Som vanligt så glömde jag bort att det var EFIT-dag idag. Kom ihåg det igår, och kom på det senare på dagen idag. Men det var helt bortglömt under början av dagen. Men det blev ju lite bilder alla fall idag. Mest bilder blev det på mina klubbkompisars hundar. Men dom visar jag inte här. Idag fick Lizzie också följa med på träningen. 

Jeri har blivit jätteduktig. Vad roligt det vore om vi fixade det på tävlingen i helgen. Ja, jag kan ju fortfarande inte springa. Men idag tex, så sprang Jeri in i slalom och på första försöket kom han till näst sista porten innan han gick ur. Då var jag långt bakom. Andra gången gick det betydligt bättre. Men annars så springer han på när jag ropar hopp och visar med handen. Idag tog han tom kontaktfälten på balansen, fast jag inte var bredvid. Utan ropade bara ner. Han är så duktig min kille. Skall bli spännande och se vad som händer när jag kan, om jag kan springa nån gång.

En klubbkompis fick springa med Viiru. Först ville han bara springa till mig. Men sen gav jag klubbkompisen leksaken, och då var han med mer på noterna. Fast jag fick säga till henne att släpp inte leksaken, för annars ser vi inte den på ett tag   . 

Lizzie fick också springa lite. När vi kört lite agility och ställt undan allt, så tränade jag lite rallylydnad med Jeri och Lizzie. Jag hade ju lagt ett litet spår åt Viiru i skogen nedanför klubbstugan. Det är så fin mark där. Synd bara att just det området är så litet. Så innan vi åkte hem så gick vi spåret, Viiru och jag. 

Under tiden vi var i skogen så hade Lizzie ett eget litet kalas i bilen. Jag hade ju ställt en kasse i framsätet. Jag bakade ju såna här så kallade kärleksmums igår. Så jag tog med mig till fika på träningen idag. Tror det var 3 kvar i lådan. Just det VAR. Dom tog Lizzie hand om under tiden vi var i skogen. Plus att det rök en hel del belöningsgodis också. Med andra ord, om jag behöver gå på toa inatt, så gäller det se vart man sätter fötterna. Brukar ju alltid när jag tränar i normala fall ställa träningsväskan utanför när Lizzie är med. Men nu skulle vi ju bara en snabbis in i skogen, så jag hade inte en tanke på att ställa ut kassen. 

Spåret då. Först var han lite konfunderad, stod jättelänge och nosade på en fläck. Undrar vad han tänkte där. Sen började han sakta gå framåt lite försiktigt. Största problemet i dagsläget är att det skall pinkas överallt. Han är värre på det än vad Jeri var i början.

Efter träningen var det dags och åka till Borlänge och spela tillsammans med bästa durspelsgänget. Det är så roligt och spela tillsammans med andra, och nu har vi nåt att se fram emot också.

Då var det dags för en vintercup deltävling idag igen. Det känns så surt att man inte kan springa själv. Men snart får jag svar på hur illa det är med knät. Nästa torsdag skall jag träffa en knäsjukgymnast på ortopeden i Falun. Tisdag veckan efter skall jag på magnetröntgen i Västerås. Man kanske skulle tycka att det skulle vara tvärtom, röntgen först och sjukgymnast sen. Men nu blev det så här. Egentligen hade jag tid till röntgen 10/3. Men jag tyckte det var lite väl lång tid att vänta. Så jag fick ringa ett samtal till nån väntetidskansli, som gav mig numret till Västerås där dom bara hade 2 veckors kö. Nu har det alla fall gått över 2 veckor sen knät vek sig sista gången. Det har visserligen känts lite ostabilt emellanåt. Men än så länge har det gått bra. Nu hoppas jag innerligt att det inte är nåt allvarligt fel med knät, och att det fixar sig med träning. Jag är beredd att göra allt för att få det bra. Nu kan jag sitta på en stol och lyfta upp benet lite, om jag håller emot med handen på ovansidan. Men jag kan fortfarande inte lyfta på benet när jag ligger på rygg på sängen. 

