Colliekompisarna

Alla inlägg under september 2016

Av Marru - 26 september 2016 00:31

Då har ytterligare en vecka gått. Om vi börjar med hur det har gått för Lizzie. Det blev ju ett rejält bakslag där. I måndags när jag skulle göra rent under magen på henne så såg jag att en bit av såret var öppet. När jag lyfte på bakbenen, så pös det ur henne. Precis som om luften gick ur. Plus att det rann vätska ur såret fortfarande. Men det där hålet gjorde att jag återigen ringde till Falun. Denna gång fick vi komma in. Så jag ringde och avbokade min tid till frissan och åkte med Lizzie till Falun istället. Hon var verkligen medtagen, hon låg och sov bara. Dom kollade hålet och såret, tog bakterieodling och ett nytt ultraljud. De kom fram till att hon behövde stanna kvar där, igen. Så det var bara och åka hem utan Lizzie. På tisdag fm ringde dom och sa att de behövde söva ner henne igen, och öppna. Dom ringde på kvällen och sa att det hade gått bra. Men de ville ha kvar henne några dagar under uppsikt. De hade satt dit ett dränage som dom tömde med jämna mellanrum. På fredag fick jag åka in och hämta hem henne äntligen efter en lång väntan. Det var en helt annan hund som mötte mig där, mot förra gången. Förra gången var hon tyst när hon såg mig, men den här gången pratade hon. Verkade mycket piggare annars också. Tratten hon har nu är lite annorlunda mot förut. Den är mycket vidare, lättare för henne att komma åt och dricka och äta. Nu verkar hon ha vant sig vid den också. Har haft roligt åt dom andra hundarna här hemma. Dom flyr fältet när Lizzie kommer och sopar rent med sin tratt. Jackie stod först bakom fåtöljen och kikade på hennen och funderade på vad det var för ett UFO   . Hon är väldigt ofta i vägen med den där tratten. Men jag brukar bara ta tag i tratten och vrida huvudet lite åt sidan så jag kommer förbi. Annars ser såret ut att läka bra. 

 

I onsdags var jag till Rättvik med Jeri och tävlade agility. Det var dubbla agilityklasser. Gissa om man blev glad när man såg att balansen inte var med. Yes tänkte jag, nu har man chansen och ta den femte pinnen i agilityklass. Men så fick vi 5 fel i första loppet. Nu måste han ha hoppat över kontaktfältet på A-hindret istället. För jag såg inte att ha rev nåt hinder, eller att han hoppade av  gungan. Så det måste vara A-hindret. Andra loppet så diskade vi oss alldeles före mål. Jag funderade på banvandringen hur jag skulle göra, om jag skulle göra ett framförbyte, eller stanna kvar på samma sida före tunneln. Jag valde det sistnämnda med resultatet att han drog in i fel tunnelingång. Hade jag gjort ett framförbyte där, så hade han säkert tagit rätt. Så det blev ingen pinne i agilityklass där. 

 

Idag var vi till Frövi istället, näst sista utomhustävlingen   . Verkligen inte nåt man ser fram emot. Utesäsongen är bra mycket kortare än innesäsongen. Snart är vi i Norberg igen och tränar i hallen. Ser verkligen inte fram emot det. Vi har haft en otroligt fin höst. Men åter till dagens tävling. Vi började med hoppklass idag. Banan kändes väldigt trevlig. Lite knepigt i början, och jag funderade länge och väl hur jag skulle göra. Starta på vänster sida med risk att krocka med Jeri när han kommer ut från tunneln. Starta på höger sida, och då behöva göra bakombyte som kanske inte fungerar. När det sen blev vår tur, så gjorde jag nåt som inte alls tänkt på först, men funderade på det lite innan vi skulle starta. Istället för bakombyte, så blev det ett blindbyte. Alltså startade jag på höger sida, och försökte komma så långt fram att jag skulle hinna göra ett blindbyte. Det lyckades och vi tog oss på 5:e plats i hoppklassen, och fick en pinne. 

