Jag såg tidigare i våras ett måsbo som var lite konstigt placerat, på en brygga som ligger nere vid stranden efter hälsospåret.

Ibland låg måsmamman kvar på sina ägg, men för det mesta flög den iväg när hon märkte att det kom nån på spåret. Då upptäckte jag att det fanns 3 ägg där.

Såg ett till bo lite före det här fast den var på en stor sten vid stranden. Där fanns det också 3 ägg, men så en dag hade äggen kläckts. Tyvärr så fick jag inte så bra bild för armarna skakade hela tiden. Men tittar man riktigt noga så ser man en liten unge i mitten där.

Sen var jag och tävlade 2 dagar i helgen, och tänkte att jag går hälsospåret på måndag för att se vad som hänt. Ja, det hade ju hänt en hel del. Boet vid bryggan var det nån som sparkat ner.

Den borta vid stenen var också borta.

Idag var den inofficiell agilitytävling i Ludvika. Eftersom Lizzie var och tävlade i Frövi igår så tänkte jag att jag provar med Clara idag. Kan ju säga att det kändes fel redan på morgonen när regnet vräkte ner. Då är hon ännu mindre motiverad att göra nåt än när det är torrt. Men jag packade min ryggsäck alla fall och så gick vi till carporten och väntade på våra tävlingskompisar. Tror vi gjorde nån sorts packningsrekord idag  . I en liten V 50 var vi 3 personer, 4 hundar varav 2 går som largehundar, ett tält, 4 hundburar, 3 stolar, 2 ryggsäckar, 1 väska och 2 plastkasssar. Fråga inte hur vi bar oss åt, men till Ludvika kom vi alla fall med allt i bilen.

Sen kom vi till Ludvika, deras agilityplan har nog det bästa läge man kan tänka sig för en agilityplan, förutom att den är i en backe. Vi var ju med i den klubben förut, men pga vissa omständigheter så bytte vi klubb. Kan ju säga att vi med bytet vann mycket träningsmässigt, men förlorade när det gäller utsikten  .

Det var så några hundar anmälda så att alla storlekar gick banvandringen samtidigt. Jag kände redan på första banvandringen att jag skulle haft Lizzie med mig. Men vi försöker så gott det går Clara och jag. Det gick som jag trodde, Clara hade ingen lust med nånting. Hon sprang förbi första hindret, så jag tog henne tillbaka. Första loppet så fick jag ju henne ta alla hinder efter en del krumbukter. Men vi fick ju vägran så såklart vart vi diskade. Men jag är nöjd med att jag kom ihåg och kalla på rätt hund. Så jag inte stod och ropade på Lizzie istället. Sen efter det första loppet blev det bara sämre och sämre. Till sist så sprang hon bara förbi alla hinder. Så det fjärde loppet strök jag henne helt. Det var ingen idé och hålla på.

Jag kom till slut till den slutsatsen, att Lizzie får tills vidare vara ensam agilityhund i huset. Clara får hänga med på rallylydnad. Det fungerar mycket bättre. Istället satsar jag på träningen med Lizzie. Jag tror Lizzie saknar lite det där med att åka och träna bara med mig också. Nu dröjer det en hel månad till nästa agilitytävling, då är det våran egen tävling som vi skall ha i Fagersta i mitten av juli. Men före det skall Lizzie och jag tävla i lydnad, det vore väl tusan om vi inte fick det där första priset i sommar. Sen direkt efter det skall Lizzie, Clara och jag tävla på den allra första officiella rallylydnadstävlingen, om vi kommer med där. Det är 75 anmälda till den. Rallylydnaden är ju en så tidskrävande sport att man kan inte ha hur många tävlande som helst under en dag. Det kan man nästan i agility. Tex igår så var det över 700 starter.

Idag var det återigen dags för Lizzie och mig och åka ut på en tävling. Till Frövi den här gången. Där har vi varit en gång förut, och jag vet att deras gunga är inte bra  . Men mer om den sen. Det var stekande hett när vi kom dit. Vi satt upp tältet, men inne i tältet var det inte mycket svalka. Så jag ställde Lizzies bur under fliken, där fläktade det lite alla fall. Dessutom så hade jag med mig en kylduk som hon fick ha på ryggen. Vi var en promenad i skogen också innan vi startade för vi var verkligen ute i god tid. Tittade aldrig på klockan men jag tror den var närmare 15 innan vi fick göra första start, om den inte var mer.

