Då har Lizzie och jag, och Ulrica och Råsa från Fliken kommit fram till Värmland. Vi är nu på Mimulus, där vi skall sova över. Härifrån har vi ca 10 minuter till Karlstads brukshundsklubb. Vi befinnner oss för tillfället i en gammal lagård. Ja, detn gammal lagård som är ombygd till nån sorts bed & breakfast. Har inte hunnit kolla runt stället så noga, vi kom ganska sent. Sen gick vi en vända med hundarna, och Lizzie har hunnit få på sig en massa fästingar, har nog plockat en 7 stycken på henne alla fall nu. Sen kollade vi in våra rum, och efter det har vi suttit och pratat rallylydnad. Det är ju det genomgående temat dom här dagarna  . 

Vi hade lite problem med att hitta hit. Vi svängde ju in på rätt väg först, men sa vi att det  kan det inte vara, så vi vände tillbaka och fortsatte en bit till  mot Karlstad. Men till slut så kom vi fram till att vi måste åkt för långt. Så vi stannade och frågade en karl som var rastade sin hund, men han ville bara prata engelska, så förstod vi att det var  ju ganska meningslöst. Men så stötte vi på en joggare. Nä han hade aldrig hört talas om Hösserud. Men så tog han  sin fina mobil, och skrev in namnet på en , och fick fram karta. Och då upptäckte vi att vi var på rätt väg när vi svängde in, skulle bara åkt ett par km till, så hade vi varit framme. Men nu vet vi alla fall vart Karlstads brukshundsklubb ligger, för den vägen har vi åkt förbi 2 ggr.

Men nu sitter jag här med ett mobilt segt bredband, så jag skippar besöken hos er så länge jag är här.

kom idag på posten, och där fanns en jättefin bild på Lizzie. Ja, hon fick ju HP som årets agilitycollie 2011. Så då fick man plita ihop några rader. Så jag skrev väl nåt och skickade in en bild på Lizzie. Var faktiskt jättekul och se henne i colliebladet.

Imorgon åker Lizzie och jag till Värmland. Vi kommer att vara borta tom lördag. Det är dags för den praktiska delen i rallylydnadsdomarutbildningen. Jag gillar ju inte den här biten att jag skall vara borta hemmifrån. Men jag får ju vara glad att jag alla fall har en hund med mig. Det blir ju lättare för maken också, istället för att gå dubbla vändor så kan han ta alla 3 åt gången. Fast imorse var jag ute på morgonpromenaden med alla 4, gick en vända på Hagudden. Det är ganska bekvämt och gå där, sällan nå folk där, så då kan man släppa alla 4 så de fick springa och busa. Ingen större risk att stöta på några rådjur heller där. Hoppas nu bara vädret är med oss. Det är inte kul om det regnar alla dagarna man är där. Till slut så har man väl inget torrt och sätta på sig, för man kan ju inte packa med sig hela garderoben heller.

Idag har jag inte gjort många knop. Man tappar suget på nåt vis är det bara regnar och blåser. Men jag gick ju en vända med systrarna alla fall på hälsospåret. Sen har jag varit till Ludvika och träffat en person på ett sånt där bemanningsföretag. Ja, vi får väl se om det blir nåt resultat efter det besöket. Sen har dagen gott på som förut. Fixat med mammas provtagningar. Det känns så skönt när hemsjukvården åker till henne och tar dom där proverna. Det hade väl inte varit nåt problem annars, men hon som var och tog pk-värdet trodde att hon skulle ta det en gång till i veckan. Hon hade ju andra prover som skulle tas en vecka innan besök i Falun. Så hon hade tänkt ta dom på samma gång. Men nu visade sig att det inte behövs nåt nytt pk förrän på måndag nästa vecka. Så då fick jag ringa och höra hur vi gör. Men då ringde dom till Falun och fråga om det hinns om dom tar dom på måndag samtidigt med pk, och det gick ju bra. Nu kan vi ju anpassa mina besök där efter hur det passar för oss, och inte när det skall tas prover.