 

Banan för agilityklassen stod redan klar när hoppklassen gick. Så man fick gå banvandring under tiden medium och small sprang. Vilken lycka det var när man såg att balansen var inte med den här gången heller. Men det är väl nåt annat som går fel istället tänkte jag. Lite knepigt i början igen, men det löste sig med ett blindbyte den här gången också. A-hindret skulle tas 2 ggr. Jag var lite orolig för att han skulle hoppa idag också. Men sen bestämde jag mig för att jag struntar i det. Jag tänker inte stanna där och försöka få han ta kontaktfältet. Hoppar han så gör han det, och vi får 5 fel. När vi kom till mål så blev det spännande väntan på att höra vad speakern säger. Nollat lopp utan hinderfel. Sen blev det en jobbig väntan på att se om det blev en pinne eller inte. Live-resultaten har ju inte fungerat ordentligt på flera veckor. Det gjorde inte det nu heller. Vi kom på 4:e plats i agilityklass och fick en pinne där. 

 

Man skall ju ha 3 pinnar för att få flytta upp sig till nästa klass. Det har vi inte brytt oss om. Sen skall man ha 5 pinnar i vardera klass för att få en titel. I och med pinnen idag, så har Jeri fixat båda. Den för hoppklass fick han på våran tävling för ett par veckor sen. Den för agilityklass fick han då idag. 

 

Det är så roligt och springa med han. Han känns väldigt säker. Jag behöver aldrig visa han slalomingången, utan jag ropar bara slalom, och han tar den. Skulle nog påstå att han tar den 98 gånger av 100. Det tycker jag är roligt. Nu har vi en tävling med dubbla hopplopp i Rättvik kvar. Sen är det ett i slutet av oktober, och ett i mitten av november kvar. Lite tråkigt är det. Den här hösten har varit fantastisk. Det har varit agilitytävlingar 2-3 dagar i veckan. Kvällstävlingar på onsdag, och så har det var nån tävling nästan varje helg också. Efter nyår när vi har vår klass 2 tävling skall jag nog flytta upp han till tvåan. Men det är ju inte bestämt till 100% än.

 

   

Av Marru - 18 september 2016 23:17

Då har det gått några dagar sen Lizzie opererades. Hon sover ganska mycket fortfarande, och dricker en del vatten. Igår var jag till Sala och dömde deras rallylydnads KM. Det var fort avklarat, så jag var hemma ganska tidigt. Jag kollade på Lizzies sår, och gjorde rent det. Såg fint ut. Sen på kvällen när jag hade gett dom mat, så såg jag att det droppade nåt ner på golvet, och det var lite ljusrött, men klart på samma gång. Jag tittade under magen, och ser att det rinner svagt röd vätska ur såret. Jag får panik, skriker åt maken att Lizzies sår har gått upp, och vi måste åka till Falun genast. Han kommer in och ser när jag springer fram och tillbaka alldeles hysterisk. Ringer till Falun, har ju fått telefonnummer som man kan ringa vid behov. Fick prata med en sköterska. Jag försökte förklara vad som hänt. Sen pratade hon med en veterinär. Det var tydligen sårvätska, och inget att oroa sig för. Det hade ju varit bra och få reda på det tidigare, att det kan komma. Jag försökte göra rent såret igen, men det rann ganska mycket ur den. Sen la jag ett rent lakan på fällen hon sover på. 

 

Idag var det dags för agilitytävling igen. Lizzie skulle egentligen vara med där, men nu fick hon ju avstå det. Det blir ingen mer tävling för henne på ett tag. Kan ju prova när vinterncupen kommer igång, om hon får mer fart. Men Jeri skulle alla fall tävla idag. Fast jag var lite orolig när jag åkte hemifrån. Det var så tyst från rummet som maken och Lizzie sover i. Igår så gnällde hon lite när hon hörde mig stöka uppe. Men idag var det alldeles tyst. Så jag såg ju direkt i min vilda fantasi att hon ligger i en stor blodpöl. Men nu var det inte så illa.

 

Men alla fall så var Jeri och jag iväg och tävlade. Dagen började med hoppklass. Jeri sprang lika säkert som han gjort på sista tiden, och nollade det loppet. Men det var bara 4 som fick pinne och vi kom på 5:e plats. Agilityloppet gick han också kanonfint. Men så kom den där onödiga femman igen på balansen. Han kom på 7:e plats i agilityklassen med 5 fel.

 

När vi kom hem, så kollade jag Lizzies sår direkt och gjorde rent. Nu rann det inte lika mycket, utan det kom väl lite. Men jag har lite svårt att säga om hon är piggare eller inte. Tycker hon mest ligger och sover. 

