Knappt en vecka kvar till julafton. Tiden går fort, som vanligt. Några julbord har det blivit. Vad jag tycker mest om på julborden är sillen. Fisk överlag gillar jag väldigt mycket. Brukar bli mest av den varan när jag är på julbord. 

I lördags så hade vi tredje deltävlingen i Vintercupen. Det var två agilityklasser. Första loppet diskade vi. Jeri skulle ta ett hopphinder efter en tunnel, fast från andra hållet än vad han hade tidigare. Jag funderade på hur långt ifrån hindret jag måste vara, för att han inte skulle ta den från fel håll. Men lik förbaskat så sprang han fram till hindret. Jag borde ha höjt rösten lite, så hade han kanske kommit av sig. 

I andra loppet så kom han på andra plats. Han fick 9 vintercupspoäng, och ligger fortfarande på första plats på listan. Man får vara glad för varje gång det går bra.

På söndagen var det dags för säsongsavslutning för durspelarna. Vi hade bestämt att vi skulle äta julbord på Ikea. Maken blev också bjuden. Det var väldigt mycket folk där. Vi började med att sitta vid 3 bord. Sen var det 2 som blev klara vid ett bord där 2 av oss satt. Så då flyttade jag dit. Så då satt vi fyra och fyra. Till slut så blev det ledigt vid det andra bordet. Så innan vi var klara med julbordet så satt vi alla vid samma bord   . Ja, så kan man också göra. 

Innan jag åkte från Borlänge så var jag till Ica Maxi. Dom hade extrapris på symaskin, och min har varit sönder en längre tid. Jag var ju i behov av en sysmaskin. Har ju fått sitta och dra tyget för att den matade inte fram. Nu har jag en ny symaskin, en enkel med bara basfunktioner. 

Då har vi kommit en bit in i november. Förra helgen så hade vi rallylydnadstävlingar på klubben. Som vanligt så var jag domare. Men den här gången hade vi fått så många anmälningar, att om jag dömt ensam så hade vi fått lotta bort över hälften. Så då fixade jag en till domare. Det var inte svårt för det var en domare om skulle tävlat vars hund åkt på karens. Så då blev hon ju ledig och kunde döma. Tur för oss det. Jag hade tänkt ta husbilen till Norberg, och ha Viiru i den eftersom han inte hade åldern inne för att vara inne i hallen när det var tävling. Så klart så ville inte husbilen starta. Så då fick jag ta min bil. Det kanske var tur det. För när jag var på väg till Norberg på morgonen så började det snöa, och det kom en hel del. Det är visserligen året runt däck på husbilen. Men det hade inte varit lätt och ta sig hem med dom. Men det fungerade bra alla fall, eftersom jag var ledig på förmiddagen. Så då kunde jag rasta Viiru på förmiddagen. Sen på eftermiddagen var det en tävlande som rasta han en gång innan maken kom och hämtade han. Det var inte roligt och rasta han där heller, för all snö gjorde ju så att parkeringen blev nästan som en stor swimmingpool. 

Den där swimmingpoolen från förra helgen har under veckan blivit till en skridskobana istället. Idag hade vi andra delen på vintercupen. Två gånger hoppklass var det, och jätteroliga banor. Jeri gick båda banorna jättefint. Bara jag som klantade till det i första banan så vi blev diskade. Jag skulle haft han och springa mellan två hopphinder för att ta ett hopphinder. Men så råkade jag glömma bort att han skulle ta nästa hopphinder från andra hållet. När jag kom på det, så var jag ju felplacerad med resultatet att han hoppade över samma hopphinder en gång, till fast från andra hållet. Andra loppet så klantade jag inte mig, så vi kom på andra plats i det loppet. 

Nu ikväll så kom det lite snö igen. Få se om det kommer mer inatt, för då åker Ice bugsen på igen. Jag gillar inte mina. Men man vågar sig inte ut här, särskilt om det kommit snö också. Jag skulle köpt ett par med dragkedja. Jag blir tokig på snörningen på mina. Fast dom gångerna jag har haft dom denna vecka så har det gått bra. 

