Idag var det äntligen dags och träffa sjukgymnasten i Falun igen. Han ville veta vad jag gjort, och hur det har gått. Om jag tycker att det gått framåt eller inte. Det har ju gått framåt, med myrsteg. Vi kollade lite på knät. Jag kan ju fortfarande inte lyfta benet rakt upp lika rakt som det andra benet. Men det är alla fall inte likadant som före operation. Sen syns det en liten grop ovanför knäskålen vid belastning. Men det kan lika gärna bero på att det inte finns nån riktig muskel där. Har för mig att ortopeden sa efter operationen att han var tvungen och rensa ganska mycket på muskeln, och att han fick förlänga den med plastik. Sen var vi till trappan och kolla på den biten. Jag skall ju träna på trappan med målet att gå i trapporna normalt. Känns ganska avlägset. Efter det så gick vi till gymmet. Jag hade ju berättat att jag har börjat på gym, och vad jag gör där. Berättade om crosstrainern, som jag ännu inte vågat testa på. Så vi gick in till deras uppvärmingsrum och provade en. Det var väldigt jobbigt. Det var nätt och jämt jag orkade trampa ner med vänster ben. Om ett par veckor skall jag träffa ortopeden. Då skulle sjukgymnasten följa med. Vi vill att dom skall göra antingen magnetröntgen, eller ultraljud på knät. Bara för att vi skall veta att allt är ok, och att muskeln är träningsbar. Sjukgymnasten frågade mig vad jag hade som mål med benet, vad jag ville göra. Då tänkte jag för mig själv "är du dum eller" . Vad är det jag har tjatat om i ett och halvt år. Att jag vill springa.

Idag så hoppade jag över gymmet, kände att det blir för stressigt och försöka klämma in det också idag. Det blir inte bra om man skall stressa sig genom allt. Det märkte jag i måndags. Skulle ju till Dala-Floda och tävla agility med Jeri. Tycker om dom där kvällstävlingarna. Dom är lagomt stora för oss. Jeri tog sig runt i båda loppen. Han är duktig, trots att det inte går fort. Men för det mesta så gör han ju som han blir tillsagd. Av totalt 177 starter så har han tagit sig i mål 60 % av starterna. Närmare bestämt 107 gånger enligt AGIDA.

Denna vecka är verkligen stressig. Varit till Ludvika på förmiddagen. Sen var jag till Volvo och bokade tid för service. Pengarna är gjorda för att rulla   . Var ju lite osäker på ifall kamrem var bytt. För i så fall skulle det bytas, och vattenpump. Sen har jag haft lite problem med att bromsen fastnar. Ibland så skakar hela bilen när man kör. Maken har försökt fixa det, bytt bromsbelägg mm. Men det är troligen bromsok. Hela det kalaset skulle gå på 23 000 kr   . Det var ju som hittat. Men så råkade jag hitta ett kvitto på att kamrem och vattenpump var bytt. Så genast så blev det 13 000 kr billigare. Men fick inte nån tid förrän i slutet av månaden. 

På kvällen skulle vi till Falun och tävla rallylydnad Viiru och jag. Hmmm....det gick ju så där lagomt bra igen. Förstår inte varför det skall vara så svårt. I måndags var vi till klubben och tränade. Det var valpagility där samtidigt, och en av dom hundarna löpte till och med. Viiru gick så fint, trots att vi ibland hamnade ganska nära kursarna. 

Men så igår så ville det sig inte. Banorna var inte speciellt svåra. Inte var det nåt spring heller på nån av dom. Första banan så sprang han direkt och nosade på frestelsen. Men han kom tillbaka till mig. Sen i frestelsen så var han tvungen och kolla den andra frestelsen. När vi kom till frestelsen andra gången, då var han inte längre intresserad av dom. När vi kom till moment åtta som var ett svängmoment. Då vände han sig om och tittade bakåt. Sen drog han mot domaren. Trodde att han som vanligt skulle fram och hälsa. Men nädå, han lyfte på benet, mot domaren   . Sen drog han iväg från banan. 

Andra banan låg lite bättre till ur uppvärmningssynpunkt än den första. Så jag höll på och värmde upp han, jobbade på våran bubbla. Jag tyckte jag fick till det ganska bra. Sen blev det vår tur att starta. Tog av han kopplet. Sen skulle vi in på banan. Hinner inte ens fram till startskylten förrän han drar, igen   . Det blev vår sjunde disk av åtta. 