Av Marru - 16 september 2016 00:15

I söndags så hade Lizzie inte ätit sitt torrfoder på morgonen. Det har hänt en gång tidigare i hennes liv att hon inte har ätit. I måndags när jag skulle gå morgonpromenaden så kom hon gående långt efter. Till slut så vägrade hon gå längre. Då sa jag att vi vänder väl, och då kändes det som om hon piggnade till. Kanske hon kan gå i alla fall tänkte jag och vände om för att fortsätta. Hon gick på ganska bra, men sen vart det totalt tvärnit och hon vägrade gå längre. Ja, då var det väl lika bra och vända hemåt igen då. Hon hade alla fall bajsat. Hon är lite kinkigare på den fronten. Dom andra kan bajsa på baksidan utan problem. Hon vill helst bort från tomten. Inte ville hon äta torrfoder på tisdag heller. Färskfodret går bra, men hennes mage pallar inte med bara färskfoder. Så jag provade ringa till våran gamla veterinär här, men han var på semester. Ville inte vänta på att han skulle komma tillbaka. Så jag ringde till Ludvika, djurkliniken där. Fast dit fick vi tid först på tisdagen. När vi kom till kliniken, så tog dom blodprov och röntga henne. Blodprovet var lite svårt, för hennes kärl var ganska tunna. Tydligen är det svårt att ta blodprov om man har infektion i kroppen. Hinnorna runt hennes ögon var alldeles röda också. Röntgen var svårt att se vad det kunde vara. Så på onsdag skulle vi åka till Falun och ta ett ultraljud. Lizzie som nästan hela tisdagskvällen. Själv var jag iväg på cirkelträning. Har fått börja med det istället för zumba. Zumban har bytt dag från måndag till torsdag och då passar det inte mig. 

 

På onsdag morgon, så gick jag en kort vända med hundarna. Lizzie verkade piggare nu, och hon gick med. Hon var ju inte längst fram som hon brukar, men hon vägrade inte och gå alla fall. Sen när jag fått i mig frukost så var det dags för oss att åka till Falun. Lizzie hon låg bara och sov i väntrummet. Efter en stund kom vi in, och det blev dags för ultraljud. Stackars Lizzie vad hon skulle utsättas för. Dagen innan i Ludvika så fick vi lägga henne på rygg på ett hårt bord. Här var det alla fall en skåra mitt på bordet, så hon kunde alla fall ligga bekvämt. Fast hon verkade inte tycka det var så bekvämt. Livmodern såg inte så förstorad ut. Men man såg alla fall att det fanns nåt där. Sen hade ju snabbsänkan dagen innan varit alldeles för hög, dom röda hinnorna runt ögonen sa ju att hon inte mådde bra. Sen var hon väldigt hängig också. Då var det bara frågan om försäkringsbolaget ersätter en operation. Dom är tydligen väldigt kinkiga på den fronten, och bolaget vi har är visst värst. Så fick vänta en stund på besked från dom. Det hade ju funnits ett annat alternativ också. Men inte ersätta nu hade verkligen varit dumsnålt. Hon hade kanske blivit bra med piller. Men vem hade garanterat att det inte kommer igen. Hade kanske blivit dyrare, än att operera på en gång. Nu hade vi tur, dom skulle ersätta en operation. Så Lizzie blev kvar där, och jag åkte hem utan henne. 

 

Sen på kvällen skulle Jeri och jag till klubben och tävla. Vi hade en kvällstävling, med dubbla hoppklasser. När vi skulle åka så ville Jeri knappt gå ut. Undrar vad han tänkte. Man skulle nästan tro att han tänkte "hon har flera gånger åkt iväg med hund, och kommit tillbaka utan, och dom har inte kommit tillbaka senare heller. Nu åkte hon iväg med Lizzie och kom tillbaka utan henne. Följer jag med, så kanske jag också blir kvar nånstans" . Men alla fall gjorde han två kanonfina lopp. En tredje placering i båda och pinne. Nu har han 6 pinnar i hoppklass, och 4 i agilityklass. 

 

Första loppet.

 


 

Andra loppet. Nu hade han tappat lite fart jämfört med det första.

