I morse när jag vaknade så visste jag inte riktigt varför. Först så var jag tvungen och tänka efter lite. Måste jag upp, eller kan jag fortsätta och sova. Men till slut så kom jag nog fram till att jag skulle upp. Sen måste jag bara lista ut vad jag skulle göra. Det kan ju inte vara idag jag skulle till vc. Jag tävlade med Jeri igår, alltså måste det vara söndag och jag skall vara tävlingsledare på agilitytävlingen idag. Visst hade jag kanske kunnat starta med han idag också, vi hade ju en till som hade kunnat vara tävlingsledare som inte tävlade idag. Men med tanke på hur han reagerade på kontakthindrena när vi flyttade in förra hösten, så vågade jag inte ta den risken. Förra året så sprang han ju upp och ner för balansen som om han inte gjort nåt annat. Men sen när vi flyttade in till Norberg på hösten så totalvägrade han att gå uppför den. Så vi skall nog kolla först vad han säger om den när vi flyttar in. 

Vad jag har funderat på i helgen är: varför måste alla sätta sin hund så nära första hopphindret. En del med liten hund sätter ju hunden alldeles inpå hindret. Ju längre ifrån första hindret hunden är vid starten, desto högre fart har den ju när den passerar tidtagningen. Sen har jag kommit fram till att det är många av dom tävlade som aldrig varit funktionärer på agilitytävlingar, eller så har dom inte varit tidtagare. Det är ju tidtagaren som oftast bär kopplet från start till mål. Kan ju säga att det är tur att det finns väggar i hallen. En del har ju ovanan att kasta iväg kopplet hur långt som helst. Nu hade ju inte vi några stora klasser. Den största var ju igår på lite drygt 40 starter. Men tänk om det hade varit närmare hundra. Då startar tidtagaren den manuella tidtagningen, går och hämtar kopplet från starten, bär den till mål, och sen ställer sig för att kunna stoppa tidtagningen.  Det blir ett antal ggr man får gå fram och tillbaka, och böja sig ner. Har man sen otur att det är en snabb hund och banan är kort, då får man skynda sig på för att hinna över med kopplet. När jag är på tävling så brukar jag alltid kasta kopplet åt det håll där tidtagaren står. Inte så långt som möjligt från denna. 

Vi blev ju klara ganska tidigt idag, så jag tänkte att jag åker till Borlänge och spelar lite.Det är kul att göra annat också än bara hundar. Det är bara lite tråkigt att den stora spelgruppen inte finns kvar längre. Vad mycket roligt man har upplevt med dom. Som tex invigningen av inomhuslandskamp mellan Finland och Sverige i Kupolen. När vi fick spela playback   . Hallen var ju så stor att det hade knappt låtit nåt alls. Så istället spelade vi låtarna på band, och på själva invigningen stod vi bara och drog i bälgarna. Ja, kanske inte riktigt. Vi spelade nog, men tror inte det hördes nånstans. Eller när vi åkte till Finland för att vara med om Finlands 75-års fest. Visserligen var ju inte den resan så munter för mig. Hade ju dagen innan fått ta bort min första collie. Men det var bara och bita ihop. Sa åt mina föräldrar att säga åt grannarna att dom inte fick säga ett ljud om han. Dom var ju med på den resan för vi behövde fylla på bussen. Jag var chaufför. Personalen vid färjan gapade lite när jag kom körande med bussen efter festen i folkdräkt   . Folkdräkten ja, det är länge sen den har fått vara ute och vädrats   . Tror inte jag får på mig den heller nå mer.