Men idag skulle en klubbkompis springa med Jeri. Det har ju visat sig att det är inte helt omöjligt för han och springa med nån annan. Ewa som han sprang med idag tränade ett par gånger i veckan. Dom har sprungit nån gång tidigare också. Första banan gick kanonbra, trots att den var svår. Men den kanske blev för svår för snabba hundar. Jeri är ju ganska följsam, även om han inte är jättesnabb. Visserligen brukar han ofta klara referenstiden i agilityklasser. Han tog dessutom balansnerfarten i båda loppen. Ett bidragande orsak till det kan ju vara att det låg en tunnel under balansen, det kanske dämpade hans fart lite på den. Men trots alla klurigheter så kom han på andra plats i första loppet. 

Andra loppet började också jättebra. Men så blev det disk tre hinder från mål. Men det var jättebra jobbat i båda loppen av Ewa och Jeri. Tror nog att det andra loppet tog musten ur Ewa. Den banan var ju trots allt 190 m lång. Om jag har räknat rätt bland resultaten så ligger Jeri återigen på första plats i cupen för large. Tack Ewa för att du springer med Jeri. 

Den här helgen har man ju riktigt längtat efter. Det är länge sen sist det var agilitytävling, och ännu längre sen det var en officiell agilitytävling. Tror den sista var nån gång i oktober. Vi har ju haft 3 st inofficiella under hösten. Men nu var det dags för en efterlängtar officiell. 

Banan hade sina klurigheter, men Jeri och jag fixade dom. Vi tog oss runt med tidsfel. Men vi tog det ju så sakta vid balansen. Jag försöker ju få han och ta nedfarten. Jag hade tänkt prova lite snabbare tempo till nästa lopp. Men nu blev det inget nästa lopp för oss   . Jag var en sväng till toaletten, innan det skulle bli banvandring för oss, och hämta vatten samtidigt till serveringen. Det var plogat en ganska hög snövall vid parkering där vi brukar gå över till vägen mot klubbstugan där toaletterna finns. När jag sen går tillbaka till hallen, så tog jag mig över vallen. Sen stod det en bil framför vallen, som jag gått förbi på höger sida. För det var lite trångt på andra sidan pga en annan bil. Men nu hade denna bil åkt. Så då bestämde jag mig för att gå på vänster sidan istället. Hmmmm....det skulle jag ju låtit bli. När jag kommer ner från vallen, så försvinner benen under mig. Det var tur att jag hade en vattendunk i ena handen, och en vattenskål i den andra. För då hade jag säkert tagit emot med handen igen. Men så kändes det som om hela knäskålen vred sig. Men jag satt där och kom fram till att det var inget som var brutet. Kunde ju vicka på fötterna, det gjorde inte ont. Men när jag försökte ta mig upp, så spände det nåt så otroligt i låret framtill och knät. Så det gick inte att ta sig upp. Men jag fick hjälp upp. Sen började jag halta in mot hallen. Det gick väl ite si så där. Ibland så kändes det som om hela benet vek sig under mig. 

Så då gick jag in till hallen och sa att vi får nog stryka Jeri i nästa lopp. Ja, vi får nog stryka han från morgondagen också. Jag satt mig där på en stol, och funderade hur vi skulle fixa det här nu då. Skulle jag åka till akuten? Hur blir det med hundarna, bilen? Men först så ringde jag till sjukvårdsupplysningen. Dom tyckte att jag kunde åka in. Om jag åkte till Avesta eller Falun fick jag avgöra. Om jag kom iväg före 17, så kunde jag åka till Avesta. Dom stänger röntgen kl 17. Sen var det ju dags och börja ringa till maken och dividera hur vi skulle lösa det. Till slut blev det så att maken hämtade hundarna. Vår klubbordförande skjutsade mig till Avesta. Bilen fick stå kvar vid hallen. Det stod ju alla fall 3 husbilar på parkeringen, så det gick bra. 