Idag har det verkligen varit stressigt. Vaknade på morgonen och fick nästan lite panik när jag såg Viiru. Han hade fullt med gult klet i ögonvrårna. Försökte torka bort det, men fick inte riktigt bort från ena ögat. Sen tycker jag det såg ut som om det kom mera nästan direkt när jag fått bort på det andra. Så jag ringde till Anicura, och hade en liten diskussion med dom. Fick en akuttid. Eftersom jag sett att han hade lite röda prickar under magen också, så fick dom titta på dom med. Han har ju hållt på och slicka sig ganska frenetiskt av och till. Vi fick en akuttid. Veterinären kollade på ögonen och hon tyckte det inte var nåt större problem där. Men att jag skulle hålla koll på läget.

När jag kom hem därifrån så var det bara och byta om och åka till gymmet. Det stod ingen vid löpbanden. Så jag tänkte att jag går i 10 minuter. Sen ökar jag tempot och springer en liten stund. Sagt och gjort, tröck på knappen för att öka farten. Oj, vad fort det gick helt plötsligt   . 6.4 var kanske lite för snabbt för mig. Fick lite panik där, och höll hårdare i handtagen. Innan jag slutade på bandet, så kom det en på bandet bredvid. Hon började gå i en ganska rask takt. Så jag sneglade lite på vilken hastighet hon hade den på. 6.4   , hon hade ju samma hastighet som jag knappt klarade av och springa på och där gick hon på i lugnt tempo. Efter löpbandet så blev det ett par vändor i maskinerna. 

När jag kom hem, så var det dusch och mat. Fast innan jag kom hem så kom jag på att jag glömt ortosen på gymmet, och var tvungen och vända för att hämta den. Sen åkte jag till klubben för att träna lite med Viiru och Jeri. De har en valpagilitykurs där, och en löptik. Så det tyckte blev bra träning. När kursen var slut så hämtade jag delarna till långhoppet. Upptäckte när vi var och tävlade i Ludvika, att han kan nog inte långhoppet. Samma sak i Dala-Floda. Där gick han bara förbi långhoppet.

Idag har jag varit till Eskilstuna och dömt. Dvärgsnauzerklubben hade lite aktiviteter där idag. Det var bla utställning. Sen tävlade dom lydnad, rallylydnad och agility. Jag hade domarrollen i rallylydnad, så klart. Men så skulle jag också vara domare i agility   . HJÄLP!!!! Men jag tror att det gick bra. Men inget jag tänker fortsätta med. Tävlar mycket hellre. När jag kom till Vilsta i Eskilstuna så sken solen från klarblå himmel. Under tiden vi väntade på prisutdelning för lydnaden så gick vi och åt först. Kanongod mat! Fiskgratäng med potatis. Jag gillar ju det mesta med fisk. Så länge det inte är räkor inblandat i det   . Sen var dags för banbygge. Blev lite problem, för det skulle vara en lätt fortsättningsklass utan hopp. Men tydligen så var dom många som bara var i nybörjare, och dom protesterade. Men det var lätt fixat. Bara byta ut fortsättningsskyltarna till nybörjare, och vi var på banan igen. Visserligen så stämde inte banskissen längre. Men verkar som alla var nöjda med bara nybörjarmoment. När vi kommit halvvägs i klassen så började det blåsa upp rejält. Funktionärstältet låg ganska platt mot marken flera gånger. Det hördes lite muller en bit bort, och strax efter det kom regnet. 

Men lagom till agilityn börja så lugna det ner sig lite. Så vi fick byggt en agilitybana, bara hoppklass. Ja, det var en annorlunda upplevelse och stå där och vifta med armarna istället   . Men jag tror det blev bra det med. Men sen kom regnet, när vi skulle börja plocka ihop allt. När jag kom till bilen så kändes hela jag lite fuktskadad. Fast regnet hade lugnat ner sig lite igen. 

Men vilken tur jag hade att Bamses bollar var där och sålde. Beställde ju ett par örhängen som jag fick i veckan. Ett par guldörhängen med collie på. Hade ju ett par tidigare, men på den ena ramlade collien av. Jag kunde inte hitta den. Då för tillfället så gick det inte att få tag på nya heller. Så jag har mer eller mindre varit utan örhängen hela tiden efter det. Kan inte ha annat än hängande. Men så en dag upptäckte jag att hon fått in dom finska smyckena igen. Så jag skickade iväg ett mail ifall man kunde få tag på örhängen igen. Ja, det gick bra. Blev så glad när jag fick dom. Men det är ett litet problem med dom. Tydligen så har guldsmeden som gjorde dom föru sålt sitt företag. Den här nya som tagit över hade satt på hundarna fel. Förut så hängde dom så att huvudet var mot halsen. Men på dom här nya är det rumpan mot halsen. Jag skrev ett mail om det, och hon Jenny på Bamses ville att jag skulle skicka en bild så hon ser hur det ser ut. Men nu såg jag att hon var i Eskilstuna, så jag gick fram till henne och visade hur det såg ut. Hon skulle ta kontakt med guldsmeden i Finland. Jag åker och fixar dom jag har vid tillfälle nån gång. Men det var ju alla fall trevligt att träffa på Jenny i verkligheten.

