Äntligen blev det våran tur och få springa lite. Fast lite otur med vädret hade vi, eller kanske inte. Det regnade ju mer eller mindre hela dagen. Idag var det klass 1 som tävlade, och vi började med large. Lizzie startade nästsist, och hon verkade lite sugen när vi stod vid banan. Jag peppade henne lite innan vi gick på banan och hon verkade på hugget. Sen ställde jag henne ända bort vid bandet som går runt banan. Gick förbi första hindret och kallade henne till mig, och då var vi igång. Jösses, vilken fart hon hade. Såg en rejäl skillnad mot förra gången på bara några hinder. Men sen efter en tunnel kom vi till slalomet. Där gick hon in perfekt, men så hoppade hon över hon över en pinne, sen blev det lite snurrar där. Men vi struntade i det och gick vidare, vilket gjorde att vi blev diskade. Sen kom vi fram till gungan, och hon gick upp på den, sen gick hon av. Men så gick hon över den till slut alla fall. Sen krockade vi lite mellan en tunnel och ett hopp, då bestämde jag att vi struntar i resten av banan och tar kortaste vägen ut över balansen, genom en säck och ett hopp. Men det spelar ingen roll att vi diskade, nu såg jag att hon hade fart.

Dags för hoppklass sen. Lizzie var så taggad att hon nästan ylade innan vi gick in på banan. Starten var så att det var hopp först, sen en vinkel till höger in i en tunnel. Så jag ställde henne så långt bort från hopphindret som möjligt, och gick över på andra sidan. Hon gjorde en liten tjyvis, men det bryr jag mig inte om. Börjar hon få upp fart så tänker jag inte göra nåt som gör att hon tappar den igen. Men det fungerade bra alla fall. In i tunneln, och sen ett hopp i slalom. Hon gick ganska sakta i slalomet, i början. Sen började hon öka på tempo i den, till följd att hon hoppade över dom 2 sista pinnarna. Men vi fortsatte på precis som om inget hänt. Därmed vart vi diskade igen. Men sen körde vi resten av banan precis som om vi var med i matchen igen, och vad bra det gick. Gjorde flera blindbyten, och alla fungerade kanon. Vilken fart hon hade, vad kul det var.

Nu tar vi nya tag imorgon, och hoppas att farten sitter i fortfarande då.

Nu har vi kommit halvvägs med våran tävlingsvecka, det går fort nu. I måndags och tisdags så var det ju klass 3 som tävlade. Det var ca 400 starter båda dagarna, så det blev 2 långa dagar. Ja, inte måndagen för mig då, eftersom jag var och tävlade rallylydnad med systrarna. Men igår var klockan säkert 17 innan jag var hemma.

Idag var det då första dagen för klass 2 och tävla. De var mycket mindre, bara ca 140. Blir ungefär lika imorgon. Själva tävlingen var klar kl 13. Men sen hade vi en liten skojtävling. Synd att man inte hade hund med sig, men där hade man ju alla fall varit chanslös, men det hade varit ett bra sätt och träna fart på. Men det hade varit synd att ha Lizzie sittande i en bur nästan hela dan i väntan på den.

Tävlingen var alla fall en 100 meters bana. Den var formad som en hästsko, med 2 hopphinder först sen 3 tunnlar efter varandra, och på slutet 5 hopphinder i en raksträcka. Tävlingen kostade 20 kr per lopp, och man fick springa max 3 ggr med en hund. Hunden fick inte riva, och det fick inte bli några rivningar för då var man diskad, utan det skulle gå klockrent och fort.

Där fick man verkligen så hur tokiga bc är  . När det blev dags för stora hundarna då började tiden krypa neråt. Den gick under 10 sekunder, och då trodde alla att det inte kunde gå fortare. Det var en norsk som hade 9.11, en stund senare kom en till norsk och sprang på 9.10 Men sen var det dags för den sista hunden och även det en norsk och sprang banan på 8.76 Fast då hade ju dom hundarna sprungit banan 2 ggr innan, så då visste dom ju vart dom skulle ta vägen. Det var riktigt roligt och se dom ge järnet. Det måste ha varit kul för hundarna och bara springa rakt på så fort som möjligt utan att behöva fundera på svängar eller andra konstigheter utan bara springa allt vad dom orkade.

På fredag blir det då våran tur och tävla, äntligen. Vi har väntat länge på det. Det är ju nu några veckor sen vi var på en agilitytävling.

Lite bilder från veckan, på våran agilityplan som för tillfället inte är sig lik. Sen till sist en bild på en blomma som växer i trappan hos en av mina tävlingskompisar.

Idag var det en riktig tävlingsdag. Ja, inte hela dagen för oss, eller på sätt och vis för mig. Jag har varit funktionär på klubbens agilitytävling under dagen. Det var klass 3 som tävlade idag. Det gick ganska snabbt. När jag åkte därifrån vid 14-tiden så var small och mediumhundarna klara redan, och det var bara large kvar.

Så på kvällen var det dags för oss och åka till Ånnaboda utanför Örebro och vara med på Pudelklubbens rallylydnadstävling. Domaren var samma som Lizzie och jag hade på midnattstävlingen. Vi hade lite strul och hitta dit, men vi kom fram i tid.

I pm:t stod det samling 17.45, banvandring 18.00 och första start 18.30 Samlingen började i tid, men den tog ju inga femton minuter. Sen var det dags för banvandring, först tillsammans med domaren och det var ju snart avklarat. Sen gick jag banan 3 gånger, och efter det snabbt in på toa för jag tänkte jag skulle gå en stund med Lizzie så att hon skulle få nosa av sig. Hon var ju nr 1, men vi hade ju tid eftersom banvandringen var nästan en halv timme. När jag kommer ut från toa, så hör jag nån ropa att nr 1 skall göra sig färdig, att nr 9 är på banan. Vet inte varför nr 9 gick först men så var det alla fall. Så jag fick ju bråttom att springa till bilen och hämta Lizzie. Vi hann ju inte förbereda oss alls. 