När jag gick på akuten, så fanns det några som väntade där redan. Ja, vad kunde man annars vänta sig. Men jag fick komma in på reception ganska snart. Men sen blev det en lång väntan för att få träffa en läkare. Ja, eller så farlig var den väl kanske inte. Knappt 4 timmar. Men det kändes lite jobbigt och sitta där. Det spände ganska bra i låret. Jobbigast var det när man skulle resa sig och sätta sig igen. Jösses, vilken spänning det vart. Men det gjorde fortfarande inte ont. Fick till slut komma till läkaren. Han tittade på knät, klämde lite. Då gjorde det ont. Eftersom röntgen redan var stängd, så tyckte han att jag skulle komma in nästa dag. Plus att jag inte skulle belasta benet. Så då blev det ett par kryckor. Oj, vad konstigt det kändes att gå med dom. Först kändes det som om dom inte gjorde nå nytta. Var lite svårt att få in den rätta rytmen. Sen kom maken och hämtade mig. Det var ju väldigt omständigt att ta sig upp i skåpbilen. Gick lättare och gå ur än i. 

Sen var det dags och sova till slut, och det var ju inte det allra lättaste. Vänster sida gick ju inte så bra, för det är ju vänster ben jag slog i. Höger sida gick inte heller bra. På rygg kändes inte heller bekvämt. Men jag slumrade väl till ett par gånger till slut under natten. Sen vaknade jag på morgonen av att jag var alldeles genomsvettig. Det var ju inte bättre av att Clara helt plötsligt bestämde sig för att hon ville vara nära mig. Hon la sig alldeles bakom min rygg, så jag nästan ramlade ur sängen. Svettig, och så får man ett element alldeles inpå sig. 

Så ringde jag idag till röntgen, och det var bara och åka in. Dom kunde inte säga hur lång tid det skulle ta. Men röntgen skulle inte vara så lång väntan. Men sen kunde det ju bli en lång väntan på att få komma till läkaren. Så jag laddade med mig bok, mobilladdare och växel ifall man skulle behöva köpa nåt från automaten. Men så kände jag att det kändes inte bra och lämna en 5 månaders valp utan uppsikt i flera timmar. Så jag sa åt maken att vi åker förbi vid hallen, så provar jag ifall jag kommer in i bilen och om jag får foten på kopplingen. Där stod min bil, alldeles isig var den   . Det var lite bökigt att ta sig in i bilen. Benet vill ju inte riktigt lyda mig. Men till slut så var den i bilen också. Att få upp foten på kopplingen var inte så svårt. Jag provade och trampa ner kopplingen flera gånger. Det här går bra, sa jag åt maken. Jag kör till Avesta. Var ju lite orolig ifall röntgen visade att det var nåt, och jag inte skulle kunna köra hem. Men maken sa att han får väl ta med sig nån och hämta mig och bilen. 

Det satt några inne på akuten, men fick komma in till reception direkt. Därifrån raka vägen till röntgen. Kan ju säga att det var tur att det inte blev nån röntgen igår. Var ju tvungen att böja på benet en gång, för dom skulle få en bild på knäskålen. Det kan jag ju säga på en gång att det hade inte gått. Nätt och jämt att det gick idag. Ner igen från röntgen, hann knappt sitta igen förrän läkaren ropade in mig igen. Lite problem höll det på att bli för han ville att jag skulle sätta mig på en låg pall. Då sa jag bara att jag kommer nog inte så långt ner, och gör jag det så kommer jag inte upp. Det fanns ju en annan stol där med armstöd. Så jag fick sätta mig där istället. Knät börja anta en blålila ton, och det kändes bättre idag än igår. Jag får inte dom där spänningarna nu. Läkaren sa att allt var helt, det såg bra ut. Jag kunde gå med kryckor, eller skippa dom. Att svullnaden skulle lägga sig efter ca ett par dagar. Plus att jag skulle ha benet i högläge. Hmmm...fortfarande problem med att få upp benet. När jag sätter mig, så för att få ut benet till en skönare ställning så brukar jag putta på med den andra foten. Det fungerar bra. 