Nu börjar man komma ifatt lite här. Man behöver ju inte springa ut så många gånger nu med valpen. Han kan hålla sig lite längre. Vi får faktiskt sova hela nätter. Det var i början jag var ut med han på nätterna, i samma veva som jag var upp på toa. Men man fick vänta ganska länge innan det kom nåt. Så då bestämde jag mig för att vänta tills han börjar gnälla med att gå ut. På dagarna går det ganska bra om man håller sig lite alert. 

I oktober hade vi säsongens första Vintercup. Det var 2 agilitylopp. Jeri kom på tredje plats i båda loppen. Det är tur att vi har Vintercupen i brist på andra tävlingar. 

Viiru är en välidgt duktig valp. Han kan mycket redan. Sitt, stanna kvar och ibland klarar han tom av och sitta still så jag kan gå runt han. Har beställt en del böcker. Så här skall tränas. 

Det blir väldigt mycket hundbilder numera. Undrar vad det kan bero på   

Då går vi väl vidare till september då. Det började med några kvällstävlingar på klubben. I år så hade vi kvällstävlingar även i klass 2. Tidigare år så har vi bara haft klass 1. Agilityklasserna har gått riktigt bra för han. Han nollade en och fick pinne. Två veckor senare var vi till Västerås, där nollade han också agilityklassen, men fick ingen pinne. Sen var till Hällefors och återigen nollade han agilityklassen, och fick en pinne. Tyvärr är vi inte tillräckligt snabba i hoppklasserna för att nolla där. Men det kanske kommer. 

Sen har vi tävlat i rallylydnad också. Äntligen så fick vi till det. Han fick hela 95 poäng på den andra banan där. Så då fick vi äntligen RLD F. Fast han fått sina 3 kvalificerande resultat i fortsättningsklassen så åkte vi till Falun och tävlade. Han behöver den där extra träningen. Där fick han också tillräckligt med poäng. Vi hade tom kunnat få riktigt bra poäng, och han inte hade slarvat på ett par ställen på båda banorna.

Var även iväg på en power trail med en klubbkompis. Vi brukar försöka få till en varje år. En power trail är en runda där de har lagt ut en massa cacher. Den här rundan var på 8 km i Grängesberg. En riktigt trevlig runda, och jag är glad över att vi inte tog med oss några hundar, för vi såg ett par huggormar på stigen.

Mycket promenader har det blivit också. Bla i Uddparken vid kyrkan. Sen en bild på en dahlia som skall bli väldigt intressant och se nästa år om den blommar. Vilken färg det kommer att bli på blommorna. Från början skall dom vara polkagrisfärgade. Fast nu är det ju lite tveksamt i och med att det dök upp enfärgade blommor helt plötsligt.

Sen har vi ju den stora hemligheten. Jeri har blivit farbror till 10 valpar, och en av dom valparna har flyttat hem till oss. Han heter Gatefields Just In Time, eller Viiru som han kallas här hemma. Det pga bläsen. Viiru är finska och betyder rand eller strimma.

Det är väl dags och försöka komma igång med denna lite igen. Länge sen man skrivit nåt. Det fanns ju en period när jag skrev varje dag. Nu har det gått ett år sen Lizzie åkte på livmodersinflammation, och blev kastrerad. Här nedan ser man resultatet av det. Hon har fått väldigt mycket päls. Första bilden är Lizzie 2010, och dom andra 2 är Lizzie idag.

Klubben har även i år fixat nytt underlag till hallen. Vi har inte ännu varit och tränat där. Men det ser bra ut.

2017 är året då Finland firar 100 år. Egentligen så hade jag velat vara i Finland den 6 december, men nu blev det inte så. Men jag har försökt fira så mycket som möjligt alla fall. Så när det var ett stort firande i Stockholm på Kungsträdgården, så då vill jag ju självklart åka dit. Det var stor fest där i 4 dagar. Bla var DJ Windows 95 Man där. Sen hade dom en alldeles fantastisk sångare där, Dimitri Keiski. Han var verkligen en positiv överaskning. 

Den här månaden blev vi äntligen av med hissen i trappan. Dom ville ju hämta hissen direkt när vi flyttade hit. Men det gick ju inte för då hade inte mamma kunnat komma hit. Nu fick vi vänta i flera månader innan dom kom och hämtade den. Men nu är den borta. 