Jag skulle verkligen behöva tvätta fönster här, men det regnar ju bara. När det är hyfsat väder så är det ju annat som skall göras istället. Jag skulle behöva komma igång och cykelträna Lizzie också. Hon tycker ju att det är så kul, men det blåser ju bara och då är man inte så värst sugen på att ge sig ut med cykel. Funderar lite på att anmäla Clara till en rallylydnadstävling i Sala. De har dåligt med anmälningar. Vi får se hur det ser ut på den fronten när jag kommit hem från Karlstad. Jag tänker anmäla bara Lizzie till agilitytävlingen i Frövi. Vi skall ju tävla på DM helgen före, och det tror jag räcker bra för Clara. Hon behöver nog hålla upp lite mellan varven för att inte tappa gnistan.

har jag haft idag. Somnade före midnatt igår, och sov till halv nio imorse. Det är så det blir när man har varit ute på tävling hela dagen, fast man inte tävlat själv. Ganska länge sen jag sovit så länge. Sen på förmiddagen så gick jag och systrarna tipsbingon här på byn. Dom brukar ju ha det på söndagarna här i byn. Kostar bara 20 kr lappen, och har man tur så kanske man vinner nåt. Förra året vann jag ju alla fall 2 ggr. Men idag vart det inget, vart ett nummer ifrån på 2 rader. Sen när säsongen är slut så har dom en utlottning på en liten tv, perfekt för sovrummet. Så kan nån (maken) ligga där på sängen och titta på sin sport  . Fast å andra sidan skulle det bli ganska tråkigt, då ser vi ju ännu mindre av varandra om han ligger i sovrummet och tittar på tv och jag sitter i vardagsrummet och tittar på tv. 

Vädret har varit ganska skapligt idag, men vad jag hörde igår så skulle det bli sämre igen imorgon. Jag har idag på dan lekt och tränat lite med hundarna. Micki skall ju springa efter sin snörboll. Men ibland har jag tur och lyckas kasta den så att han inte ser vart den landar, så då får han träna lite sök   . Farina tycker också om att springa efter bollen, fast det händer ibland att hon börjar göra nåt annat och glömmer att komma in med den. Jag försökte träna lite rallylydnadsmoment med henne, men hon är alldeles för mycket efter godiset, det är det enda hon har i hjärnan. Clara försöker jag nöta fotposition med, men det vill bara inte gå in i skallen på henne. Hur skall jag få henne och göra några vänstersvängar överhuvudtaget när jag inte får henne att förstå vart hon skall vara   . Det var det enda jag tränade med henne, fotposition och att sitta rakt framför mig. Lizzie är mycket roligare och hålla på med. Hennes vänsterhalter börjar bli riktigt skapliga. Men istället har vi problem med läggandet. Jag får ryta i rejält för att hon skall ligga ner, och det vill jag egentligen inte. Men det verkar vara enda sättet och få ner henne. Annars så står hon eller sitter. Sen gjorde jag en inkallning, och det blev inget glädjeskutt. Ställandet tränade jag inte alls, för det verkar hon fixa. Sen tänkte jag att jag hoppar över den idag för att försöka få bort det där att hon stannar innan jag kommenderar. Hon har ju nu lärt sig att först skall hon lägga sig, sen kommer en inkallning och efter det så skall hon stanna. Så då gör hon det innan jag hunnit säga nåt.

Sen senare på kvällen så såg jag på FB att SwedbaroKök i Fagersta hade en ny tävling där man kunde vinna en lunch för 2 personer. Så jag gjorde det som krävdes, och en timme efter att jag gjort det så fick jag ett meddelande att jag hade vunnit   . Så efter att jag kommit hem från Karlstad så skall maken och jag åka dit och äta nån dag. Dom kommer att medverka i Kniven mot strupen nu på onsdag på TV 3. Hoppas jag får tillfälle och se det. Vi åker ju till Karlstad på onsdag.

Ja, nu tävlade vi ju inte själva, fast det från början var tänkt att jag skulle tävla med Clara i fortsättningsklass. Men så var det en från vår klubb som skulle utbilda tävlingssekreterare på deras klubb, så jag sa åt henne att nu har jag anmält Clara till den tävlingen, och ifall det behövdes så kunde jag skriva i nybörjarklass. Det skulle jag ju inte gjort, för veckan efter ringde min mobil och jag blev tillfrågad och vara skrivare där och inte tävla alls med Clara. Jaja, jag gör väl det då. Det kunde ju faktiskt vara bra med tanke på den här domarutbildningen jag håller på med nu. Det är ju väldigt intressant och stå vid sidan om och höra hur domare tänker där ute på banan.  Nu har jag skrivit för 2 olika domare, och varit bakskrivare åt en tredje när jag gick min skrivarutbildning. En sak har jag alla fall lärt mig, när domaren suckar eller stönar, då sätter jag en bock i kanten. För troligen är det nåt som hon varit osäker på. Så en gång så frågade jag domaren när ekipaget var klart, om det var nåt vid moment 2 för du suckade så tungt när dom var där    . Jo, det hade ju varit nåt, och hon hade ju stått där och funderat och funderat för att till slut komma fram till nåt.