Hoppas att det skall kännas mycket bättre imorgon. Måste försöka ta mig till apoteket för att köpa sån där Hirudoid-salva. Ja, så det var den agilitytävlingen. Känner mig lite ledsen för att Jeri inte fick springa sina 3 lopp till. 

I vintras så började några prata på klubben om att åka till Kalix och tävla agility. Då började det surra i huvudet på mig. Vi har ju länge pratat om att köpa en husbil, och vi hade ju nästan bestämt oss för att i år skall det hända. Så jag tänkte att eftersom man ändå är där uppe i norr, så skulle man kanske passa på att åka och hälsa på lite släktningar. Det var ju alla fall bara 28 mil till min födelsestad. Så jag började prata med maken om det, och han sa direkt "så klart du skall åka". Så jag anmälde oss till tävlingen. Fredagen den 30 juni så hade jag tid till veterinären för avmaskning av Lizzie och Jeri. Jag tänkte ju åka på lördagen. Men eftersom maken ändå inte skulle vara hemma på fredag och lördag, så bestämde jag mig för att åka direkt efter att vi varit på djurkliniken. Lite spännande var det. Första gången jag åkt över Haparanda ensam. Ja, jag har ju kört den sträckan ensam förut, när jag var över tillsammans med mamma sist. Det kändes lite vemodigt när man åkte förbi alla ställen där man stannat till när jag åkt med mina föräldrar. Tex campingen Ava havsbad. Där sov vi i en stuga på väg hem från Finland. Mormor var med där. Dom sista åren körde vi i ett sträck, pappa och jag. Vi turades om att köra. Skall kanske inte skriva här hur lång tid det tog för oss   . 

Först så stannade vi till i Tönnebro. Bara denna sommar så har jag stannat där 4 ggr. Nästan som på den tiden man körde buss. Fast då kunde det bli 4 ggr i veckan   

. Sen stannade vi väl några gånger till, bla vid Höga kusten bron. Det verkar också vara obligatoriskt att stanna där. Många som stod där med husbil tänkte nog stanna till där över natten. Sista bilden med tallarna är efter vägen mot Gullviks camping i Örnsköldsvik, där vi stannade över natten. Hade visserligen kunnat åka lite längre, men var lite orolig att inte få plats på nån camping. Ville inte stanna på nån rastplats efter vägen.

Det är 3 år sen jag var uppe i Österbotten sist. Det känns som att det vart lite jobbigare denna gång när varken mamma eller pappa finns mer. När jag kom till första korsningen där det stod i Oulainen, kunde jag inte hejda tårarna. Fast jag var 6 år när vi flyttade därifrån, så har den staden en stor del i mitt hjärta. Jag är ju alla fall född där. Så sen på lördag kväll så var jag hemma hos min farbror. Under min vistelse där så träffade jag 3 av mina kusiner, min farbror och morbror  och en av mammas kusiner. En av mina kusiner skulle tydligen bli pappa. Precis innan jag började skriva detta så skickade han faktiskt en bild på sin lilla son som föddes ikväll. 

Innan jag åkte hem så ville jag absolut åka till byn där farfars och farmors hus ligger. Den var ju tydligen kvar, fast jag trodde att jag skulle se den en sista gång förra gången jag var där. Men den här gången var det definitivt sista gången jag såg det gula lilla huset. Zoomade med kameran från stora vägen, och jag såg att fönstrena var borttagna. Jag kunde inte gå närmare, det var jobbigt förra gången och det var inte lättare den här gången heller. Min andra farbror envisades med att han ville lösa ut dom andra syskonen från huset, att han skulle ha det. Han ville att den skulle stanna inom släkten, han ville ha den som en fast punkt. Hmmmmm....det gick ju väldigt bra.......i ca 2 år eller nåt sånt. Sen sålde han den till samma person som han sålde sitt eget hus till. Han i sin tur har visst sålt huset till 2 kvinnor, som nu i veckan har rivit huset. Min kusin hade nog antagligen varit till sin pappas stuga som ligger en bit därifrån, och kört över huset med en drönare. Den bilden fick jag se och det känns lite jobbigt att tänka att farmors hus inte finns mer. 

