Ja, vad skall man säga om denna dag annat än att det blev inte som man tänkt sig. Det är verkligen tur att man inte vet vad dagen har med sig. Dagen i sig var solig och fin, lite kallt så att vattenpölarna var täckta med is. Vi gick hälsospåret med alla 4 hundarna, de fick springa och busa och var överlyckliga som vanligt.

Sen innan jag började jobba igen efter uppehållet så åkte maken iväg till Ludvika. Vi bytte bilar så han tog Volvon. När jag sen sitter i bussen på väg till Smedjebacken så hör jag trafikinfo kommer in på radion och pratar om nån olycka mellan Ludvika och Smedjebacken. Jag tänkte först att maken åkte ju så tidigt så han har hunnit passera där, men ändå så ringer jag upp han. När han svarade sa jag bara, vad bra, då vet jag att det inte var du i olyckan. Men det är ju jag som är där säger han   .  Volvon är bara skrot, säger han. Du skojar, sa jag. Nej, säger han, jag skall åka till Volvo för att hämta en lånebil, men jag är ok. Det har inte hänt mig nånting säger han. Sen hade inte han tid och prata med mig mer. Jag åkte vidare till skolan för att hämta ungarna, och sen busstation. När jag började åka mot Söderbärke, då började tårarna forssa. Det var nästan så jag tänkte ringa upp trafikledningen och be om en ersättare. Men så tänkte jag, att jag har ju pratat med maken, och han är inte skadad och han lever. Dessutom var det bara ett par timmar kvar tills jag skulle sluta. Jag är då glad att jag inte då fick reda på hur allvarligt det egentligen var med den här olyckan.

Det hade kommit en personbil med en trailer och en bil på den i full fart från Ludvika. Trailern hade börjat wobbla, den hade varit ner i dike, men de fick upp den igen, men hamnade i gengäld i motsatt körfält. Den slog mot ett räcke mm. Vid nåt tillfälle så var maken så klar i knoppen att han växlade ner och trampade gasen i botten för att komma förbi bilen så mycket som möjligt. Så trailern hade slagit i bakdörren. Så nu är bakdelen på våran bil bara skrot. Maken hade tänkt ta med sig Clara. Tack och lov så gjorde han inte det, för hon hade inte klarat sig från den smällen   .

Polisen och ambulans kom på plats, och de sa att maken hade haft en änglavakt med sig idag. Ambulanspersonalen kollade genom maken att han var ok. Sen fick han poliseskort till Volvo i Ludvika för att hämta en lånebil. Han hade kört våran Volvo dit, men det hade inte gått fort för ett bakhjul hade visst stått på tvären.

Men tänk vad som skulle ha hänt om maken inte hade gasat på lite extra, då hade han fått hela trailern över sig. Ja, denna dag kommer nog vara i tankarna länge. Verkar som om hela händelsen har tagit hårdare åt mig än maken, fast hans reaktion kanske kommer imorgon när han sovit över natten.