Oj, vad man har frysit på rallylydnadstävlingar. Ok, idag var det ju inte lika kallt som förra helgen. Däremot blött. Förra helgen var jag till Strängnäs BK och dömde en mästarklass. Jag trodde att jag hade gjort en riktigt klurig bana med två stycken 8:an med sidbyte bakom i slalom. Tänkte att det skulle bli några som går vilse där, men icke. 

Så idag fick jag tänka om, och det blev ju lite klurigare. Det var en domare som berättade att han gjort en liknande. Jag har bara gjort banor utan några sitt tidigare. Men däremot andra moment där föraren har fått tillfälle och stanna till och tänka efter nästa drag.  Den första fick mig och ligga sömlös en hel natt, när jag tänkte på att alla kommer att få 100 poäng. Men idag blev det inga sådana tillfällen. Idag var det bara och gå på. Men mot slutet av tävlingen satt jag med hjärtat i halsgropen. Vid moment 4 som var backa 3 steg, vart det väldigt lerigt, och det var några som halkade till där. Men jag tror förarna och hundarna var glada för att hundarna varken behövde sitta, eller ligga på min bana. 

Så var det april igen, med allt vad det innebär. Bland annat aprilväder. Ena dagen är det så bart och fint överallt, och man känner våren. Nästa dag är det bara vitt, vitt och återigen vitt.

Första arpil var det fint väder, och då var jag till Lindesberg och dömde rallylydnad. Nybörjarklass, det var kul. Länge sen sist. Nu har jag bara 2 mästarklasstävlingar och en nybörjarklass inbokad före sommaren. Det blir nog inte så mycket rallylydnadstävlingar under sommaren. 

Efter tävlingen så tog Karin och jag en liten geocachingvända. Hittade en cache vi letade efter förra året, och blev lite sura över att vi inte hittade. Nu fick jag syn på den ganska direkt. Men istället fick vi en ny och sura över. Vi får väl ta den nästa år   .

Nu är det bara några dagar kvar innan det är slut på den härliga ledigheten. Man hade ju önskat bättre väder. Men den kommer ju på måndag, när man börjar jobba igen.

Nu har det varit lite tävlingar igen. För över en vecka sen hade vi agilitytävlingar. Klass 1 på lördag och klass 2 på söndag. Viiru och jag tävlade på lördagen. Han var duktig, placeringarna blev 3, 4, och 5. Vi var och tränade igår, och han var riktigt duktig då också. Kanske skall försöka komma igång och träna lite mer. När man är i Borlänge hela dagarna, då känns det som om man inte vill åka iväg på kvällarna. 

I söndags så hade vi rallylydnadstävling, dubbla fortsättningsklasser och jag dömde båda. Nästa måndag skall jag till Lindesberg och döma en nybörjarklass. Skall verkligen bli jättekul och se lite nybörjarekipage efter alla mästarklasser. 

Men vilken cirkus det blivit med det nya tävlingsprogrammet som SBK ska börja använda. Ett av största misstagen enligt mig är att programmet är byggt på att alla som använder det har ett medlemsnummer inom SBK. Det är skandalöst, särskilt som rallylydnaden är en allmän gren, som alla som är medlem i nån klubb under SKK har rätt och tävla i. Nu har SBK varit så vänliga att vi skall få ett gästkonto i systemet. Gästkonto       , det är så oförskämt. 

Sen har vi inte heller fått till arrangörsdelen heller. Kommer inte åt att lägga in inbjudan, pm, resultat. Ja, vi kan absolut inte göra nånting i programmet.

När jag till slut har kommit in i programmet, och skall försöka lägga till mina hundar. Där tar det stopp. Nu har jag väntat i ett par veckor att få in mina hundar. De enda jag hittat är Lizzie och Clara......hm. Kanske skulle ta en träurna under armen, åka och tävla. Har hittat kullsyskon till både Viiru, Chess och Jeri. Men inte just dom 3 jag har här hemma   . Det blir billigt det här när man inte kan anmäla sina hundar. Då blir det mer pengar över till agility   . Agility, det är också en riktig skitsport, när man inte kan släppa det fast man inte kan springa. En riktig varning till alla som tänker börja med agility, det är beroendeframkallande.

