Idag har jag varit till Västerås KK på en inofficiell rallylydnadstävling som en domaraspirant hade huvudansvaret för. Jag var där för att kolla att han skötte sig   . Med banbygge, banvandring mm. Samtidigt passade jag på och tävla själv. Då fick jag ju bevis på att banorna fungerade också. Bra miljöträning för Jeri var det. Han gick ganska bra med tanke på hur det gick sist. Men på sista momentet fastnade han. Han drog på sig 28 minus i sista momentet som var sitt-stå, och som han fixade galant när vi testade några gånger innan vi gick in på banan. Men när vi väl kom dit, så ville han inte sitta utan gick runt och nosade. När jag till slut fick han och sitta bredvid mig, ja då ville han inte stå. Så till slut så gav jag upp, och så gick vi därifrån. Ja, man kan alla fall inte säga att jag inte försökte   . En klubbkompis filmade oss, och det såg faktiskt inte så illa ut. Ja, i spiralen så försökte han ju tränga ut mig från banan. Sen hade han ju lite bråttom där också. Men 50 poäng fick han, och hade han inte klistra sig fast vid sista momentet, då hade han haft 78. 

Sen har vi Clara som jag inte har tränat med sen Jeri kom till oss. Eftersom Clara mest varit intresserad av att ligga på soffan hemma, så har det inte blivit så att hon varit med. Fast nu har vi en kille hos oss ibland som har börjat träna lite med Clara. Dessutom har jag anmält henne också till collie SM. Men annars så har hon inte tränat nåt alls. Men hon var nog den gladaste hunden där idag. Tittade på filmen som klubbkompisen filmade på oss. Clara viftar ju på svansen hela tiden. Hon tycker det där är jättekul. Men hon viftade sig på en 5:e plats alla fall med 89 poäng.

Sen hade dom en avancerad klass också. Lizzie fick gå i den då. Hon gick och vann   . Tyvärr så har jag ingen film på Lizzie eftersom klubbkompisen som filmade tidigare gick alldeles före oss. 

Imorgon är det dags för rallylydnad igen. Fast då skall jag döma, 2 x fortsättningsklass. Men det tar inte så lång tid, det var inte så många anmälda. Det börjar bli lite glest med anmälningar till tävlingar. Ser likadant ut i agilityn. Många klubbar som dubblerar klasser bara för att dom inte fått så många anmälningar. 

I helgen har det varit agilitytävlingar i Västerås, 3 dagar på raken. Fredag var det klass 2 och lörd- söndag klass 1. Hur det gick i fredags har jag ju redan skrivit. Lizzie skötte sig bra, och gjorde en riktig nolla   . Men dom andra dagarna var det Jeris tur. Våran första utetävling, och det kunde gå precis hur som helst, och det gjorde det verkligen. På lördag var det 2 agilityklass. Jag såg att dom hade ett A-hinder och en gunga stående bakom tälten. Så jag passade på och träna lite med han där. Men det vart helt i onödan. Första banan kom jag inte ens så långt med han. Först så klistrade han fast nosen i backen vid starten. Måste ha varit en löptik som suttit där före han. När jag fick upp huvudet och han satt kvar där, så ville han inte hoppa först. Men så kom han över första hindret, över andra hindret. Men när det var dags för det tredje så sprang han runt, och runt, och runt och så drog han. Hmmmmm.....synd på en så rolig bana att man inte fick springa den. Kanske skulle gjort det utan hund   . 

Starten på den andra banan var jättebra, en lång fin raksträcka. Jag tänkte att den här gången fixar vi. Han tog hoppet, däcket, slalom och hopp. Sen skulle han till A-hindret, och där vart det tvärstopp, och han började springa runt omkring igen. Ja, det är väl lika bra och bryta ihop och ta nya tag nästa dag. Man hade ju kunnat hoppas på att Lizzie hade tagit ett snack med han och talat om för han hur man uppför sig på en agilitytävling. Men det hade hon ju förstås inte.