Vädret idag var det lite si och så med. Det regnade i början när jag kom till Dala-Floda, men det blev ju uppehåll där också till slut. Men det blåste nåt så otroligt. De hade tagit ner ett tält där dom hade inrop mm. Men det tältet låg ibland jämns med marken. En gång så kom borden farande därifrån. Tycker verkligen att det har blivit tråkigt med det här vädret. Det blåste inte så här på 70-talet eller 80-talet. Utan det är nu på senare år det har börjat, och det blir bara värre hela tiden. Skall verkligen bli intressant och se vad det blir av denna sommar. Det dröjer nu länge än till första doppet i år. Förra året så tog jag första doppet 7 juni. Som det ser ut nu så känns det inte vidare aktuellt. Sen kan jag inte göra det där jag gjorde det förra året heller. Dagmar har vällt en stor tall, som ligger just där på det enda stället som man kan gå ner på. Så jag får väl leta reda på ett annat ställe och ta mitt första dopp på i år, om det nu nånsin blir ett första dopp i år.

Jag är ju med i en klubb, Fagersta kennelklubb. En liten klubb, men väldigt aktiv. Problemet är bara att vi är inte så många medlemmar, så när vi har tävlingar så måste alla dom som är aktiva ställa upp som funktionärer. Vi har flera agilitykurser varje år. Dom flesta som går kurserna säger "åh, det här är jättekul, det här måste vi fortsätta med" . Jaha, och vad händer sen när kursen är slut. Tydligen så slutar det och vara roligt i samma stund som kursen är slut. Hur kommer det sig att folk har tid och gå en kurs med sin hund, en till två gånger i veckan. Men efter kursen har dom inte tid att träna med hunden en gång i veckan. Tycker det är lite taskigt mot hunden också. Först visa, så här roligt kan vi två ha tillsammans. Sen tar det tvärt slut.  Men det här är ett problem som vår klubb inte är ensamma om.

Men det spelar ingen roll om det är nån annan kurs heller. Det är samma visa där, oavsett vad det är. När man går kurs så är allt jättekul, tills kursen är slut och då slutar allt och vara roligt helt plötsligt  . Nu är det en agilitykurs på gång igen på klubben, vi får väl se om det är nån som fastnar i "agilityträsket"    . Vi som har hållt på i några år, och åker ut och tävlar, vi håller nästan på och blir psykfall på vintern när det är sämre med tävlingar. Agility är ju så kul att det är beroendeframkallande. Fast i mitt fall duger det med rallylydnad och lydnad också. Jag tycker om den där förväntan och spänningen när man väntar på att det blir vår tur att gå in på plan. När man tävlar med hund så kan man verkligen aldrig förutspå vad som kommer att hända. En hund som hemma har gjort en sak perfekt kanske bara står och glor på en tävling  .

Men min fundering är, vad skall man göra för att få med dessa som tycker det är jättekul på kursen? Hur får man dom att tycka det roligt i fortsättningen också, när man börjar träna för att komma vidare?

Sen har vi en annan sak också, gemenskapen. För det första så försöker vi samåka så mycket som möjligt för att det skall bli billigare. För vi åker ju runt på en hel del tävlingar under året. På tävlingsplatsen reser vi upp ett tält, som skydd mot både sol och regn. Där sitter vi tillsammans, tittar på dom tävlande och hejar på varandra. Ibland så går vi en sväng nånstans med hundarna. Vi har det ganska trevligt när vi är ute på tävlingar.

Ni som går kurser med era hundar, kan ni inte alla fall försöka vara med på nån träning innan ni ger upp. Vem vet, kanske blir ni lika bitna till slut som vi andra  .

Imorgon var det meningen att jag skulle tävla  rallylydnad med Clara i Dala-Floda. Men ca 1 vecka efter att jag anmält mig så vart jag tillfrågad om jag inte kunde skriva istället. Så istället för att tävla imorgon så blir det att skriva. Jag har förberett mig lite här hemma ifall det blir dåligt väder. Får väl bara hoppas att det inte blåser för mycket, för då kan jag få problem. Men har tagit fram paraplyt, och ett par skärp. Så om det regnar så skall nog jag klara mig ganska torr på plan. Det blir värre ifall det blåser också, som det gör nu för tillfället. Var ut en sista vända med Micki och Farina för en stund sen, då tog jag på mig täckjackan. Det var ju inte helt fel kan jag ju säga.