Här kommer alla fall banorna från söndagens tävling.

Då har man varit ute och dömt igen. Hos Gävle BK. Denna gång fick jag en lite större hall och vara i än förra gången. Många duktiga ekipage vad det som vanligt. Men det blir ju lätt så i mästarklass. De finns ju ingen högra klass, och en del har varit där i flera år. 

Här är min bana. Den blev väldigt snabb. En del tävlande trodde att de måste ha missat något moment eftersom det gick så snabbt. Kommer inte ihåg att det var någon som missat något moment.

Viiru och jag har varit på agilitytävling på hemmaklubben i Norberg. Vi har inte tränat mycket i vinter. Nästan bara slalom när vi varit till hallen på torsdagkvällarna och tränat rallylydnad. Då har det ju alltid stått ett slalom vid bakom sekretariatsborden. Det känns som om han går bättre när han inte tränar så mycket. 

I dom två första loppet gjorde han saker jag inte trodde han skulle klara av. Speciellt i andra loppet där jag inte hann med han alls. Men i första loppet diskade vi oss, för han gick ur slalom för tidigt. Det såg jag inte, men det spelade ingen roll. Var bara lite fundersam på varför domaren bara gick runt på banan och inte brydde sig alls på hur han sprang. Fick redan på det sen när vi kom till mål, att han hade gått ur för tidigt i slalom. 

I andra loppet rev han ett hopphinder i början. Kände att jag inte han med han alls, men han drog på bra till tunnlarna nere i hörnet. Men så gick han in i fel port i slalom, och eftersom han hade redan 5 fel, så struntade jag i det. Så vi diskade oss. Det tredje och sista loppet, så var det lite småstrul efter vägen, men vi tog oss i mål ändå. Det blev en sjätte placering med tidsfel.

Men de två första loppen är jag jättenöjd med, trots disk.

#gatefields #roughcollie

Har varit och dömt lite rallylydnad mästarklass. Här kommer mina banor i mästarklass, från Gävle och dagens bana från Karlstad. Det blir mycket mästarklass nu. 

Börjar med Gävles bana, som var först ut i år. Som jag fick trycka ihop på en yta på 13 x 17 m. Men det gick och blev banska bra, med bra flyt. Om två veckor är det dags igen i Gävle, men då har jag lite större utrymme och spela på.

Sen tar vi dagens bana från Karlstad. Jag trodde att det skulle bli en utmaning och fixa båda 360 grader vänster efter dubbelhoppet. Men det gick ju hur fint som helst. Väldigt duktiga ekipage idag.

Tar med 2 banor från hösten förra året. Västerås KK, en mästarklass, och Örebro BK, en nybörjarklass.

Idag har jag återigen varit till ortopeden i Falun. Men om jag skall börja från början. För ett år sedan var jag på utvecklingssamtal med rektorn, och då började vi prata om min skada. Hon frågade om jag varit till en fysioterapeut, att de vet ju mer om muskelskador än ortopeder. Nej, det hade jag ju inte varit. Så hon tyckte jag skulle göra det. Så en dag före sommarlovet, så tog jag tag i saken och bokade tid hos en fysioterapeut. Först gick hon ut ganska hårt åt mig, varför jag inte tagit tag i det tidigare. Men tappade ju sugen lite efter sista besöket i Falun. Hade bokat tid till ortopeden för jag kände att det inte var som det skulle med benet. Det hjälpte ju inte alls med rehab, för jag kände ju att det hände ju inget. Men enligt ortopeden var ju allt som det skulle. Vem är jag och sätta emot då? Det är väl bara och bita ihop och lära sig leva med det. 