Idag var det då dags för 2 hoppklasser. Tänkte att det måste ju gå bättre idag när det inte finns några balanshinder. Men ack vad jag bedrog mig. Däcket var första hindret, och den tog han inte riktigt, men jag brydde mig inte om det utan tänkte att vi kör istället. Nähä, det gick inte det heller. Utan han började springa runt omkring igen. Då bestämde jag mig för att nästa lopp vi startar så har jag leksaken i handen. Det innebär ju att vi diskar oss. Men det gör vi ju i vilket fall som helst. Det började kanonbra. Han tog hopp, hopp, tunnel, hopp, hopp, tunnel, slalom, tunnel och hopp. Men det sista hoppet rev han, och han fick bommen mot bröstet och efter det ville han inte vara med längre. Men tack vare leksaken så sprang han ju längre än vad han gjort dom andra gångerna. Man känner ju sig lite besviken när man tänker på hur bra han gick i Strängnäs för ett par månader sen. Och så nu detta bara för att det är utomhus.

Ikväll har jag varit till Hedemora och spelat med durspelsgänget. Nästa helg tar vi säsongsavslutning och går ut och äter. 

Äntligen kan man verkligen säga i dubbel bemärkelse. Jag var ju till vårdcentralen i onsdags, och fick örondroppar. Droppa en gång mitt på dan och en gång på kvällen. När jag vaknade på torsdag morgon så var det helt igenkorkat i båda öronen. Jag funderade lite, om det var så smart med dom där örondropparna. Men jag droppade alla fall i båda öronen på morgonen. 

Senare på dagen så ringde min mobil. Jag svarade, och hör bara nåt svagt mummel i andra ändan. Jag skriker "va" i telefonen. Hon förklarar en gång till, och jag hör bara en massa mummel och nåt om managment. Så jag säger en gång till "vad säger du"   . Personen i andra ändan måste ha trott att jag är knäpp eller något. Men jag hörde ju inget vad hon sa. Men så försökte hon en tredje gång, och jag hörde nåt om managment och sökt. Så jag fick förklara för henne att jag har lock för båda öronen, och haft det i över en vecka. Så jag fick ju koncentrera mig helt på telefonen för att höra vad hon sa. Men till slut så fick jag ju fram till att hon ville att jag skulle till Borlänge på en anställningsintervju. Vilket bra första intryck man måste ha gjort   . Senare på kvällen så började det släppa i höger öra av och till, och nu är den bra. 

Imorse var det då dags och åka till Västerås för årets första utomhustävling   . Äntligen kan vi vara med på Gurkhoppet igen. Ok, hade ju kunnat vara med alla fall, eftersom det var klass 2 idag. I normala fall så är det ju en klass 1 tävling. Men klass 1 går på lördag och söndag. Som vanligt med 2 agilitylopp ena dagen och 2 hopplopp andra dagen. När jag gick första banvandringen så tänkte jag att banan var hemskt lång. Hur skall jag orka springa den med min kondis. För varje ansträngning så bultade pulsen i örat med lock. Först var det ett agilitylopp, och banan kändes ju ganska enkel. Vi började och allt gick bra. Hon tog inte lång tid på sig vid gungan och slalom gick hon också ganska fort. Så vi nollade det loppet, och jag hörde när vi kom i mål att våran tid var nåt på 48 sekunder. Jag tänkte för mig själv att det blev säkert nån sekund tidsfel. Började titta i mobilen om dom hade live-resultat på. Japp, så jag skulle se efter vad vi fick i tidsfel. 0 fel stod det   . Va, fick vi ingen tidsfel. Nä, för referenstiden var på 49 sek. Vårat första riktigt nollade lopp på 2 år. 12:e plats räckte det till, för det var lika många nollor. Men spelar ingen roll för mig, för jag är så nöjd över att vi fixade tiden. Sen skulle vi över till hoppbanan. Den banan kändes också enkel, och inget slalom att oroa sig för. Vi nollade denna också, men fick 4 sek tidsfel och kom på 6:e plats.

Sen var det dags för andra agilityloppet. Började ju bra, hon gick bra över gungan denna gång också. Det var ju en likadan gunga som våran tävlingsgunga. Men vid slalomet så vart väl inte ingången den allra bästa, och hon hoppade över nån pinne. Men det struntade jag i och vi fortsatte. Därmed blev vi diskade. Sen var det dags för sista hopploppet. Återigen en rolig bana, och utan slalom även denna gång. Men nu började min ork tryta lite. Men vi tog oss runt nollade. Men denna gång fick vi 7.22 i tidsfel, och en 22:a plats. 

Så jag är nöjd med Lizzie lopp idag. Imorgon är det en ny dag, en ny hund och nya tag. Jeris första utomhustävling. Precis allt kan hända känns det som   .