Ikväll så har vi varit på agilityträning igen. Det var ju från början tänkt att vi skulle träna på onsdag. Den igår blev lite extra träning pga att jag var till fotvårdaren. Det blev mycket bättre träning idag än igår. Det fanns 2 kombinationer, som vi numrerade om mellan vändorna. På den ena var dom större hundarna och på den andra dom små. Första vändan körde jag med Lizzie. Med henne körde jag som den var numrerad. Det var lite tajt mellan 2 tunnlar i den. 2 tunnlar som låg alldeles inpå varandra. När dom kom ut ur den ena så var det bara och dyka in i nästa. Första gången gick ok, men andra gången hade hon mycket mer fart. Hade hon den farten på tävling skulle jag bli nöjd. Tror vi skulle fixa tiderna med den farten. Vet inte vad jag skall hitta på för att hon skall ha den farten på tävling, som hon ibland hittar på träningen. Med Jeri körde jag inte hela den kombinationen. Kände att det skulle bli för komplicerat för han. Vill ju inte förlora farten på han med att köra för krångliga kombinationer. Men lite utmaning hade vi trots allt, med 2 st tunnelingångar alldeles bredvid varandra. Men dom fixade vi bra. Sen vart det omnumrering, och då vart det lite annat. Då blev tunnelingångarna lite svårare. Det krävdes ju lite mer jobb med att få in han i rätt tunnelingång. Sen bytte jag till Lizzie. Första vändan så gick det väldigt långsamt. Men sen tänkte jag att nu måste jag jaga på henne. Hon hade bra fart i början och i slutet. I mitten var det lite krångligare, och då tappade hon mycket fart. Efter det blev den en fikapaus, och så bytte vi sida. Den kombinationen bestod bara av 4 hopphinder och en tunnel. Den banan vi körde på där hade 2 hopp efter varandra, sen skulle man ta tunnelingången som inte var rakt på efter hopphindren. Så det var en utmaning att få in damen i rätt ingång. Men det gick ju till slut. Så var jag och hämtade in Jeri en vända till. Han har haft bra fart hela dagen idag. Igår tyckte jag han verkade lite slö. Men där fick man verkligen jobba att få han in i rätt ingång. Jag fick ställa mig och skrika på han för att han skulle hejda sig innan han dök in i fel. Men är man tillräckligt envis så går väl det också. Vad jag ser fram emot att få börja tävla på riktigt på officiella tävlingar med han. Vi har ju varit med på en officiell, men där blev det ju inte så mycket som hände. Han sprang ju mest bara omkring och lattja. Det är ju först på dom 2 sista Vintercupen som han har börjat springa mer med mig på banan. 

Maken sa åt mig idag, åk och träna idag. Du kan träna på onsdag och torsdag också. Nä, inte åker jag 3 dagar i veckan sa jag, sen har vi ju tävling på lördag också. Sen när jag gick morgonpromenaden med hundarna så kom jag på att jag hade ju tid till fotvårdaren på eftermiddagen. Hade ju bokat den så att jag skulle kunna åka till träningen på en gång efter det. Så när jag ändå skulle åka till Fagersta, så var det väl lika bra och åka till Norberg också   .

Först verkade det inte bli så mycket folk, men det trillade dit efterhand. Jag tränade på det som vi hade problem med på tävlingen i lördags eftersom banan stod kvar. Det är fördelen med en egen hall som vi har helt för oss själva. Vi kan ha hindren stående kvar utan att nån gnäller. Behöver bara plocka undan en gång i veckan och det är på onsdagar. För på torsdagar har vi rallylydnadsträning. 

Ja, hur började det? Intresset för agility. Det var ju inte självklart från början. Vi hämtade Micki i januari 2002. Då bodde vi i Virsbo, så vi gick med i Sura BK. Där gick vi på ett par lydnadskurser. Sen blev jag uppsagd från stålrör, och fick lite panik. Sitta fast i Virsbo med ett hus, och vara arbetslös. Nä, det ville jag inte. Så vi sålde huset. Då var det bara och leta reda på ett nytt ställe och bo på. Vi ville till Smebacken båda två. Men här fanns det ju inga bra ställen och bo på, särskilt när man hade 2 hundar. Ja, vi hade ju hämtat Farina innan Micki blev 3 år. Två veckor innan vi skulle vara ute ur huset, så hade vi fortfarande ingenstans och bo. Vi trodde inte riktigt på att det skulle gå så snabbt och sälja huset i Virsbo. Men till slut så hamnade vi i Söderbärke. Där fanns ju drömlägenheten för oss. En radhuslägenhet, med egen ingång och uteplats. Perfekt för Micki och Farina också som vant sig vid en egen tomt.