I vintras så började några prata på klubben om att åka till Kalix och tävla agility. Då började det surra i huvudet på mig. Vi har ju länge pratat om att köpa en husbil, och vi hade ju nästan bestämt oss för att i år skall det hända. Så jag tänkte att eftersom man ändå är där uppe i norr, så skulle man kanske passa på att åka och hälsa på lite släktningar. Det var ju alla fall bara 28 mil till min födelsestad. Så jag började prata med maken om det, och han sa direkt "så klart du skall åka". Så jag anmälde oss till tävlingen. Fredagen den 30 juni så hade jag tid till veterinären för avmaskning av Lizzie och Jeri. Jag tänkte ju åka på lördagen. Men eftersom maken ändå inte skulle vara hemma på fredag och lördag, så bestämde jag mig för att åka direkt efter att vi varit på djurkliniken. Lite spännande var det. Första gången jag åkt över Haparanda ensam. Ja, jag har ju kört den sträckan ensam förut, när jag var över tillsammans med mamma sist. Det kändes lite vemodigt när man åkte förbi alla ställen där man stannat till när jag åkt med mina föräldrar. Tex campingen Ava havsbad. Där sov vi i en stuga på väg hem från Finland. Mormor var med där. Dom sista åren körde vi i ett sträck, pappa och jag. Vi turades om att köra. Skall kanske inte skriva här hur lång tid det tog för oss   . 

Först så stannade vi till i Tönnebro. Bara denna sommar så har jag stannat där 4 ggr. Nästan som på den tiden man körde buss. Fast då kunde det bli 4 ggr i veckan   

. Sen stannade vi väl några gånger till, bla vid Höga kusten bron. Det verkar också vara obligatoriskt att stanna där. Många som stod där med husbil tänkte nog stanna till där över natten. Sista bilden med tallarna är efter vägen mot Gullviks camping i Örnsköldsvik, där vi stannade över natten. Hade visserligen kunnat åka lite längre, men var lite orolig att inte få plats på nån camping. Ville inte stanna på nån rastplats efter vägen.

Det är 3 år sen jag var uppe i Österbotten sist. Det känns som att det vart lite jobbigare denna gång när varken mamma eller pappa finns mer. När jag kom till första korsningen där det stod i Oulainen, kunde jag inte hejda tårarna. Fast jag var 6 år när vi flyttade därifrån, så har den staden en stor del i mitt hjärta. Jag är ju alla fall född där. Så sen på lördag kväll så var jag hemma hos min farbror. Under min vistelse där så träffade jag 3 av mina kusiner, min farbror och morbror  och en av mammas kusiner. En av mina kusiner skulle tydligen bli pappa. Precis innan jag började skriva detta så skickade han faktiskt en bild på sin lilla son som föddes ikväll. 

Innan jag åkte hem så ville jag absolut åka till byn där farfars och farmors hus ligger. Den var ju tydligen kvar, fast jag trodde att jag skulle se den en sista gång förra gången jag var där. Men den här gången var det definitivt sista gången jag såg det gula lilla huset. Zoomade med kameran från stora vägen, och jag såg att fönstrena var borttagna. Jag kunde inte gå närmare, det var jobbigt förra gången och det var inte lättare den här gången heller. Min andra farbror envisades med att han ville lösa ut dom andra syskonen från huset, att han skulle ha det. Han ville att den skulle stanna inom släkten, han ville ha den som en fast punkt. Hmmmmm....det gick ju väldigt bra.......i ca 2 år eller nåt sånt. Sen sålde han den till samma person som han sålde sitt eget hus till. Han i sin tur har visst sålt huset till 2 kvinnor, som nu i veckan har rivit huset. Min kusin hade nog antagligen varit till sin pappas stuga som ligger en bit därifrån, och kört över huset med en drönare. Den bilden fick jag se och det känns lite jobbigt att tänka att farmors hus inte finns mer. 

Sista bilden på farmors hus   . Önskar att jag hade vågat ta hundarna och gå närmare och titta på det.

Torsdagen före agilitytävlingen så började jag färden hemåt. Stannade till strax söder om Uleåborg, och hälsade på mammas andra kusin där. Var där i nån timme. Blev bjuden på lunch. Men sen var det dags och fara vidare. Ville ju komma nära gränsen när affärerna fortfarande var öppna. Hade ju tänkt köpa med mig lite godsaker hem eftersom man ändå har kylskåp och frys med sig. Köpte glass som jag bjöd mina klubbkompisar på kvällen efter att vi ätit. Sen köpte jag med mig korv hem, och lite annat smått och gott.