Hon var lite nosig och nyfiken på vad det var för ställe hon hamnat på. Men det gick ganska hyfsat alla fall. Efteråt så stod vi och pratade lite, helt plötsligt säger min tävlingskonpis, att dom har ju börjat för tidigt. Det var ju ingen av som hade en tanke på klockan, utan jag sprang ju och hämta Lizzie när dom ropade. Då hade vi gått våran bana redan när klockan var 18.10 Inte konstigt att det helt plötsligt vart stressigt när dom startade före utsatt tid.

Men sen var det lite uppehåll för mig där för Clara hade start nr 17. Clara hade jag lite tid att gå och förbereda med, och det kändes som om Clara kanske kunde gå riktigt bra. Tom att hon skulle ha en chans att slå Lizzie. Men hon nosade också lite, och var lite nyfiken på allt runt omkring, och alla dessa pudlar som hade en massa tofsar hängande både här och där. Men för övrigt kändes det bra.

Det hela slutade med att Lizzie kom på 9:e plats med 88 poäng, och Clara på 14:e plats med 83 poäng.

Nästa vecka blir det hund för hela slanten, då börjar Fagersta KK:s agilitytäving, som håller på nästan hela veckan. Den börjar imorgon med klass 3, med ca 400 starter. Det skulle bli en lång dag, om jag inte hade anmält oss till en rallylydnadstävling i Ånnaboda  utanför Örebro på kvällen. Så jag hinner inte vara kvar och jobba till slutet, utan blir tvungen och fara till nästa ställe   . Jag hoppas och tror att det blir godkända resultat den här gången också, då fattas det bara 1 för att vi skall få gå upp till fortsättningsklass.

Sen på tisdag är det agility igen, klass 3 och ca 400 starter. Sen onsdag-torsdag är det klass 2 med ca 150 starter båda dagarna. Sen blir det våran tur och tävla, fredag och lördag är det klass 1 som tävlar. Då är det ca 250 starter per dag. Kan nog bli så att vi får jobba då också, eftersom dom flesta i klubben tävlar i klass 1.

Igår har jag borstat Lizzie, tänkte att vi inte kan åka på en rallylydnadstävling som hållas av pudelklubben och se ut som ena riktiga tovhundar  . Nu hann jag ju inte borsta hela Clara, bara ena sidan. Men jag tog bilder på Lizzie igår efter att jag borstat henne. Jag får nog fortsätta med Clara nästa vecka och ta bilder på henne då. Sen bör jag nog ta tag i Micki och Farina också.

Lizzie anser att hon har poserat färdigt för den här gången och drar.

Det börjar hända saker i körsbärsträdet, börjar bli en hel del mörkröda bär där. Kanske inte riktigt perfekt tidpunkt för det när jag inte har tid att göra nåt med dom nästa vecka. Jag har tittat lite, och hittat ett recept på en körsbärspaj som jag skall prova på. Den hette nåt med Twin Peaks, den där serien som gick på 90-talet, tror jag det var. Har även gått i repris några gånger, tror jag har sett den ett par gånger. Det fanns ju en agent i den serien som älskade körsbärspaj. Sen har jag hittat ett recpet på körsbärssaft. Dom här körsbären hör ju inte till dom söta, utan är moreller, som skall vara bra och göra saft på. Så det skall jag prova, om jag får ihop tillräckligt med bär.

Men så här ser det ut nu i trädet.

Jag var med mamma till Ludvika idag. Hemma hos henne satt jag och läste DD, dagens och gårdagens. Bla om hur det ser ut i Borlänge idag, efter Peace & Love. Det fanns en bild tagen från campingen  . En sak säger jag bara, hade det varit en hundtävling där, och det sett ut sådär. Gissa om dom fått tillstånd att hålla till där fler gånger efter det där. Bla förra året när vi hade Bergslagsveckan i Smedjebacken, det var agilitytävling hela veckan, och det var en hel del människor och hundar där under den veckan. När tävlingen var slut och vi började plocka ihop och kolla över fotbollsplanerna, så fanns det ingenting där, absolut ingenting.  Det var nästan kliniskt rent där  . Jag förstår inte att man orkar släpa med sig fulla burkar och sånt dit, men man orkar inte ta med sig dom tomma. 

En annan sak jag reagerade på att nu har den första hästen i våra trakter blivit skuren, och det här i Söderbärke  . Vad är det för sjuka människor som håller på med det. Dom skulle  ha så mycket  , ja det skulle nog inte gå och ge dom så mycket stryk som de förtjänar. Ge sig på oskyldiga djur som inte kan försvara sig. Nej, det måste vara ett allvarligt fel i huvudet på en sån människa, och man blir så ledsen när man läser sånt  . Jag hoppas verkligen att den eller dom människor som håller på med detta åker fast, och får ett rejält straff.

Ja, idag är det exakt 6 år sen mitt livs hemskaste dag. Sista arbetsdagen före semestern. Hann vara hemma ca 15 minuter och njuta av att semestern börjar när telefonen ringde. Det var en bekant till oss, det första han sa var "du måste komma hem genast, det har hänt din pappa nåt" . Så snabbt kan glädje förvandlas till stor sorg.

Jag har gjort en liten grov översättning på texten för några år sen, om nån vill veta vad låten handlar om. Kan inte än idag lyssna på den utan att börja gråta. Översättningen finns här.

Idag blir det bara blommor, en del av dom som blommar här ute hos oss.