Då gick vi med i Ludvika BK istället. Ari började på agilitykurs med Farina, och jag på en appellkurs med Micki. Jag trodde av nån anledning att det var det vi ville hålla på med   . Ända till jag på en lydnadsträningstävling mötte en gäspande Micki i det fria följet. Men spåra tyckte han var roligt. Så det gjorde vi väl lite då och då. Ända tills den dagen när jag fick plocka småpinnar ur hans päls i minst 2 timmar. Han var ju kastrerad, och fick alldeles för mycket päls. 

Men till slut så började även Micki och jag på en agilitykurs. Och nu vaknade Micki till, och även jag lite. Det var ju jättekul. Fast maken var inte speciellt sugen på att tävla. Men alla fall så var jag med både Micki och Farina på en inofficiell tävling i Hedemora. Det gick ganska bra. Kommer ihåg att en av dom placerade sig, för vi fick en rosett där. Jag tror att det var Farina. 

Sen hände det olyckliga med pappa, och man kom av med precis allt efter det. Men till slut så började vi träna igen. Jag var iväg på nån tävling då och då. Var upp till Mora en gång med båda, och Farina kom på fjärde plats med knappa 4 sek från en pinne. En gång var vi i Borlänge. En gång var jag till Borlänge med bara Micki. Enda jag kommer ihåg från tävlingen att ett av loppen var Mickis bästa, han kom på 12:e plats, och att tävlingen började okristligt tidigt. Micki var ju inte nån morgonhund precis. Han kunde ligga och dra hur länge som helst. Nästan som Lizzie är nu. Vi var också till Västerås och tävlade nån gång. 

Men det var inte förrän när vi fick Lizzie, och gick med i Fagersta KK som det började hända saker. Vi började åka på tävlingar. Till slut så började vi samåka också. För nu hade vi blivit rejält bitna, och vi var nog på alla tävlingar inom 15 mils radie. 

Stora spänningen med agilityn är när man går banan och funderar på hur man skall göra där och där. Man kanske tom testar nåt man inte brukar göra. Sen att få köra loppet, och det man tänkt ut fungerar, eller kanske inte. Lizzie och jag harvade säkert 2 år i ettan. Vi var många gånger nära den magiska nollan. Men ofta så fick vi tidsfel. Minsta tidsfelet vi haft i ett lopp i ettan var 0.01 sek. Då muttrade man lite när man hoppats på att få den första pinnen nån gång. Sen helt plötsligt på en tävling i Mora lossnade det. Vi fick första pinnen i hoppklass. Sen gick det i rasande fart. Hon fick en pinne i hoppklass och en i agilityklass i Kungsör. Sista pinnen i hoppklass fick hon i Hofors. 4 pinner på en månad. Tyvärr så var man tvungen på den tiden att flytta upp till nästa klass när man fått sina 3 pinnar i klassen. Idag är det valfritt. Så då var vi i klass 2 i hopp, och i klass 1 i agility. Det kändes nästan som pest och pina. Men det var alla fall inte så många tävlingar och åka på under vintern. Det var ju inge kul och åka på en tävling och bara få springa ett lopp. Sen på våren igen, skulle Västerås KK ha sin 2-dagars tävling. Dom har alltid ena dagen 2 x agilityklass och andra dagen 2 x hoppklass. Så jag anmälde Lizzie till den dagen det var agilityklass, och Clara till den när det var hoppklass. Ville ju så gärna vara där båda dagarna. Jag sa på skoj när vi kom dit att idag skall vi ta dom där sista pinnarna i agilityklass. Men så visade det sig att Lizzie ville faktiskt ha dom. En pinne i båda loppen tog hon, och hon kunde nu flytta upp i klass 2 i agilityklass också. 