Idag har vi varit och tränat igen, rallylydnad den här gången. Idag regnade det ännu mer än igår, men skam den som ger sig. Jag tog med mig mina banor, tänkte bygga upp en av fortsättningsbanorna. Jag stegade och mätte, och jag fick inte riktigt till det. Fast på ett ställe blev det en liten tankevurpa. Men i det stora hela fungerade det riktigt skapligt. Kändes som en bana med bra flyt också. Tankevurpan bestod i 8:ans frestelse. Jag stegade ju momenten före det, och sen placerade 8:an sen. Efter åttan skulle man till spiralen som satt ihop med ett slalom man skulle ta i början. Men jag tyckte det var för långt avstånd mellan 8:an och spiralen. Så jag kortade ner avstånden mellan skyltarna före och det kändes bra. Men sen när vi började gå så upptäckte jag ju att det i gengäld vart för nära mellan en av frestelserna och spiralen. Alltså skulle jag behållt avståndet som jag hade planerat från början.

Jag tog ut Clara först. Hon tyckte väl inte att det var nån höjdare precis och sitta. Men jag fick väl henne och sitta nån gång då och då. Nej, det var inte nåt träna Clara väder precis idag. Men träna i regn måste man ju också göra. Vad gör man sen när det regnar på en tävling och man inte tränat alls. Sen tog jag ut Lizzie, och hon muttrade ju en del. Men det förstod jag . Sitta i den där lervällingen var ju ingen höjdare. Det vart ju bara värre ju mer vi trampade där. Efter den vändan så tränade jag lite backa med henne. Ibland gör hon det kanonbra. Största problemet blir väl för mig att hålla koll på mina steg. Det skall ju vara exakt 3 steg, varken mer eller mindre. Så nu gör jag så att jag säger "backa, ett, två, tre" . Sen måste jag tänka på att börja gå bakåt med rätt ben. Börjar jag med vänster ben, alltså den som är närmast henne. Då backar hon snett utåt. Det går bättre om jag börjar med höger ben.  Kan det bero på alla gånger jag av misstag trampat på henne. Efter att vi hållt på en stund, så gick jag ut på banan med henne igen. Den här gången gick hon tyst hela banan. Hon tänkte börja muttra på ett ställe på slutet där jag hade några sitt. Då ville hon inte riktigt när jag ville ha henne att sitta framför mig.

Efter att jag byggt banan så tränade jag lite lydnad innan dom andra kom. Linförighet med vänsterhalter. Den här gången gjorde hon alla halter perfekt. Sen provade jag lite läggande under gång, men det var ingen höjdare. Jag måste börja träna på lydnaden här hemma. Bara det ville sluta och regna någon gång.

Idag har det verkligen varit tråkigt väder. Det har väl regnat mer eller mindre hela dagen. Tror jag alla fall. För vad som har hänt mitt på dan har jag faktiskt inte riktigt koll på    . Jag har varit så inne i planerandet av rallylydnadsbanor att det helt plötsligt blev eftermiddag  , och nästan dags för agilityträning. Men nu är äntligen banorna klara. Har inte skickat in dom 2 sista än. Men jag har fått svar på dom jag skickat in förut. Hon tyckte det såg ut att vara roliga och intressanta banor, fast hon var osäker på en banorna ifall den fungerar i verkligheten. Jag tror att den gör det. Visserligen så har jag inte byggt dom i verkligheten, men jag tror på rutpappret  . Men känns skönt att ha den biten klar. Tänker här under veckan läsa på lite mer om vilka poängavdrag det blir för olika fel.

Åkte iväg på agilityträningen med systrarna trots att det regnade. Man behöver ju inte springa för fullt. Det finns saker man kan träna på alla fall. Tex säkerhet i slalom. Det är nåt vi behöver mycket av. Det har väl inte hänt så mycket annat här, när man har suttit med en massa smålappar framför sig och gjort banor. Vissa kom automatiskt av sig självt, och andra fick man nöta mer med. Jag ritade ju upp alla på rutpapper för att kolla avstånd. Tänkte idag att jag numrerar banorna så jag kommer ihåg hur dom går. Men det hade jag redan glömt bort. Tack och lov så hade jag skrivit upp numrena på momenten i den ordning dom går så jag fick kolla på den för att komma ihåg hur jag hade planerat.