På fredag började agilitytävlingen. Agilityklassen diskade vi oss, och i hoppklassen kom vi på 5:e plats. Kommer inte ihåg varför vi diskade oss i agilityklassen. På lördag så kom vi på 3:e plats i båda loppen, men med tidsfel. Men vi fick 2 jättefina rosetter alla fall. På söndag så diskade vi agilityklassen, och den disken glömmer jag aldrig. Jeri skulle runda ett hinder. Jag står alldeles framför hindret, och visar med handen att han skall springa runt. Trots det så slinker han in mellan min hand och mitt ben och tar det från fel håll. Men i hoppklassen kom han återigen på 3:e plats. När vi hade tävlat klart, så packade vi ihop våra saker och började färden hemåt. Vi körde till ganska sent på kvällen, och det var bra för då kom man hem i hyfsad tid dagen efter. 

Nu blev det några dagars vila hemma. På lördagen startade klubbens egna agilitytävling. I 6 dagar skulle vi hålla på. Klass 2 var under helgen. Jeri var jätteduktig igen. Inte en enda disk på hela helgen. På lördagen sprang han tre hopplopp som han nollade hindermässigt, men fick tidsfel. Placerinarna blev 18, 17, 12. På söndag sprang han återigen 3 nollade lopp. Men denna gång fixade han tiden också i alla 3. Men det blev inga pinnar. Fast jag är nöjd alla fall. Det var första gången vi nollade ett lopp i klass 2 även tidsmässigt. Vi har nollat flera lopp hindermässigt, men alltid fått lite tidsfel. Nu blev placeringarna 7, 7, 8. 

Snart är det dags igen. Nästa helg skall vi tävla i Munkfors. 6 lopp blir det där. 

Ganska intensiva dagar har det varit nu. På lördagen var det återigen dags för Heart of Sweden i Örebro. Det är ett geocachingevent som ingår i Geotour, och var första gången förra året. Så klart var vi där då också. Alltid trevlig och vara på event, fast lite besvikna var vi på geotourens cacher. Man var ju tvungen och köra så långt, och så verkade alla vara multisar eller mystar. Med andra ord skulle det krävas en hel del tid för att kunna logga dessa. Men vi började efter att tvekat lite med en multi i Kumla. Första ledtråden hade vi lite problem med, dessutom så blev vi lite lurade av några killar vid den. Men efter lite irrande fram och tillbaka, och lite räknande så hade vi till slut lösningen och koordinaterna. Sen var det bara och knalla dit där burken skulle vara. FTF hade vi helt förträngt bort. Det är så många ute samtidigt så det kändes lönlöst. 

Vad skall vi hitta på sen då. Men det fanns ju en intressant traditionell drygt en mil bort. En fornborg. Så dit drar vi. Upptäcker när vi är på väg, att den här blir inte heller snabbloggad eftersom man var tvungen och parkera bilen en bit bort. Så det blev en lite promenad på en dryg halvkilometer. Då kom vi fram till en fint ställe, som vi aldrig hade sett om vi inte hållt på med geocaching. Men där och då bestämde vi att det här tar för lång tid. 2 cacher och 2 timmar. Att vi börjar åka tillbaka mot Örebro, och tar några gamla traditionella efter vägen. 

Kl var ca 21.30 när jag var hemma, och det tog väl en timme innan jag kom i säng. Suck! Väckning kl 3.30, skulle ju vara i Fagersta kl 5 på morgonen för att hämta upp en klubbkompis. Agility i Häverö stod på schemat på söndagen. Färden dit gick bra. Vägen mellan Uppsala och Hallstavik var ju lite tråkigt. Det var bara rakt, rakt, rakt och nån backe emellanåt och återigen rakt, rakt och rakt. Men vi kom fram till Häverö i tid. Hade jag inte varit på event på lördagen så hade jag tagit husbilen och åkt dit kvällen innan. Men nu gick det ju inte att göra det. Det var en liten trevlig klubb vi kom till. Dom skulle köra dom stora hundarna först, alltså large och x-large. 