Nu i vår får jag återigen åka på den klass 1 tävlingen. Men den här gången är det med Jeri. Ser redan fram emot den  tävlingen. Men i år har dom även en klass 2 tävling på fredagen. Så jag skall åka på den med Lizzie. Trots att hon är så långsam. Kan ju inte sluta helt med henne för det. 

Idag var det dags för den näst sista Vintercupen. Känns ju lite vemodigt, men samtidigt bra. För då vet man att snart är vi i Semla på gröna härliga gräsmattor. Vi hade 3 ggr agilityklass idag. Inte för att det är nåt fel på våran hall, för den är den bästa hallen av alla. Men inte ens den slår gröna gräsmattor. Vi har ju under vintern haft en domaraspirant som dömt på Vintercupen. Idag var det hans stora dag. Examination! Så därför vart det lite annorlunda än mot tidigare gånger. I normala fall så behöver man inte bygga om så mycket, utan bara flytta om siffrorna, så har man helt plötsligt en helt ny bana och springa på. Men eftersom det var examination, så var han tvungen och rita 2 banor. Så idag blev det banbygge mellan första och andra banan. Men sen var det bara och flytta siffror till den sista, för då var examinationen klar. Det gick bra. Alla banorna har varit väldigt trevliga. Fast förra vintercupen var det ju extra roliga banor, för då kändes det att det lossnade det för oss. Det var ju inga hinder som skulle tas från fel håll. Fast Jeri tyckte ju att det fanns ett sånt på varje bana. Men det är ju en annan sak. 

Jeri hade startnummer 1 i första loppet idag. Det var väl inte det bästa tänkbara för han. Han hade ju legat i bilen hela tiden som small och medium sprang. Sen hämtade jag en övertaggad hund från bilen som bara ville busa. Jag hann inte hålla på med han så mycket innan det var dags för oss att gå in. Jag hade problem med att få han och sitta. Det hade jag i och för sig i alla 3 loppen. När han satt sig så kom han på att det kliar. Så då satt han och kliade sig. Tittade lite hit och dit. Var vädligt svår att få kontakt med. Men till slut så kom vi iväg. Men den där rastlösheten satt i, så vi kom inte så långt förrän vi bröt. Lizzie gick sakta men säkert som vanligt. Men hon kom på 6:e plats alla fall. Jag tror alla fall att det var i det loppet. 

I nästa lopp då hade den där eländiga gungan kommit fram. Den var ju inte med i den första. Skulle köra Lizzie först i det loppet. Ja, det gick ju sakta men säkert även där. Blev en 13:e plats i det loppet. Jeri startade på slutet i det här loppet. Så hade jag tid att gå och jobba med han inne i hallen innan det vart vår tur. I det här loppet var det hinder som skulle tas från andra sidan. Men hindret stod ganska bra till från föregående, så det kändes inte som åt större problem. Men han sprang runt den, men jag fick över han på rätt sida alla fall. Det gick hyfsat bra. Men kom fram till att vi måste nog träna lite bakombyten också nån gång. Men alla fall så fick jag igen den där känslan att den här gången så fixar vi det här. Men när det var 3 hinder kvar till mål. En tunnel, balans och hopp, så hände det igen. Fast det var vid hopphindret före tunneln, för den tog han 2 gånger. Så var det väl inte riktigt tänkt   . Ja, så då diskade vi oss där då.

I tredje loppet skulle Jeri starta först igen. Fast då fixade jag en avbytare åt mig bakom datorn. Så jag kunde gå en promenad med han och Lizzie när small var inne. Jag måste jobba mer på att få han och sitta när jag är och tränar. För det var ju lite svårt igen. Sen ville det ju klia lite i nacken också. Men vi kom iväg alla fall. I det här loppet så sprang han runt hopphinder flera gånger. Men jag hade tänkt att det får bli vad det blir, jag skall ha runt han på rätt sida, han skall hoppa från rätt håll. Där satt den, äntligen så kom vi i mål med ett resultat   . Han kom på 8:e plats. Lizzie körde ju som vanligt. Börjar bli lite tröttsamt. Säkert men långsamt. Hon kom på 9:e plats. Med andra ord så slog Jeri Lizzie     .  Jeri fick sina första Vintercupspoäng idag, hela 3 stycken. Lovar att dom inte blir dom sista. Men säkert dom sista för den här vinter. Men det lär ju komma en vinter till. Lizzie fick också några poäng idag, tror det blev sammanlagt 7.