Sista bilden på farmors hus   . Önskar att jag hade vågat ta hundarna och gå närmare och titta på det.

Torsdagen före agilitytävlingen så började jag färden hemåt. Stannade till strax söder om Uleåborg, och hälsade på mammas andra kusin där. Var där i nån timme. Blev bjuden på lunch. Men sen var det dags och fara vidare. Ville ju komma nära gränsen när affärerna fortfarande var öppna. Hade ju tänkt köpa med mig lite godsaker hem eftersom man ändå har kylskåp och frys med sig. Köpte glass som jag bjöd mina klubbkompisar på kvällen efter att vi ätit. Sen köpte jag med mig korv hem, och lite annat smått och gott.

På fredag började agilitytävlingen. Agilityklassen diskade vi oss, och i hoppklassen kom vi på 5:e plats. Kommer inte ihåg varför vi diskade oss i agilityklassen. På lördag så kom vi på 3:e plats i båda loppen, men med tidsfel. Men vi fick 2 jättefina rosetter alla fall. På söndag så diskade vi agilityklassen, och den disken glömmer jag aldrig. Jeri skulle runda ett hinder. Jag står alldeles framför hindret, och visar med handen att han skall springa runt. Trots det så slinker han in mellan min hand och mitt ben och tar det från fel håll. Men i hoppklassen kom han återigen på 3:e plats. När vi hade tävlat klart, så packade vi ihop våra saker och började färden hemåt. Vi körde till ganska sent på kvällen, och det var bra för då kom man hem i hyfsad tid dagen efter. 

Nu blev det några dagars vila hemma. På lördagen startade klubbens egna agilitytävling. I 6 dagar skulle vi hålla på. Klass 2 var under helgen. Jeri var jätteduktig igen. Inte en enda disk på hela helgen. På lördagen sprang han tre hopplopp som han nollade hindermässigt, men fick tidsfel. Placerinarna blev 18, 17, 12. På söndag sprang han återigen 3 nollade lopp. Men denna gång fixade han tiden också i alla 3. Men det blev inga pinnar. Fast jag är nöjd alla fall. Det var första gången vi nollade ett lopp i klass 2 även tidsmässigt. Vi har nollat flera lopp hindermässigt, men alltid fått lite tidsfel. Nu blev placeringarna 7, 7, 8. 

Snart är det dags igen. Nästa helg skall vi tävla i Munkfors. 6 lopp blir det där. 

Ganska intensiva dagar har det varit nu. På lördagen var det återigen dags för Heart of Sweden i Örebro. Det är ett geocachingevent som ingår i Geotour, och var första gången förra året. Så klart var vi där då också. Alltid trevlig och vara på event, fast lite besvikna var vi på geotourens cacher. Man var ju tvungen och köra så långt, och så verkade alla vara multisar eller mystar. Med andra ord skulle det krävas en hel del tid för att kunna logga dessa. Men vi började efter att tvekat lite med en multi i Kumla. Första ledtråden hade vi lite problem med, dessutom så blev vi lite lurade av några killar vid den. Men efter lite irrande fram och tillbaka, och lite räknande så hade vi till slut lösningen och koordinaterna. Sen var det bara och knalla dit där burken skulle vara. FTF hade vi helt förträngt bort. Det är så många ute samtidigt så det kändes lönlöst. 

Vad skall vi hitta på sen då. Men det fanns ju en intressant traditionell drygt en mil bort. En fornborg. Så dit drar vi. Upptäcker när vi är på väg, att den här blir inte heller snabbloggad eftersom man var tvungen och parkera bilen en bit bort. Så det blev en lite promenad på en dryg halvkilometer. Då kom vi fram till en fint ställe, som vi aldrig hade sett om vi inte hållt på med geocaching. Men där och då bestämde vi att det här tar för lång tid. 2 cacher och 2 timmar. Att vi börjar åka tillbaka mot Örebro, och tar några gamla traditionella efter vägen. 

