Jag tog med mig kamerat på morgonpromenaden, men som vanligt hittade jag inget spännande. Men jag kan alla fall visa er vad ungdomarna är i byn sysselsätter sig med. Väggen hör till en sommarstuga som en gammal dam har. Hon har inte varit där på ett tag nu, så hon har inte sett vad som står på hennes vägg. Hon måste nog troligen måla om hela stugan, den är ju målad med Falu rödfärg som så mycket annat i dessa trakter, undrar vad det kan bero på *S*. Men såhär ser gaveln på hennes sommarstuga ut nu. 

Förutom stugan så är det ett garage som hör till ett hus som ett ungt par har köpt som fått sig lite text. Pizzeriaägarens bil på våran parkering hade också fått lite svart färg på sig. Men tydligen så vet dom vilka som är skyldiga.

Nu till nåt mycket roligare, lilla söta Lizzie. Titta på den där kloka blicken, man smälter ju på en gång.

Jag tänkte börja med en ny kategori, månadens bild. Men jag har lite problem med att hitta en bra plats och ta den på. För jag tänkte att den skulle tas på samma plats varje månad. Så jag får köra med den där stigen som vi brukar gå ganska ofta, den har ju figurerat här några gånger tidigare.

Så här kommer augusti månads bild:

Jag jobbar ju idag igen, men har uppehåll för tillfället. Men alla fall imorse när jag körde linjen från Ludvika till Smedjebacken, så står det en kvinna i på en hållplats, och gräver i en stor väska. Hon är alldeles röd i ansiktet, och bara rotar och rotar i väskan. När jag stannar med bussen, så tittar hon uppgivet i väskan, sen säger hon till mig "jag hade en plånbok i handen alldeles nyss, men nu är det borta". Jag tittar en stund på henne och frågar "är det den du har under armen". "Ja, det är det " säger hon och börjar skratta. Fast det är lite ett mysterium hur hon inte kände att hon hade den där, för plånboken var säkert 10 cm tjock. Har man nåt sånt under armen så skall det väl kännas.

Claras mh gick inte så bra som den borde. Kanske berodde lite på att Clara tyckte att mh är så väderlöst som det egentligen är. Ja, mh är värdelöst om man skall låta den avgöra hela aveln. Det är ju inte så dom som har kommit på mh har tänkt att det skall vara. Deras tanke var att mh skall vara ett hjälpmedel vid avel. Oavsett vad den beskrivningen säger så kan inte dom 45 minuterna tala om hur hunden är. Det vägrar jag och tro på.

Nej, hon var helt enkelt inte intresserad av detta spektakel. Bla när hon var vid dumpen då kom hon ju på att råttan var nog inte riktigt död. Så då bestämde hon sig dit för att göra slut på den. Till slut så sa beskrivaren åt maken att hämta henne, att nu är den där råttan definitivt död *S*.

Ja, nu lägger vi det bakom oss. Vi vet ju själva vad vi har här hemma, och det är absolut inte en hund som är rädd.

Ja, då var man uppe i Flästa hos uppfödaren igen. Anledning är att Clara skall gå ett MH på Järvsö BK. Beskrivare är samma person som uppfödaren hade som lydnadsdomare på sina tävling på Steadwyn-dagarna. Men den här gången fick maken åka upp ensam. Det som jag är mest orolig för är om han hittar dit, han med sin otroligt bra lokalsinne *S*. Anledningen att han åkte ensam var att om vi inte är där så får kanske inte Clara för sig att hon skall springa ut till bilen mitt i alltihopa som hon gjorde sist. Så vi får väl hoppas att det går bra om de har hittat dit. Vi sitter här och håller tummarna och tassarna.

Sen blir det bara och åka hem, imorgon är det jobb tidigt på morgonen. Tidiga morgnar hela veckan utom på torsdag.

Ja, det skall dagens busschaufföer vara tydligen. Men det tycks vara en del som dom har missat i utbildningen till busschaufför. Varför behöver man det? Tex idag körde jag från Smedjebacken till Borlänge och diverse linjer där sen, sen kvart över fyra så åkte jag tillbaka till Smedjebacken. Mellan Smedjebacken och Borlänge är det för det första 3 zoner. Alltså man betalar olika för hur långt man skall åka, sen är det ju halv upp till 20, dom som är äldre betalar hel.  Då kommer dessa ca 20 åringar på bussen, slänger upp en 100-lapp på myntbordet och tittar krävande på en. Då skall jag som chaufför veta att dom skall ha en halv till Ulfshyttan tex. Ibland om man har tur så kan det komma nån som väser fram "en halv", men sen kommer inte en bokstav mer. Då skall man sitta och fråga, "en halv till Smedjebacken?". Nej, till Halvars får dom ur sig till slut.

Skall det behöva vara så förbaskat svårt att säga "Jag vill ha en halv till Halvars".

Idag tänkte jag åka på träningstävling med Lizzie efter jobbet. Men eftersom maken åkte iväg på egna ärenden och tog med sig Clara så fick jag dåligt samvete över att lämna Micki och Farina ensamma hemma, att dom aldrig skulle få komma med på nåt kul. Så då bestämde jag mig för att åka direkt efter jobbet och ta med mig dom och träna lite agility med dom innan tränigstävlingen.  Jag provade staketövningen dom hade på kennelklubben med dom. Farina gick det kanonbra med. Men jag vet inte vad som hänt med Micki, han verkar inte riktigt kontaktbar på agilitybanan. Han bara skäller och hoppar som han vill, fast jag försöker peka hur mycket som helst, och ropa hans namn. Till slut så fick jag göra så att han fick hoppa och jag ropade stanna, sen tog jag han mellan hindrena och sen hoppa och åter igen ropade jag stanna. Då fungerade det, annars så bara hoppade han omkring.

När dom båda var trötta och flåsade så gick jag med dom till bilen, sen blev det dags för våran tävling. Allt gjordes så likt en riktig tävling som möjligt, tom jag gjorde det genom att bli nervös. Och det upptäckte ju Lizzie för hon tittade lite konstigt på mig när jag tog ut henne ur bilen när det blev våran tur. Mycket såg bra ut, och hon kan momenten, men vi behöver mer speed. Sen hoppet måste vi träna på ett lydnadshopp, den ser ju inte likadan ut som ett agilityhopp. Nu är det bara fortsätta och träna bit för bit. Det dröjer nog ett tag innan det blir nån tävling för oss. Men bättre sent än aldrig. Det skulle vara mycket enklare om man hade nån att träna med. Men det är ju så himla svårt att passa ihop med arbetstider mm.

Ja, kvällen har gått åt agilityträning här. Nu har jag fått tre läxor jag skall träna på.

1. Jag skall innan jag kör med henne kampa med henne så jag får upp tempo, leka med en boll eller nåt,och direkt efter det ut på banan.

2. Jag skall bara köra 4 hinder åt gången, sen fram med bollen.

3. Även om det blir fel skall jag inte ta om, utan bara låtsas som om allt är som det skall eftersom Lizzie vet inte om att hon har gjort nåt fel.

Allt detta för att få upp fart och humör på henne.

När jag busade med henne före slalom så gick hon slalomet kanonbra, hon tom ökade tempo på slutet och tog alla pinnar alla fall.

I början när jag provade med henne, innan jag kampade så gick hon bara och nosa lite här och lite där. Och där såg hon en nummerskylt, den måste hon kolla på. Hon var mest ute på egna vägar. Men nu skall det bli ändring på det. Den lilla röda snörbollen får följa med på varje agilityträning hädanefter.