Jag skulle verkligen behöva banta ner Lizzie. Hon väger alldeles för mycket. Men det är inte så lätt i det här huset. Maken och jag har dispyter om det där varje vecka. Han säger "stackars Lizzie är hungrig, stackars Lizzie måste ha det och det, stackars Lizzie........" . Han kan hålla på så i evigheter. Det spelar ingen roll hur många gånger jag säger "hunden är fet" . Nä, det är "stackars Lizzie" . Vi har ju en skogsväg här i närheten. Om det inte var så förbaskat mycket backar där så hade man kunnat cykelträna henne där när snön försvinner. Men det går ju inte få nån fart där pga backarna. Annars så finns det inga grusvägar här i närheten.

Idag har det varit en stor dag här. Farina fyller hela 13 år idag. Det är över 10 år sen Farina kom till oss. Därför har jag tyvärr inga valpbilder på henne   . Micki var över 2 år när maken började prata om att vi borde skaffa en till hund. Jag var emot länge, men han fortsatte och tjata. Ville att vi skulle skaffa en till innan Micki blev 3 år. Till slut så gav jag med mig och sa ok, men ingen valp i så fall. Det skulle vara en vuxen hund. Så maken ringde till uppfödaren och frågade om hon hade nån vuxen tik som skulle placeras om. Micki var ju redan då kastrerad så då gick det bra med en tik. Och så kom Farina till oss. Vi bodde i Virsbo då. 

När vi flyttade till Söderbärke så gick vi med i Ludvika BK. Jag började på en appellkurs med Micki, och maken började på en agilitykurs med Farina. Till slut så började jag på agilitykurs med Micki. Det där med lydnad var inte riktigt hans grej. Men tävla var inte riktigt makens grej. Så jag åkte på nån agilitytävling med Micki och Farina. Bilden är från våran första agilitytävling. En inofficiell i Hedemora. Har en rosett från den tävlingen, och jag tror det var Farina som fick den. När vi tävlade i Mora så var vi knappa 4 sek från pinne. 

Farina på span.

Farina slappar.

Farina gillar inte riktigt att bli fotad.

Farina gillade verkligen agility.

Farina på promenad i skogen bakom huset.

Farina idag.

Ikväll så har vi varit på rallylydnadsträning, som alla andra torsdagar. Banträning och avancerad klass stod på schemat idag. Tog en av mina gamla banor. Roligt och kunna testa på egen bana emellanåt. Började med Lizzie, men hon var inte med alls idag. Gick segt och lät illa. Så jag avbröt. Gjorde ett försök senare med samma reslutat. Så där seg brukar hon inte vara. Nu får jag jobba på att få upp farten på henne. I normala fall så brukar hon ha för bråttom, hamna framför istället. Men nu var hon bakom. Fick väl upp lite fart på henne till slut alla fall, så att vi kunde gå hela banan. Men inte var det mycket fart i damen. Hon pratade väl inte så mycket. Vad jag önskar att jag fick bort det där colliesnacket. Hon är den som håller på och snackar hela tiden hemma. Räcker att man går mot dörren ut på baksidan, så kommer hon ylande.

Jeri gick nästan bättre idag än Lizzie. Jag gick ju inte banan som man skulle med han, utan jag bytte ut momenten i huvudet till nybörjarmoment istället. Ja, alla utom frestelsen. För den kan vara bra och börja med i tid. Första gången genom frestelsen gick bra. Andra gången så vart han intresserad av ena frestelsen. En hopknöcklad rattmuff   . Sen tränade jag en del 360 º vänster med han. Det är väl det svåraste för våran del i nybörjarklassen nu. Vad jag längtar efter att få starta med han i nybörjarklass. Men nu finns det inte så många tävlingar i närheten i nybörjarklass, och dom som finns så är jag domare på dom, eller så finns det en agilitytävling i närheten. Agilitytävlingar kommer alltid först.