Kl var ca 21.30 när jag var hemma, och det tog väl en timme innan jag kom i säng. Suck! Väckning kl 3.30, skulle ju vara i Fagersta kl 5 på morgonen för att hämta upp en klubbkompis. Agility i Häverö stod på schemat på söndagen. Färden dit gick bra. Vägen mellan Uppsala och Hallstavik var ju lite tråkigt. Det var bara rakt, rakt, rakt och nån backe emellanåt och återigen rakt, rakt och rakt. Men vi kom fram till Häverö i tid. Hade jag inte varit på event på lördagen så hade jag tagit husbilen och åkt dit kvällen innan. Men nu gick det ju inte att göra det. Det var en liten trevlig klubb vi kom till. Dom skulle köra dom stora hundarna först, alltså large och x-large. 

Började med agilityklass, och banan var helt ok. Det var på ett ställe jag var lite osäker på vad jag skulle hitta på där. Ja, det blev ju lite på mitt eget vis. Tror det blev ett nytt byte där. Tror jag skall döpa det efter mig   . Vi kom på 7:e plats med lite tidsfel. Jag hann inte ens med Jeri till bilen förrän det var dags för nästa banvandring på hoppklassbanan som redan var färdig för oss. Även på denna bana var det lite knepiga passager, så jag körde på säkerhet. Får hoppas att farten kommer med säkerheten.  9:e plats och tidsfel. Sen var det bara och vända sig mot agilitybanan igen. Här gick det undan. Den banan kändes också väldigt roligt, och vi hade bra fart i början. Men så på balansen hände det nåt. Jeri ramlade av från mitten, och landade på sidan. Men han verkade ha klarat sig för han reste på sig ganska snart. Så jag fick bråttom att ta upp han över balansen igen så att han inte skulle få några dummar griller från händelsen, sen gick vi av. Sen var det återigen dags och rikta blickarna mot hoppklass banan. Denna gång kom vi på 7:e plats med tidsfel. Det var så bra, för dom hade flera domare och en domare dömde, och nästa byggde om på den andra banan. 

Sen skulle vi åka hem, samma väg igen. Den var fortfarande lika rak. Men då sa jag till klubbkompisen att vi svänger in på den där Godisladan om dom har öppet, och köper lite godis. Efter en liten sockerchock gick det genast mycket lättare och hålla sig vaken. 

Idag har vi återigen varit på en agilitytävling. Såg i pm att jag inte skulle behöva vara där förrän tidigast kl 12.30 Kan ju säga att det hade räckt med att vara där mycket senare. Nån gång vid 15 så blev det äntligen vår tur att springa. Idag hände nåt som vi inte varit med om förut, och kanske måste vi träna på det också   . Jeri rev ett hopphinder i början, och han brukar nästan aldrig riva. Det kan hände ett par gånger per år högst. Men nu rev han ett hinder som skulle tas igen senare. Nähädu, sa Jeri. Det finns ingen bom där och tvärnitade. Sen sprang han över till andra sidan. Men vad hjälpte det, bommen låg ju på backen alla fall. Jag fick jobba lite med han att jag fick han och gå mellan hinderstöden. Trots att han rivit bommen tidigare, så måste han alla fall springa mellan hinderstöden, annars så blir han diskad. Men det hade inte han nån tanke på. När det äntligen blev dags för hoppklassen, så var vi ganska trötta både två. Jag försöker ju få han och dra lite självständigt på hinder, och tänkte göra ett bakombyte. Jag skulle gjort ett blindbyte där istället. Nu hoppade han nästa hinder från fel håll istället, och så blev vi diskade. 