Började med agilityklass, och banan var helt ok. Det var på ett ställe jag var lite osäker på vad jag skulle hitta på där. Ja, det blev ju lite på mitt eget vis. Tror det blev ett nytt byte där. Tror jag skall döpa det efter mig   . Vi kom på 7:e plats med lite tidsfel. Jag hann inte ens med Jeri till bilen förrän det var dags för nästa banvandring på hoppklassbanan som redan var färdig för oss. Även på denna bana var det lite knepiga passager, så jag körde på säkerhet. Får hoppas att farten kommer med säkerheten.  9:e plats och tidsfel. Sen var det bara och vända sig mot agilitybanan igen. Här gick det undan. Den banan kändes också väldigt roligt, och vi hade bra fart i början. Men så på balansen hände det nåt. Jeri ramlade av från mitten, och landade på sidan. Men han verkade ha klarat sig för han reste på sig ganska snart. Så jag fick bråttom att ta upp han över balansen igen så att han inte skulle få några dummar griller från händelsen, sen gick vi av. Sen var det återigen dags och rikta blickarna mot hoppklass banan. Denna gång kom vi på 7:e plats med tidsfel. Det var så bra, för dom hade flera domare och en domare dömde, och nästa byggde om på den andra banan. 

Sen skulle vi åka hem, samma väg igen. Den var fortfarande lika rak. Men då sa jag till klubbkompisen att vi svänger in på den där Godisladan om dom har öppet, och köper lite godis. Efter en liten sockerchock gick det genast mycket lättare och hålla sig vaken. 

Idag har vi återigen varit på en agilitytävling. Såg i pm att jag inte skulle behöva vara där förrän tidigast kl 12.30 Kan ju säga att det hade räckt med att vara där mycket senare. Nån gång vid 15 så blev det äntligen vår tur att springa. Idag hände nåt som vi inte varit med om förut, och kanske måste vi träna på det också   . Jeri rev ett hopphinder i början, och han brukar nästan aldrig riva. Det kan hände ett par gånger per år högst. Men nu rev han ett hinder som skulle tas igen senare. Nähädu, sa Jeri. Det finns ingen bom där och tvärnitade. Sen sprang han över till andra sidan. Men vad hjälpte det, bommen låg ju på backen alla fall. Jag fick jobba lite med han att jag fick han och gå mellan hinderstöden. Trots att han rivit bommen tidigare, så måste han alla fall springa mellan hinderstöden, annars så blir han diskad. Men det hade inte han nån tanke på. När det äntligen blev dags för hoppklassen, så var vi ganska trötta både två. Jag försöker ju få han och dra lite självständigt på hinder, och tänkte göra ett bakombyte. Jag skulle gjort ett blindbyte där istället. Nu hoppade han nästa hinder från fel håll istället, och så blev vi diskade. 

Nu är det bara och vänta till på lördag på nästa agilitytävling. Sen dröjer det några veckor innan det blir nån agilitytävling för oss. Veckan efter så har vi vår 2-dagars rallylydnadstävling på klubben, och jag skall döma. Inte förrän i juli är vår nästa tävling. Då tar vi husbilen och åker tillKalix och tävlar. Fast före det skall jag ta en sväng till Österbotten på några dagar.

Nu har livet nått helt nya dimensioner. Det har kommit en husbil till familjen. Vad mycket spännande äventyr man kan åka ut på. Första äventyret var redan för över en vecka sedan, när vi hade tävling på hemmaklubben. Vi hade så många anmälda att det hade blivit en lång väntan för Jeri i bilen. Då var det skönt med husbil. Man behöver inte oroa sig så mycket för värmen, och han har mer utrymmen att röra sig på. Lizzie fick följa med på vår första tur. Tänkte att det skulle kännas tryggare för Jeri. Samtidigt så hade jag givetvis lite dåligt samvete för Lizzie för hon fick ju inte tävla. Men hon fick komma ut mellan varven hon också.

Sömnen första natten i husbilen var det ju lite si och så med. Det regnade ju hela natten, och det är ju länge sen man haft husvagn och man hört det ljudet så tydligt. Fram på morgonkvisten drömde jag att när vi gick upp på morgonen så var det en bred fåra pga regnvatten över hela agilityplan. Dessutom så hade jag vaknat i en röd GDG Continentbus på morgonen. 2 av mina klubbkompisar sov också i den, och den ena frågade mig "du kan inte ha sovit mycket inatt" . Förstår inte varifrån den där bussen kom ifrån. Har ju inte sett en röd GDG Continentbus sen början på 90-talet. 

