåll för tillfället. Men alla fall imorse när jag körde linjen från Ludvika till Smedjebacken, så står det en kvinna i på en hållplats, och gräver i en stor väska. Hon är alldeles röd i ansiktet, och bara rotar och rotar i väskan. När jag stannar med bussen, så tittar hon uppgivet i väskan, sen säger hon till mig "jag hade en plånbok i handen alldeles nyss, men nu är det borta". Jag tittar en stund på henne och frågar "är det den du har under armen". "Ja, det är det " säger hon och börjar skratta. Fast det är lite ett mysterium hur hon inte kände att hon hade den där, för plånboken var säkert 10 cm tjock. Har man nåt sånt under armen så skall det väl kännas.