Till slut blev det dags för banvandring i hoppklass, det var den vi skulle börja med. Det var en sån vinkel i starten att det kändes bäst och ställa kvar Lizzie vis starten och gå förbi ett hopphinder. Slapp jag fundera på ett byte längre fram sen. Den här gången stod Lizzie snällt kvar tills jag kallade på henne. Vilt påhejade tog vi oss runt banan utan några hinderfel. Det var några gånger när jag sprang på banan jag kände att jag inte hade riktigt koll på vart jag befann mig på banan. Alltså om jag var riktigt rätt i förhållande med nästa hinder. Det regnade ju lite innan vi startade så jag tog ju på mig grusskorna, tänkte att jag inte halkar. Tycker ju inte om att springa med skor på, men den här gången fick det gå. Jag tyckte Lizzie hade bra fart, och jag tror det var första gången på en tävling vi fick tid under 40 sekunder. Banan kändes som normallång jämfört med andra tävlingar. Men vi fick alla fall 2.41 i tidsfel, 0 hinderfel och en 6:e placering.

Sen blev det återigen en lång väntan på nästa klass. Där var det också en sån där konstig vinkel i starten. Men den här gången stannade inte Lizzie kvar, men det gjorde inget, det gick bra alla fall. Ungefär mitt i banan så kommer då den där gungan  . Det tog väldigt lång tid för henne att ta sig över gungan, ett tag så kändes det som om hon tänkte hoppa av den, men till slut så vippade den ner och vi kunde fortsätta. Lite tvekan vid balansen, men när hon väl såg att det inte var gungan så sprang hon över med fart.  Där fick vi minst 20 sek tidsfel, 0 hinderfel och en 20:e placering.

Men jag är nöjd med dagen i det stora hela. Vad jag inte förstår är det med gungan. Igår när vi var och fiskade så ramlade hon från bryggan med huvudet före i sjön. Vart hon rädd för bryggan. Nej, hon var på land och ruskade av sig lite, sen ut på bryggan med svansen viftande. Men gungan, nej den är läskig den. Men vi fick med oss en rosett hem och en vattenkanna. Har länge tänkt att jag måste köpa en till vattenkanna, att det är för lite med en. När jag såg en på prisbordet sa jag att den tar jag ifall den är kvar när det är min tur att gå fram, och det var den  .

Igår var det ju ganska dåligt väder, med både regn och åska. Trodde det skulle bli likadant idag bara för att vi tänkte åka och fiska. Men det blev det inte, strålande solsken hela dagen. Gick först en vända med systrana på hälsospåret, var ner till sjön och tog mig ett dopp. Tror det blir slut med det snart, för växtligheten har ökat ganska mycket där på stranden såg jag idag. Förra gången såg jag ju ingenting, och nu var det en massa långa stänglar som växte där i vattnet. Kommer inte ihåg att det växte sånt där förra sommaren.

Men så åkte vi iväg och fiska, men inte fick nåt på hela dagen. Inte ens fast Lizzie försökte hjälpa till genom att hoppa i. Eller kanske det inte gick till så riktigt. Vet inte riktigt vad som hände för hon var bakom min rygg. Maken stod framför mig på andra änden av bryggan, och dom andra hundarna var mellan oss. Men jag skulle tro att hon skulle försöka dricka vatten, men vattnet var för långt ner så hon tippade i istället. Hon vart nog lite rädd stackarn.

Här står hon på land och tittar mot bryggan och funderar på vad som egentligen hände därborta.

Jag började redan förra veckan fundera på om man skulle göra ett försök och doppa sig, men det vart ingen tillfälle till det förrän nu  . Fast jag gjorde det i smyg, när maken gick ut och rökte så hämtade jag min bikini. På med den och sen jeanskjol och blus och ut på promenad med systrarna. Det är egentligen våran morgonpromenad, men eftersom vi är lite sega på morgonen så hinner kl bli 10 innan vi kommer iväg. Nu var det bara och hålla tummarna att dagis inte var där på min badplats  . Dom är nästan dom enda som brukar vara där. Vilket sjå det måste vara och hålla reda på alla gungar så dom inte plumsar i sjön.

Men den här gången var det tomt där som det är oftast. Så först vadade jag ut en bit för att känna efter och det kändes ju hur varmt som helst, så det var bara av med kläder och i. Det var kanonskönt i vattnet. Men systrarna tyckte det var lite jobbigt när jag försvann ut i vattnet. Men inte tillräckligt jobbigt för att dom skulle följa efter mig. Hmmmm.....vad är det för vallhundar som släpper iväg en flockmedlem mitt ut i sjön   . Nej, istället så höll dom sig på behörigt avstånd. Man vet ju aldrig vad den där tokiga matte hittar på, kanske tom bär dom ut i sjön eller nåt annat galet.