På lördag sprang Jeri 3 agilitylopp. Ett kom han på 10:e plats i och dom 2 andra diskade han. Sen på söndag var det 3 hopplopp. Det gick lite bättre, men långsamt. Han har tappat en del fart under vintern. Men han fick följande placeringar 12, 13, 14. I onsdags förra veckan så åkte vi till Timrå. 4 dagars agility och 12 lopp väntade oss där. Första dagen började bra med ett hopplopp och 4:e plats. Men sen spårade det ur. Disk pga han gick ur slalom för tidigt. Nästa dag skulle vi börja med 2 laglopp. Vi var bara 3 från laget som var upp, så därmed skulle det behövts att alla gått i mål. Jeri och jag startade sist i laget. Antingen skulle allt hänga på oss, eller så kunde vi bara springa för träningens skull. Nu hade vi oturen att få ett norsk lag före oss, och vi misstänker att sista hunden i det laget löpte. För Jeri och ena klubbkompisens hund var ganska påverkade av det. Eftersom dom andra redan var diskade så behövde jag inte bry mig så mycket hur det går för oss. Återigen gick han ur slalom. Sen blev det dags för agilityloppet. Dom andra var diskade igen, och vi diskade oss också. Slalom igen. Han hade också väldigt vida svängar, och nosade mycket efter tiken före oss.

Dags för våra egna lopp sen, och då hade jag bestämt mig, för eftersom han gått ur slalom 3 ggr på raken så tar vi om. Brukar ju inte göra det annars. Men nu blev det för mycket av missade slalompinnar. Återigen gick han ur slalom, och jag tog om. Men jag brydde mig inte att han gick i slalom igen, så då blev vi diskade där också. Sen blev det dags för agilityloppet, och där blev det disk. Kommer inte ihåg varför . På lördag var det återigen dags för lagtävling. Återigen hade vi det norska laget före oss. Den här gången gjorde ena klubbkompisens hund en lov runt banan i jakt på löptiken. Jeri däremot fastnade med nosen i starten. Jag började springa, och upptäckte vid andra hindret att jag inte hade nån Jeri med mig. Så där satt han i godan ro med nosen i backen. Sen var det över till hopploppet. Där blev det också disk. Tror det var slalom igen. Senare på dagen blev jag trött så vi tog en promenad till husbilen och sov där i ett par timmar. Det tar på krafterna och vara utomhus hela dagarna. Sen blev det dags för våra individuella lopp. Hopploppet diskade vi, och i agilityloppet kom vi på 9:e plats. 

Söndag och äntligen dags och åka hem. Men före det skall vi ju tävla lite igen. Bara 2 lopp denna gång. Första loppet, ett hopplopp såg väldigt besvärlig ut i början. Ja, den inte bara såg besvärlig ut, utan den var det också. Dom 5 första hindren på banan var inte och leka med. Men Jeri och jag lirkade oss runt på nåt vänster. Vi var nollade till tredje sista hindret. Där skulle han bara springa rätt på och hoppa över hindret. Istället så sprang han förbi det, och hoppade över från fel håll. Jag tror han tittade på vad det var för domare på banan. Sen tänkte han snabbt "jaha, det är hon. Då skall det här säkert tas från fel sida, men matte har glömt bort det" Vårt sista lopp på denna tävling blev ett agilitylopp, som började väldigt bra. Men så på sluttampen igen kom disken. Han skulle efter att gått över gungan gått in i slalom. Istället så springar han in i en tunnel, fast jag står bredvid och skriker "SLALOM" . Men Jeri sa tunnel. Då var det bara och vänta att resten i sällskapet var klara, så vi kunde börja vår resa hemåt.

Vi var förresten före Timrå till Dala-Floda och tävlade rallylydnad. Första banan så var han bara 2 poäng ifrån kvalificerande resultat. Men sen på andra banan skrällde han till med 93 poäng. Nu väntar vi på nästa helg. Lördag geocachingevent, söndag agilitytävling i Häverö och sen är det ju helgdag på tisdag och då skall vi tävla agility i Bro-Håbo.