Då har Lizzie och jag varit och tävlat agility 3 dagar denna vecka. Först i tisdags i Skutskär och nu i helgen i Dala-Floda. I tisdags var det ca 300 starter före oss på banan vi skulle börja på. Så jag räknade ut att vi behöver vara på plats ca 16.00 Så vi åkte så att vi skulle vara där 15.30 Vi hittade ett bra ställe åt bilen, skugga hela dagen. Nu skulle ju inte hundara sitta i bilen. Men det är ju alltid skönare och åka iväg om inte bilen stått i gassande sol hela dagen. Vi hittar våra klubbkompisar, och en säger " ni måste gå och höra om de kör ett uppsamlingsheat, för dom har haft banvandring för er alldeles nyss   . Redan tänkte jag, här har dom speedat på. Men jag reagerade inte på att det var fel bana. Vi skulle vara på bana 2 o 3 enligt PM, och det här var på bana 1. Men då hade dom tydligen ändrat om för de hade blivit klara tidigare på första banan, och får att snabba på tävlingen så möblera dom om lite. Men bara för att det var en del som var på plats som hade missat det, och så vi som kom precis, så fick vi en banvandring när alla andra hade kört. Vad lyxigt det kändes och göra en banvandring tillsamman med bara 3 andra. Annars så kan vi vara upp till 50 pers som trängs på banvandringen. 

Det var ju hett som sjutton så jag hade ju inga höga förväntningar på Lizzie. Vi fick fel på slalomet, och tidsfel och kom på 26:e plats. Min klubbkompis gick det bättre för, men dom som aldrig har tidsfel fick det nu   . 

Sen var det ganska snart dags för banvandring i hoppklass. Den skulle alla fall vara på rätt bana. Där hade Lizzie lite av en egen vilja. Så hade även klubbkomisens hund. 

I lördags var det då dags igen. Hett som sjutton var det. Så jag blötte ner alla kyldukar jag har. Sen åkte vi. Först reste vi tältet på ett ställe, men där gassade solen hela tiden. Klubbkompisen hittade några andra klubbkompisar som hade sitt tält på ett mycket bättre ställe. Vid skogskanten, men vid banan där klass 1 körde. Men vi flyttade alla fall tältet dit. Tänk att i den hettan sätta upp tältet, för att på mindre än en timma ta ner det för att ta upp det på nästa ställe   . Men det var helt klart värt det. 

Vi började med hoppklass igår, och jag tappade suget redan på banvandringen. Direkt efter ett hopp, tror jag det var, så skulle man göra en u-sväng för att ta muren. Det här ser inte bra ut, men jag tänkte att det går väl som det går och kände mig inte riktigt engagerad på den banan nå mer. 

Sen blev det vår tur att köra banan, och jag tittade väl inte på muren mer. Men när vi kom fram dit så vart jag lite paff, för det var nåt som inte stämde. Då hade dom alla fall sänkt på muren. Istället för 60 cm hög så var den nu bara ca 45. Jaja, inte mig emot. Det gick väl hyfsat, men farten saknades. Det blev en 28:e plats där. Agilityklassen gick lite bättre. Men vi fick tidsfel där också.

Idag var det dags igen. Men det kändes lite svalare alla fall än igår. Vi började med agilityklass idag, och Lizzie var inte alls med på den banan. Så där diskade vi oss. Hoppklassbanan var riktigt kul. Visserligen kom vi bara på 18:e plats med mycket tidsfel. Men vi tog oss runt i värmen. 

Nu har jag alla fall fått förklaringen att vi på vissa tävlingar får så mycket tidsfel. Nästan 10 sekunder när vi på dom flesta brukar ligga på kring 5 sek. Det beror på domarna. Istället för att använda rekommenderad referenstid, så sätter dom tid efter dom snabbaste hundarna i början. Det tycker vi är väldigt tråkigt. Hade det inte varit mycket enklara att räkna md koefficenten istället för att sätta tid efter en massa border collies. Det finns faktiskt andra raser där ute på banorna. Nu tänker väl nån att skaffa dig en border collie. Aldrig säger jag. Efter att sett border collies på agilitytävlingarna så säger jag aldrig. Ok, det finns undantag där, men dom är få. Om man visste i förväg vilka domare som dömer på dom tävlingar man tänker åka på, så hade det bara varit och skippa dom där man vet att domaren sätter referenstiden efter eget huvud. Men nu vet man inte det. När tom klubbkompisen som aldrig brukar få tidsfel får det, då känns det som om nåt är galet. 

Ibland börjar man fundera på vart agilityn är på väg. Som att referenstiden sätts 6 sekunder under den tid som skulle bli om man räknat efter koefficenten. Eller dom här domarna som bygger banor som är bara ett, bromsa, spring, bromsa, spring. Sen finns det domare som påstår att deras banor har en linje. Kan ju säga att jag har inte samma uppfattning om linjer som en del domare har.  Om man tex tar ett långhopp, så efter den skall man tvärvända tillbaka för att ta ett hopphinder, så finns det inte mycket till linje där. 

Jag hoppas att domarna som ritar vettiga banor, och som räknar rätt på tiden är i majoritet där ute. För annars så tappar jag suget helt.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Oj, vad man har frysit på rallylydnadstävlingar. Ok, idag var det ju inte lika kallt som förra helgen. Däremot blött. Förra helgen var jag till Strängnäs BK och dömde en mästarklass. Jag trodde att jag hade gjort en riktigt klurig bana med två stycke...

Så var det april igen, med allt vad det innebär. Bland annat aprilväder. Ena dagen är det så bart och fint överallt, och man känner våren. Nästa dag är det bara vitt, vitt och återigen vitt.          Första arpil var det fint väder, och då v...

Nu har det varit lite tävlingar igen. För över en vecka sen hade vi agilitytävlingar. Klass 1 på lördag och klass 2 på söndag. Viiru och jag tävlade på lördagen. Han var duktig, placeringarna blev 3, 4, och 5. Vi var och tränade igår, och han var rik...

Då har man varit ute och dömt igen. Hos Gävle BK. Denna gång fick jag en lite större hall och vara i än förra gången. Många duktiga ekipage vad det som vanligt. Men det blir ju lätt så i mästarklass. De finns ju ingen högra klass, och en del har vari...

Viiru och jag har varit på agilitytävling på hemmaklubben i Norberg. Vi har inte tränat mycket i vinter. Nästan bara slalom när vi varit till hallen på torsdagkvällarna och tränat rallylydnad. Då har det ju alltid stått ett slalom vid bakom sekretari...