Förra veckan så var jag till ett av gymmen här i byn. Det finns ju alla fall minst 3 st här i byn. Men denna ligger där sparbanken låg förut. Fast tidigare hette det Må bättre, men numera är det Gymmet. Jag fick en genomgång på maskinerna då. Gick en stund på löpbandet, och kände att jag ville nog prova och springa. Men jag vågade inte göra det då när det var så mycket folk där. Hade egentligen tänkt träna igår, men hann inte dit igår. Så jag åkte idag på eftermiddagen istället. Det var bara en person där, och så klart så var hon på ett löpband. Men jag började gå på ett alla fall. Tänkte att hon kanske har gått en längre stund och säkert är klar snart. Men när jag hade gått en halvtimme så visade hon inga tecken på att sluta. Så då gick jag över till maskinerna istället. Jag hann göra en vända på alla maskinerna, och hon var på löpbandet fortfarande. Men så kom nog hennes kille med hennes son. Så då slutade hon. Men sonen sprang runt omkring. Så jag tog en vända till på maskinerna. Till slut så var det lugnt i den änden där löpbanden står. Så jag satt på mig ortosen igen, och gick till bandet. Ökade tempot till 3.6 km/h. Sen till 5.0 km/h. Det kändes lite konstigt i början, men sen började det gå bättre. Men jag känner att jag lite annorlunda med vänster ben. Men det skall väl ge med sig med tiden. Sen ökade jag tempot till 5.9 km/h en stund. Efter det fick det räcka. 

Fast fortfarande är det långt kvar till att jag skall kunna springa på agilityplan med hund. Men till nästa sommar så skall det nog gå. Då skall det tävlas. 

Det var kanske inte så smart och börja på gymmet denna månad. Jaja, men nu är det gjort. Idag hann jag inte alls dit. Så jag trampade på cykeln hemma istället. Men jag tänkte gå dit imorgon istället. Idag har jag varit hos uppfödaren på förmiddagen. Sen hem och iväg med husbilen till Borlänge för besiktning. Jag var lite orolig, för när jag bokade så stod det nåt o maxhöjd på porten. Det gick inte få höjden på bilen på deras sida. Jag har inte koll på höjden heller. Så jag gick ut med tumstock och försökte mäta. Men det gick bra. Under tiden bilen var inne så var jag till djuraffären som låg bredvid och tittade runt. Om inte annat så hittade man som vanligt lite hundgodis. Dom enda anmärkningarna på bilen var för lysen. Annars gick det bra. 

Igår kväll så var vi till klubben och tränade rallylydnad som vanligt. Tycker båda killarna gjorde ovanligt bra ifrån sig. Viiru och jag fick riktig störningsträning. Sa åt en klubbkompis att stanna kvar på plan under tiden jag gick med Viiru. Vid ett tillfälle så hamnade dom väldigt nära oss. Men det gick bra. Jeri kändes också ovanligt på hugget. 

Det var en liten inofficiell agilitytävling i Dala-Floda ikväll. Det var en agilitydomare som skulle auktoriseras. Så jag passade på och anmälde oss till den, både Jeri och Viiru. Började med agilityklassen. Först ut var Jeri, och ju som det går när matte inte kan springa. Jeri tar fel hinder eller om det var från fel håll, kommer inte ihåg. Men oavsett så diskade vi oss. Viiru hade jag ju inga större förväntingar på, annat än få han och ta kontaktfältshindrena. Första så sprang han förbi balansen och tyckte han skulle hälsa på nån hund. Men si det gick inte för det var staket runt omkring. Men så kom han väl och gick över balansen. Men så fick han smak för det så då sklle han gå över den igen. Vi försökte väl nåt hinder, men det blev ju så dom det blev. Men A-hindret var alla fall inga problem. Sen har vi gungan som är det sista av dom 3 som vi har tränat på. Först så gick han upp en bit, men han hade lite för bråttom så den slog i för hårt. Men så fick vi ta det en gång till och då gick han lugnare. Han behöver ju komma ut och prova på lite olika balanshinder. Så jag är nöjd att han tog dom alla 3. 

