Vi har ju haft det så bekvämt att hemsjukvården har varit till mamma varje dag och gett henne den där Fragmin-sprutan när hon hade Waranuppehåll. Men nu är hon ju tillbaka på Waran igen. Jag frågade dom på medicin i Ludvika ifall dom från hemsjukvården kunde åka till henne och ta det här pk-provet när det är dags. För det där pk-värdet hoppar upp och ner, ibland är det prov varje vecka, för att helt plötsligt vara ett uppehåll på 2-3 veckor.  Det har varit så bekvämt, för då har inte jag behövt planera mina besök hos mamma efter provtagningen. Förut så kunde jag ibland ha ett ärende till Smebacken själv, för att sen vara tvungen och åka in igen nästa dag för provtagningen. Istället för att när jag ändå är in, så åker jag till mamma och vi åker och handlar sen. Och dom på medicin förstod att det kan vara problematiskt, och dom tyckte det var ok att hemsjukvården åker hem till henne och tar det där provet. Nu har hon ju fått ta det 2 ggr i veckan.

Men idag skulle hon till Falun, och jag var på väg till henne imorse när hon ringer på mobilen. Då har hon varit på sitt snåla humör idag, och hon som skulle ta provet på henne fick inte en droppe ur henne. Ändå så ligger hennes pk-värde högt, och hon har blivit tillsagd och vara försöktig så att hon inte skadar sig och börjar blöda. Så hon från hemsjukvården skulle skjutsa henne till vårdcentralen så dom fick ta det där. Dom är härliga där på lab på vårdcentralen. När dom var och hämta in henne, så sa jag åt sköterskan att det var visst hennes lyckodag idag. Då reagerade hon. Just ja, dom hade ringt om nån som var svårstucken, var det du???? sa hon till mamma. Då frågade jag henne om hon verkligen trodde det var nån annan   . Hon är nog känd på vårdcentralen som den där svårstuckne.  Ja, då vart jag ju lite orolig att dom skulle sluta och åka hem till henne från hemsjukvården. För distriktsköterskan var hem till henne förut och skulle försöka ta provet, men dom gav upp. Efter det så fick vi ju börja åka in till vc.

Sen skulle vi åka till Falun, vilken tur att hon från hemsjukvården var ute i tid så vi hann med allt strul före. När vi passerar den gamla vägen mot  Borlänge så ser vi ett stort pådrag där. Mamma sa när jag mötte henne på vårdcentralen att det var nån väg avstängd, att vi skulle vara tvungna och åka den nya. Fast det hade jag ju gjort alla fall. Då kom jag på att det stod i tidningen att de skulle ha nån katastrofövning. Så då hade dom vält ett gammalt busskrälle i diket. Eller häck som vi sa på GDG. Alltid när man frågade vad man skulle ha för buss efter rasten. Ta en gammal häck som står på gården fick man till svar.

I Falun vart det ett standardbesök hos reumatologen, fast denna gång slapp vi tolken. Det blir så konstigt när jag kommer dit och det sitter en tolk och väntar. Det som irriterar mest är när vi kommer in i rummet, så bör jag hålla mig tyst i bakgrunden. Men mamma får inte ur sig allt som hon skall säga. Så då får jag ju alla fall lägga mig i fast det finns en tolk. Fast första gången vi råkade ut för det så var tolken en karl som jag inte tålde. Så jag upplyste han om att jag faktiskt är utbildad tolk innan vi gick in, och att jag har tolkat i flera år. Tänkte ge han lite prestationsångest  . Kan ju säga att jag lyckades ganska bra med det. Han känner ju mig bara som hon som spelar dragspel.

Sen på eftermiddagen när jag var hemma så ringde dom från medicin dagens pk-värde och kommande Warandos. Hon frågade samtidigt om jag kunde ringa till hemsjukvården. Jag gjorde det, och där tog glädjen slut. Först så sa hon att jag egentligen inte behöver ringa och boka nån tid för provtagning, för dom kunde kolla på deras dator när det är dags och sen skriva in det. För att i nästa andetag säga, att egentligen skall dom inte ta det där provet. Att det var bara när det var dom här dagliga sprutorna med Fragmin som de åkte hem till henne. Men att dom skulle åka och ta det provet så länge deras chef inte protesterade mot det. För när det finns nån anhörig som kan skjutsa in för prov så är det egentligen den som skall göra det. Då förklarade jag för henne att det är inte säkert att jag kan göra det i framtiden. Att jag kommer förmodlingen att tillbringa dagarna på arbetsförmedlingen snart. Men det verkade inte ha nån betydelse. Jag är anhörig, och jag bor ganska nära, alltså skall jag skjutsa henne till vc. Men ibland känns det bara för mycket. Jag är helt färdig när jag varit iväg med henne. Jag springer som ett skållat troll mellan parkeringsplatser och vårdcentral/lasarett. Eftersom hon inte klarar av och gå så långt, så brukar jag lämna av henne  vid dörren, sen får jag åka och parkera bilen, sen samma visa fast åt andra håller sen.

Imorgon får jag börja ringa och höra efter ifall det finns nåt dom kan göra åt hennes inflammerade tand, eftersom hon går på Waran. Tydligen så har de börjat med nåt ultraljud i Finland för att ta bort inflammerade tänker på Waranpatienter. Min farbror har visst gjort det. Fast där skulle dom nog behöva ta mer än en tand, det är mycket som är inflammerat där, tex hela huvet. Men här har jag bara läst att man kan ta bort tandsten med ultraljd. Eller så är det nåt mamma har missat där, eller så kommer hon inte ihåg exakt hur det är.

Annars har jag och systrara blå varit och tränat idag. Lizzie lydnad och rally, och Clara bara rally.