 


 

Idag har då bara varit och vänta att dom ringer när jag får åka och hämta Lizzie. Efter lunch kom det efterlängtade samtalet. Vad skönt det var och se henne. Hon gick ju lite ostadigt. Var inte riktigt van vid att gå med den där tratten. Hon gick med huvudet lågt, och då fastnade tratten i backen hela tiden. Väl hemma så tog jag henne på baksidan direkt. Det var visserligen lite svårt att få henne uppför slänten för att hon gick med huvudet lågt. Det var svårt att få henne ur bilen också. Hon tycker ju inte om att bli lyft, och jag ville inte att hon skulle hoppa. När hon väl kom in, så det första hon gjorde var och kolla alla matskålar, ifall det fanns nån mat kvar i dom   . Det var ju ett gott tecken. Sen har hon legat och sovit mest. Senare på kvällen så hade hon helt plötsligt hoppat upp på soffan. Eller hoppat och hoppat, hon kliver väl upp egentligen. Färskfodret åt hon upp, det gick väl inte ner lika fort som förut. Men det kommer nog en tid när hon äter mer än hon behöver. Nu är det dags och börja hålla koll på hennes vikt att hon inte går upp. Får bara hoppas att hon inte får en lika hemsk päls som Micki hade. Den pälsen var inte och leka med. 

 

 

Av Marru - 12 september 2016 22:57

Så har en vecka svischat förbi igen. Förra veckan på onsdagen så var det tävling för Jeri igen. Vi hade kvällstävling på klubben, med dubbla agilityklasser. Jag skulle nu första gången prova en sak vi provat och som fungerat på träning. Det gäller ju så klart kontaktfälten på balansen. Vi kom fram till på träning, att om jag bara springer rätt på och peppar han, så tog han balansen. Så det var väl bara och testa. Antingen så får vi 5 fel, eller så går det bra. Det var bara under banvandringen och banka in i skallen att man bara skulle springa på. Det gick ju hyfsat, och han tog nerfarten. Vi hade en sån tur att vi var dom enda nollade i den klassen, och vann. Vet inte hur många agilitystarter jag gjort. Flera hundra är det alla fall, bara i år så tror jag att jag har nåt på 80 starter. Men det var första gången vi vann   . Andra loppet, så fick vi då den där femman.

 

På torsdagen så var vi till Jeris uppfödare och greja lite. Bla så gick vi ett viltspår. Han var så duktig så. Vid ett tillfälle sa Jeris uppfödare, att nu får du stanna till lite, att han tappat spåret. Men vi upptäckte senare att det var ju hon som tappat spåret   . Jeri hade full koll på vart han skulle.

 

I fredags så låg jag i sängen och slappade lite. Helt plötsligt så ringde min mobil. Det var grannen som ringde. Hennes hund hade rymt. Hon har nyligen gjort en knäoperation, och jag har gått en promenad med hunden på eftermiddagarna. Så jag gick uppför backen mot henne. Tror jag aldrig gått så fort uppför den backen. Sen var det bara och börja leta. Fick höra att man sett henne gå mot gatan efter våran gata. Så jag gick ner mot hälsospåret, men där var det helt tomt. Ringde till grannen att hon skulle gå hem ifall hunden kommer dit. Sen fortsatte jag och leta. Men efter en kvart så ringer grannen. När hon hade gått hem över skogen så hade hunden stått på framsidan. Så det slutade ju bra. 

 

I lördags var jag till Söderbärke på ett geocaching event. Fast kvällen före så var jag på ett kvällen före event på Hagudden i Söderbärke. Där brukade jag ofta gå tillsammans med hundarna när vi bodde där. Så jag tog med Lizzie så att hon skulle få återuppliva gamla minnen, och Jackie för miljöträning. På lördagen skulle det släppas en hel del nya cacher. Så klart så ville man få en FTF på nån av dom. FTF är förkortning på first to find. Min klubbkompis och jag la upp en strategi på hur vi skulle göra. Bestämde oss för att åka mot Malingsbo, och satsa på en som var långt borta. Det var ett ganska smart drag, men vi fick åka längre än vi planerat för att få den. Det var ju flera som åkte åt samma håll. Men det var en hel del cacher släppta efter den vägen också. Så den första bilen stannade direkt vid den första. Sen stannade nästa, och så fortsatte det tills vi kom till den vi planerat och ta först. Men där stod det en bil redan. Så vi svängde mot Ludvika och äntligen så var vi först. Fast riktigt säker på det kunde man ju inte vara. Man hade ju ingen koll på hur många som hann åka från parken innan vi kom iväg. Men så visade det sig att den vi stannade vi först, var vi den första som tog. När vi var på väg till cachen, så kom det flera bilar åkande och dom svängde alla mot grusvägen. Men kände att det är ingen idé att försöka på nån mer, att vi får vara nöjda med denna. Så övriga cacher tog i vår egen takt. Fast ibland så tappade mobilen kontakten, så då fick vi försöka med gps. Ibland hade vi tur att det stod nån vi burken redan. Vi var en sväng till Skräddartorp också. Där var vi ganska ofta när jag var liten. Det hade ändrats lite där, och det verkar fortfarande vara ett populärt utflyktsmål. 