Men fysioterapeuten misstänkte att det kanske var så att muskeln var lös igen. Så hon skickade mig först på ultraljud. Där visade det sig att nåt inte var som det skulle, muskeln verkade ganska slapp. Så hon tyckte att jag skulle göra en magnetröntgen. Så det var bara och boka tid till vårdcentralen för att få en remiss på MR. Dit var jag i slutet av september. Så idag var jag till ortopedmottagningen i Falun. Fick träffa en trevlig ortoped jag inte sett förut. Han visade och förklarade bilderna. Såg dom 3 hålen som borrats i knäskålen, där senorna fästs. Sen visade hur höger ben såg ut, jämfört med vänster ben. Tydligen så är den stora lårmuskeln framtill 10 cm för kort, och med andra ord sitter den inte fast. Före andra operationen var den tydligen bara 2 cm för kort. Det enda som håller mig gående, är två senor på sidorna. Varav han trodde att den på insidan av benet inte var helt hel. Så det gäller att hålla sig på fötterna i fortsättningen. Släpper dom två senorna, då är det slutgått för mig.

Vi funderade lite på när det skulle hänt, att det släppt igen. Sa att jag misstänker att den var lös redan sista gången jag var till ortopeden. Eftersom benet fungerar precis lika bra, eller dåligt som det gjorde då. Han misstänkte att det kunde vara mycket möjligt att det var så. Så det blev ett litet sammanbrott efter det besöket. Men det är bara och fortsätta och bita ihop, och undvika och ramla.

Vad bra det gick och hålla tag i bloggen. Lika gick det med EFIT-dagen också. Såg att det är EFIT-dag nu på fredag. Få se om man kommer ihåg det. 

Har ju glömt och skriva om förra årets bravader. Jeri blev Svensk viltspårchampion i somras, på gamla dag. Dagen efter åkte till collie SM. Viiru gjorde sin första rallylydnadsstart på 3 år. Han har ju haft lite svårt med fokus. Men så tänkte jag att vi provar. Hans första start i avancerad klass blev det. Det gick ju inte så bra poängmässigt. Men jag var nöjd över att han höll sig till mig på banan, och inte stack ut på egna äventyr. Chess var ju egentligen klar för avancerad. Men eftersom vi inte tävlat så mycket fick hon göra en start i fortsättning. Hon fick 91 poäng, så hon gjorde ju bra ifrån sig. Jeri var helt i sin egen värld. Han går ju i mästarklass, och han är bra mycket bättre på träningarna än vad han gjorde på tävlingen.

Efter det så har jag varit och tävlat några gånger med Viiru och Chess. Chess har fått ett kvalificerande resultat i avancerad klass. Viiru har också gått ganska bra, men saknar tyvärr några få poäng för att få kvalificierat. Förhoppningsvis får vi ett nyt försök på hemmaklubben nu i januari. Men nu är det ju lite osäkert eftersom Chess har börjat löpa. Vi får se om hon får upp lite fart efter det, och om Viiru hinner komma över löptiden före tävlingen.

På agilityfronten har vi inga större framgångar. Vi tar oss runt, men med tidsfel. Varför skall Viiru springa när inte matte springer. 

I år har vi äntligen fått tillbaka inspirationen till fisket. Vi var ju ute mycket med husvagn i slutet på 90-talet. Men så flyttade vi till Söderbärke, hade inbrott i garaget. Första vändan tog de makens fiskegrejer. Andra vändan så försvann mina också. Då tappade vi sugen. Visst köpte vi nya grejer, men de blev inte samma sak med dom nya. Men nu i våras, när jag fylllde 60 år, så åkte vi till Hedtjärn för att fiska. Oj, vad fisk vi fick. Det räckte till en nytändning, och nästa sommar är det planerat mycket fiske. Men lite tävlingar skall vi nog hinna med i år också.