Nu är det bara och vänta till på lördag på nästa agilitytävling. Sen dröjer det några veckor innan det blir nån agilitytävling för oss. Veckan efter så har vi vår 2-dagars rallylydnadstävling på klubben, och jag skall döma. Inte förrän i juli är vår nästa tävling. Då tar vi husbilen och åker tillKalix och tävlar. Fast före det skall jag ta en sväng till Österbotten på några dagar.

Förra helgen så hade ju Jeri och jag premiär i klass 2. Har jag ju helt glömt bort att skriva om. Eller så har det varit så sent när jag kom på det, att jag inte ville börja skriva om det och sen glömt bort det igen. På lördagen var det dubbla agilityklasser.

Lite klurigt var det allt när man inte fick springa full fart framåt hela tiden. Jag har ju tränat lite med han att han skall ta hopphinder från fel håll. Men han har ibland lite svårt att förstå det. Varför skall jag springa över på andra sidan och sen hoppa när jag lika gärna kan hoppa från den här sidan tycks han tänka   . Ja Jeri, men nu vill den här domaren att du skall hoppa från den andra sidan istället. Första loppet gick ganska hyfsat, men vi fick en vägran för att jag hade lite för bråttom. Återigen! Jag trodde att han var på väg in i tunneln, men så såg han att jag drog iväg, så då gjorde han det också. Så vi fick en vägran där. Av 31 startande kom vi på 11:e plats. Vi fick ju en del tidsfel också. 

Andra loppet kommer jag nu inte ihåg så mycket av. Men det gick ganska hyfsat. Det blev bara tidsfel på det loppet. 5:e plats av 30 starter. 

På söndag var det dags för dubbla hoppklasser, och nu börjar det hända grejer   . Jackie var nog precis i höglöpet i helgen. Sen misstänker jag att hunden före oss löpte, för han drog ovanligt mycket efter den. Satt han vid starten framför hoppet. Efter första hoppet så var det ett staket och sen blev det en tunnel. Men Jeri drog iväg med en fart jag aldrig sett förut. Han tog tredje hopphindret från fel håll. Sen en sväng till domaren och kolla ifall han kanske har nån löptik hos sig. Ja, det var inte mycket som fungerade där. Blev mest bara tok och disk. 

Andra loppet gick mycket bättre. Vid ett par tillfällen var han på väg till fel hinder, eller fel tunnelingång. Men jag fick stopp på han i sista sekunden. Tänkte skriva i minuten, men så mycket tid har man aldrig på sig   . Men 4 hinder från mål så stod slalom, och han gick ur 2 pinnar för tidigt. Kan ju vara så att jag hade siktet instället på tunneln efter slalom att det var det som gjorde att han drog ur för tidigt. Så på söndagen blev det bara disk för hela slanten.

Imorgon är det dags för WM. Visst ser det fint ut. Vi skall tävla på WM   . Ok, skall väl erkänna, egentligen är det Wästmanlands mästeskapen   . En tävling som är öppen bara för dom som tävlar för en klubb i Västmanland.

Då var årets första officiella agilitytävling avklarad, och Jeris sista i klass 1. Han slutade den klassen med flaggan i topp. Igår så var det dubbla agilityklasser. Den första klassen nollade han, 4:e plats och fick en pinne. Årets första pinne, hoppas inte den sista. Andra  loppet fick han lite tidsfel på. Lite tvekan på balansen och på gungan. Men det blev en 6:e plats alla fall. 

Idag så var det dubbla hoppklasser. Första loppet nollade han idag, men han var inte ensam om den bedriften. Så han kom på 11:e plats, men ingen pinne. Men nollat är bra det med. Andra loppet diskade vi oss på sista hindret. Han gick så bra, och så sa jag fel ord. Istället för fram skulle jag ha sagt hoppa. Men nu sa jag fram, och han sprang vid sidan om hindret, och hoppade från fel håll istället. Vi hade troligen nollat det loppet också. Ja, det är ju lätt och vara efterklok. 

På kvällen var det dags och spela med durspelstjejerna igen. Det är så roligt och spela tillsammans med andra.