Ikväll så har vi varit på agilityträning igen. Tycker det börjar kännas lite rörigt på tisdagarna. Ok, Jeri sticker iväg han också ibland. Men han är bara glad, viftar på svansen och vill leka. Men ikväll kändes inte dom här hundarna som stack speciellt leksugna. Vet ju inte hur Jeri reagerar om det kommer en främmande hund som skäller ilsket mot han när han är lös. Vet alla fall att han kan tycka att en del hundar är lite jobbiga när han är kopplad. Då börjar han lyfta på läppen. 

Idag började vi med balansen. Inga problem där, utan han bara sprang rätt över den. Sen tänkte jag köra lite slalom, men det satt bågar där, så vi bestämde oss för att vänta. Så jag tänkte prova kombinationen som var uppsatt. Men jag tyckte han gick så trögt så jag tog han till bilen en stund, och tog in Lizzie istället. Fast nu var jag verkligen tvungen och kolla vilka hundar som var lösa. Lizzie gillar definitivt inte framfusiga hundar som springer fram till henne, inte ens om de bara springer fram och inte säger nåt. 

Den korta banan var rolig. Den hade en böjd tunnel under A-hindret. Den började med ett staket. Där hade jag lite problem med Lizzie, jag hamnade lite för långt fram. Hon skulle ju hoppa, komma emellan, och sen hoppa igen, från samma sida som på den förra och komma in emellan och hoppa igen. Sen var det där med tunneln. Tunnelingångarna var bredvid uppfarten till A-hindret. Tunnlarna var det inga problem med. Men det var värre sen när ho skulle upp på A-hindret. Första försöket så sprang hon in i vänster tunnelingång. Men på andra försöket fick jag henne över. Kändes som om hon hade ganska bra fart idag.

Efter att hållt på ett tag med Lizzie var jag och hämtade in Jeri igen. Nu var det lite lugnare i hallen också. Körde banan med han också, och staketet gick lättare med han. Tunneln tog han bra. Men sen var det där med A-hindret. Första försöket så sprang han in i vänster ingång. Så jag tänkte att jag måste vara lite mer åt andra hållet. Jaha, då sprang han in i höger. Så då gällde det att hitta den gyllene medelvägen då   . Jaaaa, tredje försöket gillt. 

Idag har  verkligen varit en dag full av aktiviteter, igen. Upp tidigt på morgonen, fast först tänkte jag att det var makens väckarklocka som ringde. Men till slut så var jag ju tvungen och inse att det var min klocka som ringde. Målet var Sala och rallylydnad. Jeri behöver komma ut på andra ställen och träna lite om vi skall börja tävla. Rallylydnad är ju inte riktigt samma sak med som med agility. I agility går det ju så fort, så då hinner hunden förhoppningsvis titta så mycket runt omkring. Om man inte heter Jeri då, för han verkar hinna titta på både det ena och det andra. Än så länge alla fall. Men rallylydnaden går så långsamt att där hinner man med mycket. 

Vi var till ett trävarulager, med massor av staplar med brädor överallt. Vilket perfekt ställe och miljöträna på. Idag tänkte jag eftersom det var många som inte visste vad rallylydnad var för nåt, att vi går igenom skyltarna i nybörjarklass. Visst vart det jobbigt för en del hundar, som Jeri tex som blev lite trött. Men huvudsaken är ju att dom tvåbenta lär sig hur man utför det. Sen kan man träna och finslipa hemma. Så vi skall träffas en gång till nästa månad, då blir det en bana plus att jag berättar hur det går till när man anmäler sig till en tävling, vad som händer när man kommer dit, på själva tävlingen och efter att man gått sin bana. Hoppas att jag får se många Gatefields collie ute på banorna i sommar. 

Sen var det hem ett par timmar, och efter det var det dags och åka till Borlänge. Spelträning med durspelsgänget. Vi har en spelning den 1 mars, men den kan jag tyvärr inte vara med på. Vet inte heller om jag vill vara där heller. Misstänker att mitt ex kommer också vara där, och han är absolut den sista personen jag vill träffa nånsin. Blir bara på dåligt humör, bara jag tänker på den skiten som jag slösade 4 år på. Men tack och lov så blev det inte fler. Ja, vi har ju en rallylydnadstävling den 1 mars. Hade ju hoppats att det inte skulle bli så många anmälningar. Men som vanligt så bara väller det in anmälningar just innan tävlingen skall stängas ner. 56 var det när jag klev upp, och nu innan den stängdes för anmälan så blev det 68 st igen.