När jag hade plaskat i vattnet ett tag så klädde jag på mig och gick upp för slänten och så fortsatte vi våran sk morgonpromenad.

En vy över ett blomsterhav ut mot sjön.

Körsbärsträdet är idag alldeles fullt av nåt som förhoppnignsvis kommer bli en massa goda bär, vi får väl se vad det blir av dom.

Idag skulle pappa ha fyllt det 72 år. Mamma och jag var till kyrkogården med lite nya blommor idag. Ja, vi har ju varit dit varje år på hans födelsedag. Ja, det finns väl inte mycket mer att skriva om det, annat än jag hade velat fira denna dag med han sittande vid köksbordet istället.

Igår hade vi en kanontrevlig dag med vallning några av mina klubbkompisar och jag. 5 personer var vi och alla har vi hundar som är kroppsvallare, bla berger des pyrenées poil long, lapsk vallhund, pumi och jag med 2 collie. Den första rasen av dom så gav sig inte speakern i Dala-Floda sig in på att försöka uttala en gång  , jag är inte ens säker på stavn. ingen. Men alla fall så åkte vi iväg på lördag morgon. När vi kom fram hade vi lite försnack och fika, sen åkte vi iväg till fåren. Eftersom jag hade 2 hundar så var jag in med Clara först. Hon visade inget större intresse såhär första gången, men tydligen så går det att jobba fram. Fåren hade en viss respekt för henne, så på den biten var det ju bra. Men hon vart även lite störd av Lizzie som inte klarar av att matte gör nåt med nån annan än henne, så hon satt vid sidan av och skällde och tyckte livet var bra taskigt mot henne. Så när jag varit in med Clara så gick jag bort med henne till bilen istället, och hade bara Lizzie med mig tillbaka. Under tiden hade min klubbkompis med sin vita pumi gått till fåren. Det var nåt som jag borde sett, för fåren hade visst blivit lite fundersamma på den vita hunden som nästan såg ut som ett litet lamm  . Den skötte sig mycket bättre inne i fårhagen än vad hans matte hade väntat sig som tagit med sig en reservhund. För övrig så skötte sig alla hundar väldigt bra i fårhagen, det var ingen som riktigt visade nåt tecken på att vilja jaga dom. Så fåren var ganska lugna och avslappnade när jag gick med Lizzie. Först så stack fåren iväg när vi kom nära dom, men sen tappade dom respekten för Lizzie lite, och stod nästan bara och glodde på oss  .  Alla började vi med några varv utanför hagen med hundarna, sen gick vi in och hade hundarna kopplade eftersom vi inte visste hur hundarna reagerade på får. Lizzie verkade mest vara hungrig, hon fick gå lös inne hos fåren en stund för att försöka få upp intresset mer. Men tydligen så skall det gå och få både Lizzie och Clara och valla, och det skall vi jobba på mer nästa gång vi åker dit.

Till efterrätt vart det nåt jag aldrig smakat förut, kalvdans. Min träningskompis med pumin var alldeles lyrisk långt efteråt för det var visst många år sen hon fått äta det sist. Det var helt ok.

Sen åkte vi till fåren igen, men den här gången var vi i en större hage. Vi fick prova på och flytta fåren. Man fick lite pejl på hur det fungerar. Tex ville jag ha dom lite närmare staketet, så gick jag lite längre mot mitten, ville jag ha dom längre ifrån så skulle jag gå lite längre in. De svängde alltid mot motsatta sidan som jag var på. Sen blev det lite torrträning också  . Ja, inne i fårhagen fick vi lära oss att höger kanske inte alltid är höger  . Eller jo det  är det ju. Men det beror ju lite på om hunden står med rumpan mot oss eller med nosen. Står den med nosen mot oss så är ju inte våran höger hennes höger. Så då fick vi träna på att gå mot vänster och säga höger åt våra hundar. Men dom hade ju nosen mot oss så det blev ju höger för dom  .

Vi skall nu bara komma överens om ett datum som passar oss alla och träna lite till. Alla har vi lite olika saker som skall provas på, och för våran del är det att träna upp intresse för fåren. Tydligen så är mina tjejer lite väl lydnadstränade, för de sökte ögonkontakt med mig hela tiden, som för att fråga om dom får. Men det var en kul dag, trots värmen. Tack och lov så blåste det lite så att vi slapp myggen, som vi var beredda på att bli uppätna av. Fåren var dessutom väldigt lugna och fina, det var ingen tjurig gammal tacka som ville ge sig på hundarna. Enda nackdelen med det hela är att det är så långt till fåren.