Sen var det dags för hoppklass. Där började jag med Viiru, och dom 3 första hopphindrena gick bra. Sen var det två tunnlar och det gick ok. Men jag upptäckte ju i helgen att det är ett hinder vi inte tränat på. Det stod ju där i mitten den här gången, långhoppet. Så vi måste träna in det också. Det är sällan det är med, men oavsett så måste han ju kunna ta den. Så vi skippade den, och fortsatte. Sen när han kom ut ur en tunnel så upptäckte han däcket, så den skulle han kolla in fast han skulla ta slalom. Men jag försökte få han och ta slalomet. Men sånt han kan hemma eller på klubben var ju totalt bortglömt. Så vi tog tunneln igen, och så fick han ta däcket, och dom 3 sista hopphindrena i mål. Så jag hoppas jag klarar av och springa snart. Då måste vi börja jobba på att få han stanna kvar på banan med mig.

Jeri gick mycket bättre på denna. Vi fick en vägran för nåt litet missförstånd. Sen var han också på väg mot däcket fast jag sa slalom. Så då fick jag vråla i åt han. Verkar lite svårt med ordförståelsen där   . 

Dagens saldo, disk disk disk och 5.

Har för några veckor sedan börjat fundera på att gå till gymmet här på byn för att få lite mer hjälp med mitt ben. Känns som om det behövs lite mer träning och motstånd än vad jag kan åstadkomma hemma. Tex när jag trampar på motionscykeln så trampar jag 30 minuter på det tyngsta utan att det känns allt för jobbigt. Så nu skall jag gå där på prov 1 månad, sen kollar vi hur det känns innan vi går vidare. Det är inte billigt, men kan vara värt det. Det visar sig sen. Men det var väldigt enkla maskiner. Man behöver inte hålla på och krångla med att ställa in en massa vikter eller sånt. Utan det var bara och sätta sig och köra. Samma sak med alla andra grejer, tex cykel, löpband, roddmaskiner mm. Bara sätta sig och trycka på en knapp. Quick start, och sen var det bara trycka på + eller - för motstånd, fart beroende på vad det var för maskin. 

När jag åkte hem därifrån, så kom jag hem på gården och skulle kolla i mobilen om nån ringt. Då såg jag att det hade kommit ett mail från geocaching om en ny cache som släppts ganska nära. Hmmmm...ingen som loggat den. Men man vet aldrig, det kan ju vara nån som varit där men inte loggat den på nätet än. Skall jag åka eller inte! Jag chansar och åker. Hundarna måste ha funderat vad som hände. Det kom en bil men ingen kommer in. Så jag åkte till gamla skolan i Gubbo. Ingen bil på parkeringen. Såg ju lovande ut alla fall. Hittade stället till cachen snabbt och det var bara och plocka fram burken. Trodde knappt mina ögon när jag såg att loggboken var tom. Så det blev min femte FTF, och den andra som jag tog helt själv. FTF = First To Find. Alltså jag blev den första som hittade den. Det är nåt speciellt och komma till en burk som nummer ett. Var bara synd att det inte kom en till bil på parkeringen efter att jag hittade den, så hade jag kunnat se lite skadeglad ut över att jag hann först. Så då kunde jag åka hem nöjd och glad.

När jag kom hem och skulle gå ur bilen, då såg jag vad jag hade på fötterna. Gympaskorna!!! Med andra ord så glömde jag mina tofflor på gymmet. Ok, så då var det bara och åka iväg ännu en gång. Hörde ju att hundarna skällde inne när jag kom hem. Så då vart dom säkert fundersamma igen. Jag tror dom är 2 delägare på gymmet, och hon den ena brukar vara där halva dagar. Förmiddagar på mån, ons och fredag. Eftermiddagar på tisdag och torsdag. Jag tyckte hon sa att hon skulle vara där till kl 19. Men när jag kom dit så var det låst. Man får ju kort så man kan åka dit och träna när man vill. Men mitt kort skulle inte aktiveras förrän imorgon. Men det var en karl inne och tränade så jag fick mina tofflor. Samtidigt så passade jag på och fråga hur det fungerade med kortet. Såg ju inte grejen man skulle dra kortet i. 

Ringde till Anicura på förmiddagen. När jag var dit med Lizzie förra veckan så fick hon ju smärtstillande utskrivet på prov. Så jag fick ju ringa till dom och höra hur dom tänkt med fortsättningen. Så dom skulle skriva ut för 3 veckor till. Sen får vi göra en utvärdering för att se om hon blir bättre eller sämre. Blir hon sämre vid uppehållet, så kommer hon få det livet ut.