 

              

 

I söndags så var jag till Gävle och tävlade igen med Jeri. Lizzie hade jag redan strukit. Fick åka tidigt på morgonen för klass 1 skulle starta först. Det var 3 lopp, 2 hopp och 1 agility. Började med ett hopplopp, och han gick kanonbra. Men så rev han sista hindret, och vi fick 5 fel. Han som aldrig river annars, så skulle han göra det nu. Visade sig att hade han inte gjort det så hade vi vunnit. Det var bara en som hade nollat sig, och dom hade sämre tid än vi. Men nu hamnade vi på 7:e plats. Agiliytklassen tänkte jag prova samma sak som förra gången. Att bara springa på. Men den här gången fungerade det inte. Han fick en femma på kontaktfältet. Men sen diskade vi alla fall. Det var ett par kombinationer som vi inte tränat så mycket på. Sällan den sorten finns på en klass 1 bana. Men i söndags så fanns det tom 2 ggr. Sista hopploppet nollade vi, men det var många andra som gjorde det också. Så vi hamnade på 9:e plats, och därmed blev det ingen pinne. 

 

Idag har jag varit orolig för Lizzie. Hon har inte varit som hon skall idag. Ringde till djurkliniken i Ludvika, och imorgon skall vi åka dit så vi får se vad som felar henne. Det var väl tur att jag strök henne från tävlingen i söndags. Fast det hade jag ju planerat sedan tävlingen i Ludvika. Skall stryka henne från tävlingen i Sala också.

 

         

Av Marru - 7 september 2016 00:19

Ja, vare sig man vill eller inte, så är den på väg. Hösten!!!!! Denna hemska årstid, som följs av den hemska vinter. Lika mycket som jag älskar våren, lika mycket hatar jag hösten. Vintern är nåt man bara måste genomlida. Men det är tur att det finns en härlig vår, och en underbar sommar däremellan. Förra hösten såg jag att en av mina favoritorkestrar skulle ha 40-års konsert i Finland. Nästan samma dag som biljetterna släpptes så köpta jag min. Kollade med maken först om det var ok att jag åkte iväg. Sen köpte jag biljetterna, nästa 1 år i förväg   . Det var väl tur det, för den konserten vart slutsålt ganska snart. Ju närmare konserten kom, desta nervösare blev jag. Jösses, vad har jag gett mig in på tänkte jag. För det första åka till Tammerfors, en stad som jag inte varit mycket i. Jag har ju när jag körde buss kört linjen från Falun till Jyväskyla. Då hade vi ett stopp i Tammerfors, och jag kommer ihåg att det var ganska rörigt och köra där. Det var dessutom nästan 30 år sedan. Sen började jag fundera på hur långt bort från arenan man var tvungen och parkera. Började bli orolig över att behöva gå långt mitt i natten. Ja, orosmomenten blev bara fler och fler. 

 

Så blev det dags och börja packa för en färd till Finland. Mamma skulle också med, och som vanligt så planerade vi in en vistelse hos min faster. Det var ungefär 3 timmars körtid från dom till Tammerfors. Jag åkte relativt tidigt på dan, för jag tänkte försöka få en parkeringsplats så nära arenan som möjligt. Hade ju tittat lite på kartan innan, på ett ungefär hur jag skulle åka. När jag kom till Tammerfors, så åkte jag in på en avfart. Sen blev jag fundersam för jag tyckte att jag skulle vara på andra sidan sjön. Så jag var tvungen och ta fram en gps. Den visade att jag var på väg rätt mot arenan. Återigen så har min inre kompass visat mig rätt. Den har fungerat ganska bra vid flera tillfällen. Även denna gång. Det fanns ju förslag på flera parkeringshus på evenemangssidan. Men jag tyckte att alla låg så långt bort. Sen kändes det inte så frestande att gå in i en sån mitt i natten. Men trots det så hamnade jag i ett sånt. Men den visade ju vara perfekt. Det var bara några hundra meter till arenan. Så jag ställde bilen där, sen gick jag och strosa lite i köpcentrat. Åt hamburgare i en härlig hamburgerbar. Ingen McDonalds här inte. Sen strosade jag lite på stan. Fram på eftermiddagen så började jag gå närmare arenan. Alldeles innan dom skulle börja släppa in, så öppnade himlen sig. Det fullkomligt vräkte ner, och jag tänkte att det här kommer att bli jobbigt. Det var mörka moln också, så man väntade på åska vilken minut som helst. Men det visade sig att jag hade en riktig lyckoträff när jag bokade min biljett. Ena sidan av arenan hade tak över läktaren, och där hade jag min plats. Jag kunde sitta och njuta utan att behöva oroa mig över att bli blöt. Dessutom så hade jag skapligt nära till scenen också, så jag såg bra också. Visst hade det varit roligt och stå längst fram. Men vem orkar stå i 4 timmar. Inte jag alla fall. Man är för gammal för sånt. Men man blir aldrig för gammal för riktig äkta manserock   . 