Nu börjar mina käkar bli riktigt tråkiga. Vågar knappt gäspa, för det känns som om dom låser sig i fel läge, och jag måste gapa och försöka få dom att halka på plats på nåt vis. När jag äter så knakar det, så att det är verkligen störande. Jag får försöka ta små tuggor när jag äter. 

Då har vi haft en deltävling i Vintercupen igen. Vi har ju i år gått ner till 2 lopp per tävling. Det har börjat bli så många anmälda, att vi var ju i hallen till sent på kvällen ibland. Idag blev vi klara nån gång mellan 14 - 14.30 Tänk om vi hade haft en klass till, det hade blivit segt. Särskilt som det såg ut som om Lizzie frös lite. Hon har ju blivit totalt naken, har ingen underull alls kvar. Alldrig har nån av våra tikar haft så lite päls som Lizzie har nu. Vet inte om det har nåt med kasteringen och göra. Hon har väldigt kort stubb under magen, och byxorna bak ser lite konstiga ut när hälften av dom är borta. Så till slut så satt jag på henne dubbla täcken, Jeri fick klara sig utan. Men han har ju så mycket päls så jag tror inte han blev ledsen över det. 

Banorna idag var väl egentligen inte så svåra. Men tydligen var det många hundar som fick för sig att prova lite egna vägar och det var många som blev diskade. I largeklassen var det 12 av 26 som klara sig, och det såg inte bättre ut i dom andra klasserna. Det var många som i början, istället för slalom drog in i en tunnel. Fast jag kände mig inte så orolig över det. Började med Jeri, hopp, hopp och sen var det bara och ropa slalom, slalom och han tog ju det. Han gick jättefint. Enda strulet, eller strul och strul. Han var lite försiktig upp på balansen. Så han fick lite tidsfel i det loppet. Lizzie däremot, vilken fart hon hade idag. Hon var verkligen på hugget. Hörde när vi kommit in i mål tiden vi fick, och kom fram till att vi hade faktiskt klarat tiden. Ja, Lizzie gick faktiskt så bra att hon slog Jeri. Lizzie kom på 3:e plats och Jeri på 4:e. 8 poäng för Lizzie och 7 för Jeri.

Nästa bana tyckte jag inte var så värst klurig den heller. Trots det så var det bara 4 som klarade sig. Hur många starter det var vet jag inte för det var ganska många som hade strykit sig. Det var många som diskade sig mellan en tunnel och A-hindret. Hunden skulle efter tunneln ta ett hopp och sen över A-hindret. Där var det många som gjorde ett blindbyte mellan hoppet och A-hindret. Med resultatet att dom vända hunden ryggen, och tjong så var hunden i en tunnel istället för på A-hoppet. Men det var även många som inte gjorde nåt byte där som råka ut för samma sak. 

Jag skulle springa först med Lizzie, och det började bra med ganska bra fart igen. Men alldeles på slutet så var det slalom och hon gick ur en pinne för tidigt. Så det blev en disk för henne där. Jag hade flyttat Jeris start till senare, för det var bara 9 hundar mellan Lizzie och Jeri, och jag behövde hämta andan, få på Lizzie täcket och ge henne hennes belöning. Men det var så många som hade strykit sig, så i slutändan trots att vi hade flyttat ner Jeri så var det bara 7 hundar mellan dom. Så Lizzie fick klara sig utan täcke den lilla stund som var kvar. In snabbt med Jeri. Nu var balansen i början, och han gick på den lite bättre än förra gången. Men så hoppade han över kontakten och fick 5 fel. Annars så gick han jättebra. Så i detta lopp så diskade Lizzie sig, och Jeri kom på 4:e plats igen. Jeri fick ytterligare 7 poäng där. Nu dröjer det en månad till nästa Vintercup. Men nästa helg har vi klass 1 tävlingar både lördag och söndag. Det kommer bli Jeris sista start i klass 1. I februari startar vi i klass 2, vilket jag ser fram emot. Skall bli roligt och testa lite kluriga banor med han. Men vadå, det gör vi ju redan på alla inofficiella tävlingar.