 


 


 


 

Konserten var så bra den bara kunde bli. En del nya låtar, men mycket gamla så man kunde sjunga med. Det blev en riktigt lyckad kväll, förutom en sak. Jag hittade inte stället där dom sålde turnetröjorna. Hade velat ha en. Sen alldeles i slutet av av pausen, när jag satt vid min plats, så tyckte jag att jag kände nåt vid sidan. Så jag tog upp handen för att kolla vad det var, och just då hörde jag en röst bredvid mig "det är en geting" . Japp, jag märkte det svarade jag bara. Det sved en stund i fingret, men det gick över ganska fort trots allt. 

 

Ett par dar senare så var det dags och åka hem igen. På båten hem så var det en hel del hundar. Det hade varit en stor utställning i Finland som många hade varit på. 

 

Några bilder från min lilla tripp. Först från konserten.

 

           

 

Sen några från Nystad, där min faster bor. Nån från båtresan också. Måste ju testa min nya kamera som jag försöker lära mig att använda. Det är väldigt fint i staden min faster bor i. Sen var vi ju på en liten skärgårdstur, och åkte med ett par bilfärjor. Besökte även krukmakerit som är en bit ifrån. Där har vi varit förut. Har ju bla en sån där skål på fot, med hjärtan i överkanten. Fast min är enfärgad.

 

                 

 

#Eputratinassa #Suomirock

 

Av Marru - 1 september 2016 23:21

Igår var Jeri och jag på kvällstävling igen. Gillar dessa kvällstävlingar. Igår var den fjärde på raken, och vi har 4 kvar fortfarande. Alla kvällstävlingar har varit på onsdag, oavsett vilken klubb som haft dom. Nästa vecka, och veckan efter är det vi på Fagersta KK som har kvällstävling.

 

Men gårdagens tävling var i Falun. Det var väldigt roliga banor igen, och kvällen började med agilityklass. Det går ju fortast på det visen. Det är mycket lättare och få bort balanshindren, än att få dit dom. Det gick som det brukar i agilityklass. Jag trodde att han skulle ta nerfarten på balansen nu, för han hade inte så mycket fart över. Men precis före kontaktfältet, så hoppade han av på sidan. Nähä, inte den här gången heller sa jag bara och så fortsatte vi. Annars så gick han helt felfritt. Det var bara en nollad, och en som hade bara 5 fel. Så vi kom på andra plats igår. Men ikväll på rallylydnadsträningen så fick jag lite tips på vad jag skall prova till nästa gång. Så på onsdag ser vi hur det går. Till skillnad från dom andra klubbarna som har en av vardera klass, så kör vi dubbla agilityklasser på onsdag. Veckan efter blir det dubbla hoppklasser. 

 

Hoppklassen gick han felfritt. Men vi hamnade på 5:e plats, och fick därmed ingen pinne. Det var bara 3 som fick pinne. Men jag är nöjd med ett nollat lopp. Det räcker för oss.

 

Ikväll var vi som sagt på rallylydnadsträning. Hade med mig 3 hundar. Lizzie tränade jag rallylydnadsmoment med, och jag försökte få upp lite fart på henne där. Hon har ju blivit lite slö och följa med och vill gå med nosen i backen. Det skall bli ändring på det nu, hoppas jag alla fall. Jeri fick mest träna balans ikväll. Det var mycket nosande ikväll, luktade gott på backen. Så han kkunde inte koncentrera sig riktigt. Jackie fick fortsatt tunnelträning. Nån gång så måste hon börja tycka att det är roligt. Ikväll gick det lite lättare än i tisdags.

Presentation

Fråga mig

16 besvarade frågor

Chat

Kalender

Ti On To Fr
      1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< September 2016 >>>

Translator

Tidigare år

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Banners

Hundsidor

Målarbodens blommor

Länkar

Recept

Väder

Sök i bloggen

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards